Fredagsmys är lika med fredagsfys

Vetskapen om att det var PT-pass på agendan i fredags gjorde morgonen lätt att ta sig an. 

Jag ÄLSKAR mina PT-pass!!! 

Och det här att jag inte har ett dugg aning om vad som väntar är något jag kommit att längta till. Det gör att förväntningarna hela tiden är på topp! 

Fredagens PT-pass var ett pass fokuserat på överkropp. Tror jag. Jag var såååå sjukt sliten och genomkörd att jag knappt kommer ihåg vad jag gjort under passet. Däremot kan jag känna idag var träningsvärken sitter. Och den är värre än någonsin. Eller, värre vet jag inte, men jag har hittat helt nya muskler, som jag uppenbarligen inte kommit åt tidigare. Träningsvärk i tidigare tränade muskler är överkomligt. Träningsvärk i aldrig tidigare hittade muskler är... Fruktansvärt olidligt! 

Jag kan säga som så att jag helst sitter blick stilla idag. Jag vill inte upp och stå eller sätta mig då träningsvärken i lår och rumpa är hemsk. Men den överlever jag. Det är mage, midja, höfter som är värst! Jag har ALDRIG varit med om maken!!! 

Jag bokstavligt talat räknar ner timmarna tills det bör vända... Och jag är idag på dag ett. Det är ju dag två som alltid är värst. Jag vill verkligen inte vakna imorgon! När man vaknar är alltid kroppen i sån harmoni. Man mår bra. Man har glömt. Tills man rör på sig och tror att man kan sätta sig upp. Då!!! Då attackerar den! 

Allt Trots lång stretch!!

Men ni ser ju att jag stretchar fel muskler! 

Idag är andra gången träning/aktivitet ställts in på grund av träningsvärk. Men visst, hade nog haft svårt att hitta tiden också det är först nu vid 20.00 som jag fått ner arslet i soffan. 

För att skingra tankarna har jag idag gått bananas i bakningens värld. Jag är absolut INGEN bullmamma men en tårta till födelsedagar blir det. Och idag hade vi kalas för herrn i huset. 

Började med underbart goda fröknäcke! 

Därefter blev det pinocciotårta och kanelbullar. Lågkolhydrat såklart! 

Redan innan bullarna var klara satt gottegrisarna till bords. 

Ha en trevlig lördag! 

Törr i hele hövve!!

Ungefär så känner jag mig idag!

Det är i te mycket kraft vare sig i hövve eller i kröppen!

Idag fyller käre maken år. 

Jag har haft information för organisationen på avdelningskonferensen idag. 

Jag pluggar inför ett grupparbete och ett slutprov. 

Deppen är inne på dag 4. Dvs på bättringsvägen men tungt motivationsmässigt. 

Som sagt... Inte mycket vettigt får plats i huvudet just nu...

Jag älskar ju träningen så det gör mig så ont när inte jag har motivationen och lusten på plats. Lusten finns väl egentligen men brist på motivation och engagemang gör den svår att hitta just nu. 

Motivationen brister främst gör att jag inte har någon att träna med. Jag har märkt det så tydligt nu sista veckan. Efter de gruppass jag varit på under helgen så har jag varit sååå glad, sååå peppad, sååå motiverad, sååå full av glädje. Visserligen tog motivationen stryk av höft och axel men jag har känt under veckans egna gympass att jag saknat gnistan. Jag måste ha hjälp i gymmet!!!

Jag känner att de träningsprogram jag har fått av Maria är så roliga men en stor del av att de är roliga är ju också att vi är två när jag gör dem. Som sagt, det är ju ändå jag som gör dem och Maria som hejjar på men jag behöver det, sällskap, pushning, stöttning och någon att dela svetten med! 

Tycker fortfarande ni är fantastiskt tröööööökige som inte orkar följa med mig och träna!!!! Otroligt fantastiskt trööökige!!! 

Är glad att jag vågade mig på jammen, där är det sällskap och gött svung!!! En energibooozt! Och gissa vad?? Jo, jag är bokad på nästa pass! 

Jag tog mig ändå till Hälsokompaniet idag efter avdelningskonferensen. Tom i huvudet och med huvudvärk. Det blev ett benpass. Men idag var det faktiskt inte kul. Det var sjukt mycket folk. Och alla skulle såklart köra ben! De kör aldrig ben annars!! 

Men jag fick en extra energikick när jag hejjade på Maria idag eftersom det då slog mig att det är PT-pass imorgon!!! Det är fasen stort jippie på den!!! Dessutom är det fredag och snart ledigt!!! Men jag ser fram emot PT-passet och är nyfiken på vad det kan va!!! 

Ska försöka få ordning på min axel nu också. Doktorns order var att vila muskelfästet till övre biceps och att äta antiinflammatoriska tabletter ett par veckor. När han läste min journal skakade han i huvudet och skrattade högt. Man brukar skämta att läkare är Gud...

"-citodon för dig utskrivet!"

"-Ipren för dig utskrivet!"

"-voltaren för dig utskrivet!"

"-Naproxen för dig utskrivet!"

Och så fortsatte det...

Efter varje utskriven dos står det typ: 

"-patienten vill inte äta tabletter"

Jag är väl stönig men jag har svårt för det där... Jag vill inte ta starka grejer. Jag är livrädd för biverkningar och sånt. Dessutom kommer jag ju aldrig ihåg att ta en hel kur. Dessutom igen, har jag fått höra att man aldrig ska ta smärtstillande om man tränar... Och det säger ju allt!!! No drugs!!

Nu skrattade han som sagt bara åt mig. Frågade vad jag gjort med Naproxen som jag fått utskrivet i våras. Har du hämtat ut det? Jajjemän!!! Den ligger oöppnad i medicinlådan!!

Han fattade ju att jag är tävlingsmänniska och gav mig en utmaning. 

"-ställ upp burken på ett synligt ställe några dar. När den känns ok att titta på så utmanar jag dig att äta en kur i ett par veckor!! Du kan inte säga nej!!!" 

