Bättre framfötter, friidrott och netflix!

Jag tycker vädret är märkligt. Under mina dryga två veckor på semestern var det tipp topp och mu tror man det börjar bli höst. Men jag gillar det ändå på nåt sätt. Ger oss inte ett dugg dåligt samvete för att vi kan slinka in och krypa ner i soffan med en kopp te och kolla in Netflix. Den sista tiden har vi följt Orange is the new black, helt suverän serie! Men ikväll kördes det sista avsnittet-hittills-har hört rykten om en säsong 3. Och det var med lite ångest och panik som jag stängde av. 

"- vad fasen gör vi imorgon då, måste vi börja umgås och prata med varann och så??" Frågade Per... Mmm... Risken fanns men jag lyckades äntligen styra in honom på Suits. Världens bästa serie. Har bett honom kolla den med mig i flera månader nu. Så imorgon blir det en ny premiär för honom och nypremiär för mig. Love it och längtar!!! Somnar med ett leende på läpparna nu ikväll.

Jag har ju berättat om att det funnits ett antal saker, framförallt inom träning som jag under min uppväxt inte hade modet att prova på fast jag inombords inte ville något annat än att bara släppa loss. En sån sak var orientering en annan var friidrott. Jag fejkade intyg från föräldrarna, jag spelade sjuk, jag lånade kryckor, spelade ledsen mm. Allt för att slippa undan. Och jag slapp. Varje gång utom en när jag helt oväntandes kom ihop med en annan tjej som i orienteringen verkligen visade mig och hjälpte mig. Det är den enda idrottslektionen under hela skolgången som jag har ett klart och tydligt minne av. Ett positivt minne. Orientering i Ingestrandsskogen och det gick skitbra! Friidrotten har jag ännu inte vågat testa. Men försöker leva ut mina drömmar genom barnen. Först den äldsta. Han gav det ett försök en sommar för sju år sedan. Han gillade det inte. Jag testade även orientering med honom för tre år sedan. Han gillade det inte heller. Idag blev det barn nummer tvås tur. Men han ville själv OCH gillade det mycket. Än så länge... Var med och tittade på honom idag och det värmer mitt hjärta! Jag hade hoppats att jag var lika modig som honom när jag var 5! 

Själv skulle jag ta en lugn och avkopplande promenad under tiden killarna kollade på Barnkanalen innan läggdags. Det gick bra i drygt en kilometer. Det är svårt att låta bli att springa! Det blev en promenad som avslutades med en löptur på 4.5 km. 

Sista sträckan på denna turen är asfalt på en inbyggd 61:a. Känns sådär om jag ska vara ärlig, och idag var det mycket tung trafik. Väljer en annan väg nästa gång. Fördelen är att det går lite lite lite snabbare... 

Kvällen tur gick lite bättre rent tekniskt. Jag behövde inte fokusera så hemskt på armarna och framfötterna utan det gick lite mer av sig självt. Men visst är det fortfarande betydligt jobbigare. Men det kändes som en utveckling iaf och den är jag glad för. 

Kände av en suspekt känsla av träningsvärk i armarna och i ett område runt brösten bak mot ryggen och skuldrorna. Där har jag aldrig haft träningsvärk. Det finns väl inte ens muskler där??? Eller??? Något måste jag nog ha prickat in igår tydligen...

Avslutade kvällen i soffan med de sista avsnitten av Orange som sagt och en portion albondigas i hemmagjord tomatsås med ugnsbakad blomkål. Supergott! 

Nu säger jag godnatt för ikväll! 

Och hoppas mannen slutar hosta så jag hinner somna!