Öhhhh...  Jo det kan jag! 

Men det ska jag inte... Jag ska bara tänka ut hur jag löser det med första tabletten på morgonen eftersom jag äter pf! 

Han tillade sedan att det finns faktiskt folk som blivit hjälpa av antiinflammatoriska mediciner. Att de faktiskt visat sig fungera på många andra. 

"-vem vet, du kanske får ett helt nytt liv efter detta!" Avslutade han... 

Och vem tror han att han är då???

Gud eller??? 

Muskeljakten

Jag som hade såna storslagna planer inför veckan. Det skulle bli gruppass, gympass, löpning och PT-pass. Återigen kan man väl konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Efter helgen fick höften nog igen. Det var längesedan det kändes så intensivt och så likt i höstas när det var som värst. Vet inte om det beror på jammen, allt gående i platta skor under helgen eller allt gående i högklackat under helgen men är det jammen så kan jag lika gärna packa ihop den här kroppen och slänga ut den med resten av skräpet på Mosseberg. Man ska väl för fasen kunna dansa utan att bli sängliggande efteråt!!

Den här veckan har varit en skitvecka när det gäller motivationen och självkänslan. Jag hatar när kroppen motarbetar mig och jag fattar inte varför. Jag blir martyr och jag blir förbannad om vartannat. Och ja, jag tycker fan livet är jävligt orättvist! Och då känner jag att nu ger jag upp! Och jag vet inte alltid om det är en bra eller dålig egenskap, men att ge upp är som sagt inte en egenskap jag besitter så ofta. Kanske är det bara idioti och dumdristighet när man inte inser sina begränsningar eller fattar bättre. 

Och då blir jag sur! 

Jäkligt sur! 

Och först går det ut över alla andra i min närhet och när samvetet är kört i bott så lyckas jag ändå hitta nåt halmstrå och dra mig upp i igen. 

Och så blev det! 

Måndag hade jag planerat dubbelpass. Bodyjam (ja, jag snöar lätt in på saker och kör all in!) och bodyattack. Det blev en tidig kväll i soffan istället. Dag ett på deppen den här gången. 

Planerar in ett gympass på tisdag. Dag två på deppen. Det blev det inte. Men... Jag gick på spinning istället. Jag behövde känna motivationen från de andra och att peppas i grupp. Och det blev en go pepp! En av mina grabbar från grabbklubben var med och klev in som en riddare när allt skulle krångla för mig. Han hämtade verktyg, skruvade och drog åt mig och tillslut gick det att cykla på cykeln. Dessvärre glömde jag ta med vatten in på passet! Smidigt! Men det fyllde sitt syfte att va med på passet. Jag fick lite motivation och energi tillbaka. Extra stretch har gett resultat på höften som börjar bli ruckbar igen efter att inte ens ha kunnat lyftas sista dagarna. Dessutom hittade jag en ny låt som jag bara älskar!!! Fördelen med gruppass, och framförallt spinningpass! Och absolut på Marias pass! Jag älskar ju musik, älskar låtar man kan sjunga med i och som ger extra energi vid träning. Och en sådan låt fanns med på passet. Två faktiskt men kom bara ihåg den ena så den andra är fortfarande ett mysterium! Tack Maria för detta!!! 

Idag då? Deppens dag tre. Jo, jag satt kvar på jobbet till strax innan fem och försökte komma på nån anledning till att åka hem. Jag gjorde som jag gjort tidigare, jag åkte till parkeringen på Hälsokompaniet och stängde av bilen. Detta funkar. Jag har inte förmågan när jag väl sitter där att starta bilen igen och dra hem. Tänk om någon sett mig??? Nej, då är det bara att knalla in. Och väl inne vet jag ju hur mycket jag gillar det! Och att jag gjort rätt! 

Idag blev det gym, överkropp och supersets! Fantastiskt!!!

Och i all glädjeyra efter passet började jag leta muskler! Någonstans måste de ju för fasen finnas??? Eller börja anas... Jag har ju känt att något hänt vid triceps men jag ser det inte. Men ibland tycker jag mig ana nåt men det är ju såååå svårt att först hitta dem, hålla kvar dem tillräckligt länge för att kunna fota dem och därefter få dem att fastna på bilden. Men, visst har det hänt nåt eller???? Både Jesper och Per har försökt fota mina axlar. Jag raderade varje bild och efter Pers kommentar att det "inte går att fota något som inte finns" så inser jag att jag får träna axlar lite mer. I den mån den här skitkroppen tillåter det! 

När vi kom hem fixade vi ihop en fantastiskt god paj som åts till Bonde söker fru! Pajskalet består i mandelmjöl och sesamkärnor. Fyllningen blev rökt bog, lök, tomat, paprika, fetaost, oliver, lite riven parmesan och äggstanning. Paj och soppor är otroligt underskattat!!! 

En helg i Götet!

Skulle överraska min man i helgen med en helg i Göteborg. Det gick sådär kan man säga. Göteborg blev av, det var mer överraskningen som gick sådär. Men så är det ibland! 

Fixade semester åt honom i fredags, packade in tillräckligt med kläder, träningskläder, biljetter till That 80's show, kaffelatte samt Daniel och Caroline i bilen och drog iväg! 

Började med en liten tur ut på stan för att få lite lunch. Solen sken och det var högsommarvärme så det blev såklart lunch ute. Därefter gick vi tillbaka till Grand för att byta om. Jag och Caroline skulle passa på att gå på releasen av Bodyjam på Nordic Wellness där hennes kompis är instruktör. Jag är som sagt så långt ifrån en graciös och smidig dansare man kan vara. Att dessutom lägga till det här med att vara cool, ha attityd och uppträda sexigt, njaaaaa, det är inte heller i närheten av vem jag vanligtvis är med lera, gräs, snor, matrester med mera inkletat i kläderna och pollen, damm och tussar i håret... 

Haha... Inte riktigt kanske... Men ni fattar grejen. Jag är som... Ja, en elefant i en glasaffär. Ju mer jag försöker, desto värre brukar det bli. Och visst har självkänslan spelat stor roll i att jag upplevt mig själv såhär. 

Men... 

Vi kom iväg och.. Ja.. Det var fantastiskt kul!!! Och jag klarade det, eller jag tog mig igenom kanske är rätt ord. Men ohh, detta blir det fler gånger! Ja, redan ikväll faktiskt. När vi kom hem ifrån Göteborg åkte jag in och körde releasen här i Arvika på Hälsokompaniet också! Jag giller't!!! Vissa grejer satt bättre, andra som om jag aldrig sett dem förut, men som sagt. Skitkul!!! Och idag var jag såååå sleten när jag kom hem! 

Lördag i Göteborg var shopping shopping shopping! Det fick räcka som träning för dagen. Lunch på stan i solen. En turkisk yoghurt med cashews och hallon med en stooor Vanilla Ice latte. Kul när det finns alternativ för en sån som mig även om jag fick lämna "nötterna". 

Därefter var det dags för show! Så jädra bra!!! Åk och se'n!!! Superduktiga. God mat. Bra musik. Och roligt. Har tränat skrattmusklerna desto mer! Tack så mycket för sällskapet, Daniel och Caroline! Hoppas ni haft det lika kul som oss! 

Har en plan för veckan, får se hur många justeringar det blir men förhoppningen är fyra-fem pass på Hälsokompaniet! 

Ses imorgon!! 

Dubbelt upp!!

För en tid sedan tappade jag bort mitt kort till Hälsokompaniet. Då det är min livlina många gånger så har jag haft lite halvt panik!! Jag har vänt ut och in på allt! Tvättstugan, handväskan, träningsväskan, spinningväskan, spinningsadeln (fråga inte), överdragsjacka och huset i stort! Jag har verkligen letat letat letat. Hittade det inte. Jag fick helt enkelt köpa ett nytt kort. A i receptionen frågade om inte jag ville ha ytterligare några dagar på mig att leta. Nehepp! Jag kommer inte att hitta det innan jag köpt ett nytt kort. Och så blev det. Dagen efter att jag köpte mitt nya kort hittade jag det andra i en gammal träningsjacka! 

I måndags tog jag en dag för återhämtning. Mina ben var fortfarande sega som klister. Men igår körde jag på igen med armar/överkropp. Eftersom förra veckans PT-pass innebar armar så hade jag en känsla av att det kanske skulle bli ben den här veckan och eftersom mina ben inte riktigt av-stummnat än så var det ett bra val. Körde på passet jag fick förra veckan men satsade på trisets med 12*3 istället för uthållighet för att "fitta" till kroppen ännu mer som Maria sa förra veckan! Det är inte konstigt man är slut i kroppen när man både tränar och skrattar ihjäl sig under ett och samma pass!! 

Armpasset kördes tillsammans med herrarnas 60+ klubb! Gud vilket störtskönt gäng det är!!! Även om inte jag tränar MED dem så är jag ju ändå med dem och deras underbart härliga jargong får mig att le hela passet igenom... Ja, nästan... Tills jag kom till triceps! Jag och en av grabbarna stod på varsin sida om "fyrkanten", han biceps och jag triceps och jag vet inte vem av oss som grinade mest illa. Högljutt. Och små detaljer och fåniga petitesser kan tyckas men bara att jag vågar uttrycka ljud under träning när det tar emot, sliter och är jobbigt fast jag tränar helt ensam är en vinst för mig!! Och grabbarnas påhejjande är också en vind i ryggen! Tack för det!!! 

Passet känns än kan jag säga. Sminket och skrivandet sista dygnet har varit i stort obefintligt och idag efter PT-passet fick jag knappt av mig sport-bh-n! Det är ju en så go känsla men det gör mig inte så snabb och smidig känner jag väl...

Idag var det PT-pass! Och jag hade rätt, det blev ett nytt benpass. Ett pyramidpass men med nya övningar. Första övningen var helt vanliga benböj med skivstång. Detta är en av mina största "hinder" och en av de saker som fått mig att inte våga vara med på Bodypump längre då jag får så ont i ryggen. Har jag gjort benböj har jag gjort dem i maskin eller i Smith-maskin. För teknikens skull har jag sagt. Efter idag vet jag att det kan ha funnits en annan anledning till mina problem. När jag böjer ner gör jag en liten knick med vänster höftsida. Maria såg det när jag gick ner och jag kunde sedan känna det när jag gick upp. Maria justerade med en viktplatta under foten och det gick så mycket bättre! 

Efter passet skulle Maria rita streck på ryggen och sedan filma mig med och utan viktplatta för att jag skulle kunna få se skillnaden själv. Jag svettades för mycket. Maria ritade, torkade, ritade, torkade men det hände inget ändå... Vi gav upp! Däremot filmade hon och jag mådde nästan lite illa innan hag fick se det som filmats. Att tänka på sig själv, sin kropp, sin övervikt, filmat när man är halvnaken, böja på kroppen, ut med arslet och valkar i midjan. Men... Det såg inte alls så hemskt ut som jag föreställt mig så istället för att kräkas så sträckte jag på mig och kände att "-fan! Jag har fasikens börjat få resultat!!"

Så, nu ska jag absolut tänka efter och köra viktplatta vid benböj! Vad glad jag blir om det kommer funka!!! Kanske bodypump också finns där inom räckhåll snart!!! 

Idag har jag också gjort ytterligare en sak som jag gått och funderat på länge. Det är ett otroligt stort steg för mig och det har suttit långt inne av många anledningar. Men idag, det bara kändes som om det inte fanns någon annan väg att gå. Jag kommer att återkomma till detta, men än får det vara min hemlighet. Ja, Per vet såklart... Och Maria såklart! Men nu ska jag genomföra detta och börja planera för hur jag ska gå vidare! Men jag är så stolt och lycklig över att jag vågade. Att JAG gör detta och att jag verkligen vågar som sagt... Och detta är bara första steget! Jag har mer att ge! 

Ah vad förväntansfull jag är!! 

Jag har även tackat ja till att göra något mer som är så långt ifrån "jag". Jag ska nämligen vara med på ett danspass, Bodyjam- med Caroline och med en kille som är vad jag förstått Kingen of dans/jam.. Öhhh jo tjenare! Det finns iaf något positivt med att göra det i den här konstellationen och det är att ingen alls kan komma att se mig! Som jag känner i alla fall. Förutom Caroline förstås, men jag får väl muta henne med en Pollypåse eller en Latte så hon inte avslöjar några detaljer! Så eventuella katastrofer och fullkomliga bortgjorda situationer kommer att förnekas! Big time!! 

Men man hinner väl med en del träning innan dess! Och vi kör väl på med ett pass redan imorgon. Intervall kanske? Eller Tabata? Någon som vill med???? 

En ny bekantskap

En väldans speciell dag idag. 

Det är val, det har väl inte undgått någon! Sitter och kollar valvakan men då de stönas med att tjöta med Maud Olofsson på bästa sändningstid så får man blogga lite istället en stund. Dessvärre har de satt henne ihop med Maria Wetterstrand och hon gillar jag starkt! 

"Som gammal statsvetare..." så är ju såklart det här otroligt spännande och roligt. Jag älskar politik och hade för en kort stund tänkt mig en karriär som politiker för många år sedan. Hittade förståndet för tillfället i alla fall och låter framtiden visa hur det blir med den saken. 

Grejen är den att det här med min tävlingsinstinkt och mitt dåliga sätt att förlora gör att jag inte är någon bra politiker. Jag har väldigt fasta åsikter i vad som är viktiga frågor för mig och när det gäller mina grundläggande värderingar. Detta går ofta före mitt sätt att debattera sakpolitiska frågor i detalj. För mig är det så viktigt att ha hjärtat och hjärnan på rätt ställe sedan tror jag att man kan lösa mycket av resterande frågor utifrån det. 

Och än mer tydligt blev det för mig idag efter en undersökning som SVT visade för en stund sedan där man redovisade vilka partier som förde en bra politik i olika typer av frågor. Det blir inte mer tydligt än så. Ideologi framför sakpolitik är inte så dåligt alla gånger! 

Men, nu var det ingen politisk blogg det här utan en blogg om min resa inom träning, kost och hälsa. Vilket också är stora politiska frågor för mig om man ska knyta ihop den säcken. 

Jaja! 

Igår presenterades ytterligare en ny undersökning som visar att lågkolhydratskost är överlägset bäst när det gäller vikt- och fettreducering. Det gör mig så glad att detta får mer och mer forskning i ryggen så att vi förhoppningsvis snart kan ge det svenska folket rätt information. Och nu vill jag vara tydlig, igen, med att säga att detta är MIN  övertygelse. Jag är ingen forskare eller professor i ämnet (än) men jag TROR på detta, baserat på vad jag ändå har läst mig till genom de rapporter, böcker, erfarenheter, läkarutlåtanden, utlåtanden av annan expertis inom kost, hälsa och träning. Det är min övertygelse helt enkelt. Men vad vet jag?? Jag har tidigare trott på fettsnåla dieter och fakir-dieter också så jag kanske inte är den mest trovärdiga att lyssna på. 

Men av egen erfarenhet så vet jag att fler med mig fullkomligt bantat sönder sig fysiskt genom fettsnåla dieter och mentalt genom fakir-dieter. För mig föll det ihop fullkomligt på ett fysiskt sätt sommaren för tre år sen efter fysiska besvär sedan gymnasiet då min bantningskarriär började med just fettsnåla och kolhydratrika dieter. Mentalt kraschade jag i vintras genom en fakir-diet. Men, är det något man kan säga om mig så är det väl ändå att om jag ändå gör något så går jag oftast all in! Jag har aldrig haft problem med den dära "karaktären"!!! 

Det som skilts sig från då och nu är att jag nu är mer välinformerad och har både en kunskap och erfarenhet nu som jag saknade då. Helhetsperspektivet är vidare och djupare och jag har en egen övertygelse. Det hade jag inte heller då. Då gick mina bantnings-dieter ut på att på smartast sätt kunna fortsätta äta och dricka samma skit som tidigare men samtidigt gå ner i vikt eller åtminstone utan att öka i vikt. Och träning var något som jag tog till för att kunna äta ännu mer. Träna ihop points, kalorier eller bonuspoäng. Inte ett dugg tanke på hur kroppen, själen, hjärtat eller hälsan egentligen påverkades. Nu är det just det som istället driver mig. Min hälsa är det viktigaste i mitt liv. Om inte jag har hälsan kan jag inte ta hand om min familj, mig själv, mitt jobb, min utveckling och potential. Därför krävs det ett stort intresse för hälsa och en stor kunskap för att kunna leva så hälsosamt som möjligt och det är idag viktigare för mig än viktnedgången i sig. Men inget utesluter det ena. Att gå ner i vikt är en stor hälsofördel både fysiskt och mentalt så därför är såklart detta också viktigt för mig. Men på ett hälsosamt sätt. 

Detsamma gäller ju träningen också. Jag har varit min egen tränare de sista åren vilket resulterat i uteblivna resultat och skador både här och där. Kosten inhämtar jag kunskap och information om på egen hand. Träningen har jag inte samma möjlighet att göra det med då vi alla är olika och jag inte har kunskapen att utvärdera eller komma med alternativ, därför tog jag kontakt med Maria, min personliga tränare på Hälsokompaniet i Arvika. Och det är helt klart, utan tvekan det bästa beslut jag tagit!! Och jag uppmanar och utmanar er alla att oavsett vad ni är ute efter för resultat, ta modet till er och ta hjälp av en personlig tränare!! Det är värt all tid, allt slit och varenda krona! Bara gört!!!!

Nu vet jag inte hur jag hamnade här... Igen... 

Det var ju min nya bekantskap vi skulle prata om idag!

Jag satt länge idag och försökte förhandla bort min träning idag. Men, tyvärr säger jag idag, så vann den starkare sidan och fick iväg mig på en löptur. Ordet löptur låter så otroligt lätt i sammanhanget. Det var dödens idag! Kände redan under min uppvärmningspromenad på en kilometer att något inte riktigt stämde. Och efter ungefär tio löpsteg kunde jag konstatera att "detta går aldrig!!" Men jag ville inte försöka låta mig nedslås mentalt då jag vet hur lättpåverkad jag och hur snabbt min löpning kan ta åt sig av mina tankar. Jag fortsatte och pinna på. Körde sträckan över Föske bort till Stenstavallen. Intalade mig själv att idag kör jag bara på. Inga mål betyder inga hinder. Men visst lockade milen. Är ett år sedan sist. 

Jag tog mig till Stenstavallen med nöd och näppe! Rundade "Trekanten" och skulle försöka påbörja vägen hem. Då kom han, den nya bekantskapen. Den berömda väggen!! Det gick inte. Det stod stilla. Benen var tomma. Stumma. Dumma. Trötta. Orkeslösa. Onda. Förjävliga. Det var som om de satt på en annan kropp. Som om de lämnat min kropp och gjort mig benlös. Andningen började kämpa och jag fick ta i med varje muskel i överkroppen för att kunna få med mig benen framåt. Benen kändes svullna och det började stråla, spirra och myrkrypa i dem. Vid ett par tillfällen fick jag stanna och andas men då kände jag att det inte riktigt spelade någon roll. Jag skulle inte kunna få med kroppen ens i gående... 

Jag fick tillslut upp telefonen och skickade iväg ett sms till Per. Jag var 4 km hemifrån... Men jag fortsatte. Att stanna är inget alternativ. 

Jag vek av från vägen och tog 61:an tillbaka. Ute på asfalten gick det lite lättare. För varje bil som körde förbi fick jag lite extra energi och orkade ta mig framåt. Jag fick ihop nån kilometer till innan Per och barnen dök upp i fårrden! Ville nästan gråta när jag såg dem. Till och med i fårrden (som jag vanligtvis vägrar sätta min fot i). Jag gillade honom inte, den nya bekantskapen. Så, jag klev in i bilen och lämnade honom ståendes där vid vägkanten helt ensam. Hoppas någon körde på honom!!! Hårt!! 

Även slaget i ansiktet från honom kändes hårt. Ett nederlag. En knäck på självkänslan. Att jag dessutom nu efteråt känner av en stickande känsla i höften gör mig förbaskad och orolig. Elljusspår blir nog att föredra i fortsättningen. En tid till. 

Det blev tillslut en tur på 5.77 km men som sagt, brytet var nära redan vid 4 km. 

Borta bra men hemma bäst!!!

Nu blir det fortsatt valvaka!!!!

AJ!!!

Det vart inte så illa som jag trodde imorse. Jag kom upp, klädde på mig, lämnade ett barn på dagis, åkte till jobbet, fixade kaffe, tog med koppen in på mitt rum och startade datorn. 

Därefter gick det bara neråt! Eller uppför! Eller hur man vill se det! 

Mina armar har ont. Mina axlar har ont. Min rygg har ont. Mitt bröst har ont. 

Det är träningsvärk deluxe. Träningsvärk när den är som bäst! Jag har återigen fått ett kvitto på att jag kommit i kontakt med muskler jag tidigare bara snuddat vid. Nu sitter kontakten där och förhoppningsvis ska det börja ge de resultat som inte jag sett röken av tidigare. 

För att jämna ut resultaten satsade jag idag på ett underkroppspass. Pyramidpasset var min tanke men idag var det tydligen fler som tänkt träna så jag insåg ganska direkt att jag inte skulle kunna utföra det utan avbrott så då ändrade jag och körde samma övningar fast i supersets om volymstyrka istället. Kunde öka på vikten i tre av övningarna. I sumo squats sänkte jag med en nivå då jag haft ont i ryggen som sagt sista tiden. Men det värsta var ändå front squats, jag hade så himla ont i armarna att det var en plåga att lägga ner stången över armarna och att utföra övningen fick mig att bara vilja skrika rakt ut, vid varje knäböj! 

Idag blev det ingen fotografering eftersom det fanns folk precis överallt i lokalen. Jag vill inte riskera att någon som inte vill hamnar med på bild, men jag vill inte heller att folk ska tro att jag fullkomligt tappat greppet! 

"But first, let me take a selfie!"

Imorgon vill jag köra nåt av de kombinerade passen, typ Tabata eller nåt, men det är inte jättekul helt ensam. 

Ingen som känner sig manad???

Utrensning, utbildning och utveckling!

Idag blev en bra dag. 

Alla barnen friska och Erik fick äntligen komma iväg på en efterlängtad skogstur! 

Och jag fick åka till jobbet. 

Idag var det dessutom nytt PT-pass. Kan inte bli bättre!! Idag var det uthållighet och överkropp a la triset som stod på tur. Triset- stora muskelgrupper, tre övningar i varje 20*2 i varje set. Och jag var helt slut! Ändå kom vi inte igenom hela passet under vår timme idag. 

Och det här med träningsvärk alltså... Idag börjar jag känna den krypa på... I triceps... Inget konstigt med det längre- men idag var det fördjävligt!!! Så om jag ser knasigt klädd ut imorgon så vet ni. Jag kommer inte orka lyfta armarna. Och jag har ju bara ett möte på Stadshuset! Mer då? Jo, i ryggen...??? Där har jag väl i alla fall aldrig haft träningsvärk tidigare. Men... Som sagt... Ursäkta om det låter tjatigt... Men... Träningsvärk är gött!! På ett sjukt sätt... 

Så, denna rygg (och triceps!!!!) ska få sig en rejäl kamp framöver och jäklar om den inte ger med sig!! Men tittar man lite närmare kan man se att det redan börjat ge lite lite resultat ändå. Stolt??? Sjukt mycket!!!

Det var nåt av det första Maria sa också idag när vi körde igång, att det syns att det hänt mer med kroppen sedan sist. Och ja, jag känner det på kläderna. Har äntligen kommit i en mindre storlek (igen) och äntligen fått dra på mig ett par nya byxor som inköptes för över ett halvår sedan men inte då lyckades komma i oavsett hur jag än försökte! 

Suddig bild. Och svårt för er att avgöra, men som sagt. Stolthet gör något med en. Dessutom fick jag en kick stor nog att äntligen åka hem och rensa ut i garderoben. Jag köpte för en tid sedan fem nya byxor då dem jag haft sista tiden blivit lite mindre tighta. Men trots att de inte krympts vid tvätt för bättre passform och redan efter nån halvtimme blivit pösiga och bylsiga vid knän, vrister och midja så har jag inte vågat rensa ut dem. Rädslan att inget jag gör ger resultat och den där djupa känslan inom mig att jag är en för evig tjockis är så djupt rotad att jag inte riktigt vågar tro på de resultat som faktiskt sakta men säkert börjat visa sig... Ibland.. 

När jag kom hem som sagt rensade jag dock ut dem. Hela 7 par byxor i strl 44 lades ut på en säljsida på Fb och in åkte de nyinköpta byxorna i strl 42. Och ska jag vara ärlig?? De där 42:orna är inte alls sådär tighta som det första paret jag köpte tidigt i våras var då och som jag hade på mig idag. De sitter som ett smäck! Än så länge.... 

Under träningspasset idag så pratade vi mycket om kost, sjukdomar och då även IBS. Jag har ju en ganska klar övertygelse om vad jag tror är orsak till vår tids välfärdssjukdomar idag i form av övervikt/fetma, typ 2 diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, IBS, gluten- och laktosintolerans och till viss del även cancer. 

Jag har inte gjort någon egen riktig forskning men läst en hel del forskning. När jag började läsa om det här med kost, sjukdomar och senare även träning och applicerade det jag läste på mitt eget liv, och på andras liv och genom de historier jag följt samt de föreläsningar jag varit på så har jag fått min övertygelse klar. Och den står jag fast vid. Och den har hjälpt mig. Idag är jag en helt annan människa än för tre år sedan. Jag har fått kompromissa mer än jag någonsin hade kunnat drömma om, men det ger som sagt resultat. Idag spenderar jag mer tid ihop med man, barn, familj, vänner, jobb och intressen än på toan och i soffan och det är helt fantastiskt!!

Maria frågade mig vad jag tror kan vara en orsak till att allt fler idag insjuknar i gluten- och laktosintolerans men även i mag- tarmsjukdom likt IBS mm. Jag fann inte riktigt rätt begrepp då även om jag uttryckte i stort vad jag tror. Men jag ska leta rätt på de forskningar som övertygat mig när det gäller intoleranser och överkänslighet i tarmsystemet så ska jag förklara hur jag menar med rätt underlag åt er. 

Tills dess hoppas jag att ni som är intresserade och ännu inte läst eller hört Andreas Eenfeldts föreläsning Matrevolutionen, gör det! Den är en utgångspunkt för min övertygelse! Föreläsningen finns på youtube bland annat och jag har en kopia av boken om nån är intresserad! Dessutom har ni mycket gott ut av att även spana in Jonas Bergqvist, hälsoinspiratör och förespråkare för det mesta jag tror på just nu inom kost, hälsa och träning. Läs hans blogg och hemsida men gärna också hans bok om LCHF och träning. Den är inte så radikal som ni tror. Förespråkar periodisk fasta också! 

Nu har jag precis raderat bort ett inlägg längre än nya testamentet!! Jag går igång så otroligt på det här och jag kan prata och skriva om det i timmar! Nu raderade jag det. Jag har en känsla av att alla som känner mig eller följt mina tidigare bloggar är fullkomligt genomtrötta på att höra mig gnata på om det här! 

Därför har jag lovat mig själv att inom en inte alltför avlägsen framtid få satsa på det här och läsa den utbildning inom kost och hälsa, till  kostrådgivare, inom just lågkolhydrat och paleokost som jag tror på. Jag fick svar på min intresseförfrågan idag på distanskursen, men jag ska överväga det lite till då det är en kostnadsfråga också. 

Men en dag, hoppas jag att min dröm blir verklighet och jag på något sätt får/kan få satsa på det här med kost, hälsa och träning på allvar, på riktigt!!!

Nu blir det kvällen! 

Premiär, feber och nytt rekord

Det var meningen att vi skulle vara lediga idag, jag och min lilleman. Dagis hade stängt för planering och de andra två går i skolan. Inte ofta man får lyxen att bara vara hemma och fokusera en hel dag med bara ett av barnen. Jag hade lite idéer inför dagen men ville ge mini möjligheten att själv få välja. Det blev det här:

Kl 03.00 kom han upp till oss och var brännhet. Feber deluxe. Ledig dag byttes till sjukdag. Vi har gjort några kraftansträngningar att leka med lera och trixa med bilar men det har tagit hårt på en febrig liten kille så typ 90% av dagen spenderades i soffan. Tack gode Gud för Netflix!! Jag har alltid, även som barn själv, haft svårt för det här med barnprogram. Jag tycker rösterna är läskiga. De får mig att känna en form av obehag. Och det ihop med att jag tycker det är så fånigt så avstår jag gärna. Med Netflix kan man välja lite bättre produktioner a la Disney eller Dreamworks och de där andra som kör animerat med mera. Det kan jag stå ut med! Idag blev det dock mamma som fick bestämma mest då killen främst legat i mitt knä och sovit. 

Jag hade bokat in mig på premiär realesen av Bodyattack idag. Det är längesedan jag var med på attacken om man inte räknar med Arvika Think Twice i somras. Så ikväll var det dags. Men jag stod på återbudslistan och kom med precis när febern sjönk på Erik och jag inte fick gå någonstans alls för honom. Fick boka av och tänka om. 

Det blev en rask promenad istället! Och det var nog det bästa jag kunde ha gjort idag då jag som sagt legat i en soffa hela dagen och inte andats mer än tio andetag med frisk luft. Det blev en skön tur i underbar klar höstluft. Och miljön runtomkring här hemma är fantastisk. Tack vare att grannen skaffat kor så kan jag nu sen ett par år tillbaka äntligen se skymten av den omtalade Näs-sjön som det tog mig ett par år att erkänna dess existens när jag flyttade hit. Vi bor upp på höjden till höger i bild, en bit bakom träden...

Idag tog jag mod till mig och klev av från 61:an lite innan vad jag brukar när jag går till golfbanan. Jag har tyckt mig se en liten skogsväg som genar mot grusvägen in på golfbanan och det känns ju lite tryggare att gå där än på stora vägen. Så idag genade jag. Såg ett färskt älgspår stort som en frisbee. Bestämde mig för att 61:an får duga bra ändå! Jag skulle såklart ha fotat avtrycket så ni kunnat se själva hur stort det var, men som jag sa, det var stort och det var nytt! Jag la benen på ryggen och gick på så snabbt jag kunde. 

Det blev en tur på 6 km och enligt runkeeper ett nytt rekord! Ja, jag är inte så säker på hur väl det stämmer då jag gått betydligt snabbare än såhär vid ett flertal tillfällen och hag nu dragit ner på tempot för att skydda mina benhinnor...

Men, jag är tävlingsmänniska så jag älskar såklart att stoltsera med rekord och bra prestationer så..

Håll till godo!!

PT-pass, Skolexempel och nytt rekord

Avslutade veckan med ett PT-pass, och det var verkligen på tiden! Efter min sega förkylning som egentligen inte resulterade i något annat än utebliven träning i flera dagar så kändes det skönt att vinka hejdå till baciller och välkomna nya utmaningar!

Såhär ser PT-passets utrustning ut för dagen:

Och såhär såg jag ut inför dagen:

Ingen av oss kanske ser så mycket ut gör världen alla gånger men jag var laddad liksom atmosfären i rummet! 

Passet var utformat som en kombination.  Varannan cardio varannan styrka a la Tabata. Loved it! Den sista övningen, den döda skalbaggen, att inte jag dog!!! Chansen var stor ser ni, jag kunde ha dött av utmattning, skratt eller förnedring. Nu överlevde jag och ändå med en del av min självkänsla intakt. Ryggen däremot var så öm att jag trodde jag skulle ha världens största blåmärke nere i ryggslutet! Inte ens det fick jag, men som sagt öm som få efter att vid varje "vickning" ha hamnat med ryggslutet precis mitt emellan golv och matta! 

Störst utmattningskänsla fick jag i armarna efter passet, vilket kanske inte är så konstigt då jag kört både armpass och boxning fokuserat på armar under veckan. 

Lördag blev lugn. Det var auktion och det har en förmåga att dra ut på tiden. Men... Jag stod upp iaf i typ 5 timmar.. Det får väl räknas för något... 

Idag däremot... Jag hade ju utlovat löpning. Det är ju hur längesedan som helst sedan jag sprang sist. Idag blev det ett pass! Med mamma! Elljusspåret vid Prästängen. Ett av mina favoritspår när det gäller banan med ett av de värsta när det gäller älgar. Jag har själv inte sett mer än en helg runt banan, vilket var för mer än 20 år sedan, men jag vet att de finns där, i massor! Vanligtvis brukar spotify hjälpa mig att slappna av- jag kör utan hörlurar så min övertygelse är att det funkar dubbelverkande. Jag hör mindre ljud ute i skogen som tex steg från en älg och älgarna och andra djur hör musiken och håller sig undan! Idag funkade inte Spotify från början och nej, att ha mamma i sällskap och småprata med hjälper inte lika effektivt mot adrenalinpåslagen. Jag sa till mamma att hon kunde testa och sjunga för mig. Hon skrattade bort det med att visst, det kanske kan skrämma bort djuren, men det kan även bli kontraproduktivt och få djuren så rädda att de går till anfall istället. Hon fick vara tyst. Vi pratade löpning istället- och löpteknik. Och vilket pass det blev! Det var ett fullkomligt skolexempel. Jag är så sjukt nöjd med turen idag och med min löpning. För det första, känslan i kroppen! Det kändes som om jag och löpningen var ett. Vi hörde ihop. Och det är i dessa lägen som jag inser hur otroligt mycket jag älskar löpningen. 

Repdragningen funkade. Isättningen med fötterna satt som ett smäck. Hållningen. Löptekniken i uppförsbacke och nedförsbacke funkade felfritt. Som vanligt anfaller mjölksyran i låren direkt jag sätter i foten i en uppförsbacke men med lite stretch och en jädra bra teknik i nedförsbackarna så gick det bra. Den släppte taget lika fort som den kom. 

Och det blev rekord!!!!!

Som jag sagt så många gånger tidigare, jag är ingen snabb löpare. Jag är så långt ifrån en sprinter eller ens en löpare att räkna med i tider man kan komma. Men jag försöker. Jag är seg. Men idag kom det. Tidigare har jag som bäst hamnat nere på dryga 6.20-6.40 på kilometern, idag hamnade jag på under 6. Närmare bestämt på 5.57!!!! För mig är detta så jädra gött!!! Som sagt, det är ingen hastighet som ens är i närheten av bra om man jämför med er eller med alla andra. Men för mig, när jag jämför med mig själv så är det såååå bra! Och med tanke på känslan jag hade i kroppen så vet jag att jag kan fixa det här! Jag ska vinna över höften och jag ska vinna över mig själv flera gånger till!!! 

Och inte nog med det...

Jag gjorde det med en otroligt ond tå! 

Så... Om ni nånsin tänkt öppna nån dörr nåt mer, se då till att ha fötterna intill kroppen och inte framför dörren!!!

Hoppas ni haft en bra helg!!!

Boxning!!

Jag har svårt att få träningsvärk i armarna. Det kan ju antas vara en skön kontrast till min förmåga att konstant ha träningsvärk i benen, men det gör att jag ofta känner att jag inte gjort tillräckligt. 

Jag vet att jag gör tillräckligt, jag är ju helt slut när jag gör det så... I tisdags körde jag ett armpass, och även om jag inte fått träningsvärk så känner jag en utmattning i musklerna. Framförallt vid annan typ av träning. Som igår till exempel.

Egentligen hade jag tänkt köra pyramidpasset för ben igår men ett möte drog ut på tiden och av erfarenhet vet jag att det i samma takt fylls på med folk på Hälsokompaniet och att chansen att då kunna slutföra passet utan avbrott även minskar. 

Kom på att det är ju boxning på onsdagar och att det var några veckor sedan sist. Men... Mitt kontrollbehov och min prestationsångest fick mig att backa. Det är svårare att ta sig dit ju längre jag är borta. 

Jag gick ut från jobbet och började jaga mamma på alla telefonnummer jag vet att jag kan hitta henne. Tänkte ta henne med på en löptur istället. Det är också sjukt längesedan sist men har inte vågat pga ryggen. Men igår var jag i stan vilket betyder elljusspår och det bör ju vara lite skonsammare mot ryggen så tänkte att vi testar. Hon svarade inte. Tillslut svarar pappa och säger att de sitter på cyklarna på väg för att pumpa däcken vid OK. Jag ber mamma ringa om två minuter när vi är framme sa han. Jag väntade i 30 min. Ingen ringde. Jag drog till Hälsokompaniet. Väntade i 10 min till. Sedan kom den där pusten av spontant självförtroende och jag befann mig plötsligt i omklädningsrummet på sporthallen. Det blev boxning!

Nu i efterhand analyserar jag val av träning. Jag älskar boxningen- men... Jag tror det är den som är upphovet till min onda axel. Det slog mig direkt när jag kom in i lokalen igår att jag varje gång efter ett pass känner mig som svullen i axeln och att det känns som om något sitter fel i den. Första gången jag fick problem i axeln var tidigt i våras och det var på just boxningen. Jag stod med mitsar och glömde hålla emot i en serie. Min motståndare fick in en fullträff i mitsen vilket "flyttade" hela min axel. Efter det hade jag fruktansvärt ont i ett par veckor och svårt att klä på mig och använda armen. Och det är efter det som det aldrig har blivit riktigt bra. Och så fort jag tränat boxning eller annat som påverkar axeln, eller sovit på den,  så känner jag tydligt av det och får mer eller mindre ont igen... Vad gör man åt sånt??

Min rädsla är att jag måste sluta/hålla uppe med boxningen...

Löpning då.. Den där enklaste träningsformen där man bara snörar på sig skorna och ger sig ut.. Varför har jag så svårt att få till det??? Jag har bytt fokus helt nu och har tydligen lättare för att ta mig till gymmet än ut på backen... Får ta mig i kragen nu! I helgen ska det köras ett löppass! Jag försöker att lova det! 

Mamma då? Jo hon ringde ett par minuter efter att min träning börjat och hon hade gärna följt med på en löptur! 

Bättre lycka nästa gång! 

Nu kör vi!!!

Det är knappt jag vågar yppa nåt nu men nu jädrar kör vi.... Igen!!!!

Äntrar ett helt tomt gym idag. Inte det roligaste kanske men det är ju ingen som brukar komma och hejja på eller joina in i vanliga fall ändå så man får väl bara tuta och köra på!

Kom precis på att jag kanske skulle ha passat på och kasta om i veckans träningsschema när gymmet nu var helt tomt. Pyramidpasset för ben kräver ju lite utrustning och utrymme så det hade ju varit perfekt idag. Men men, det där med att vara efterklok brukar falla sig naturligt för mig! Men, som Hälsokompaniet står för: Den bästa träningen är den som blir av!! Så... Efter att inte ha kunnat träna sedan i torsdags på grund av den äckliga förkylningen (ja, jag skyller på den även under söndagen) så kunde det kvitta värre vad som stod på schemat idag bara det blev något! Rastlöshet och frustration är bra motivations-sponsorer!!! Valde återigen något som inte var pulshöjande för att vara på den säkra sidan. Det gick ju så bra förra veckan menar jag... 

Dagens träning: armar/överkropp!  

Toppen!!!

Som ni kan se bortom det där halv-kassa leendet, jag var såååå trött i triceps! Tricepsövningen is Killing me! Och trött i muskler innebär också ofta trött i huvudet. Men vet inte om det alltid är mitt huvud jag ska skylla på. Ni kommer ihåg förra veckan, då när jag inte hade någon fusklapp över passet, då kunde jag omöjligt komma på den sista arm/axelövningen (vet ärligt inte var den övningen ska ta...). Idag hade jag fusklappen med mig! Det hjälpte inte! Men som sagt, beror det på mig?????

Som ni ser så har Maria gjort en pil i hörnet, en sån som visar att man ska vända blad. På andra sidan ska nu mitt sista superset med armar/axlar komma. Ni vet det set där jag bara kommer ihåg den ena av övningarna... Triangel-övningen!

När jag vänder på sidan hittar jag dock bara det här:

Japp, just det! Ett tomt blad!!! Trots det står jag med ett par hantlar i handen!!! Vad är det jag ska göra Maria?????

Eller gick vi direkt på mage efter triceps och skippade det sista setet???

Är det i mitt huvud det snurrat till eller???

Avslutar med mage likaväl men undrar om inte jag behöver satsa mer på den, tycker inte det händer så mycket på omfånget där... 

Nu håller jag tummarna för att bacillerna fattat galoppen och lämnar mig ifred! Kan väl tillägga att drygt halva avdelningen på jobbet ligger hemma sjuka! 

Bra start på veckan!