Vila och återhämtning

Vaknade strax före 9 imorse, helt fantastiskt underbart! Vet ni hur ofta det händer?? Nej, just det!! Alltså, vi brukar alltid kunna ligga kvar i sängen på helgerna men gärna i sällskap av flera barn och ännu fler leksaker, böcker och gosedjur där både barn och grejer går i skytteltrafik mellan vår säng och soffan i rummet bredvid tills vi liksom ger upp och inser att vi varken kommer få somna om eller kunna få ligga såpass nära att vi kan kramas. Då går vi upp, dagen har börjat. Men idag, kom det inga barn. (Kan bero på det lilla lilla hotet som uttalades igår om inställt lördagsgodis) De var vakna när jag vaknade och hade nog varit ett tag men de höll sig på sin våning. 

Så vad gör man då???

Jo man ropar upp dem såklart!!!

Idiotiskt kanske en del säger. När vi väl får chansen att mysa ostört. Mmm kanske, men det är ju det som är grejen, det är ju kaoset med ungarna och allt som gör att det blir mysigt. Det är ju det man saknar när man ligger där ensam, hemma, på hotell eller nån annanstans. Jag klarar mig inte utan dem! Det är dem som trots allt väsen med bråk, skrik, gråt, tjafs, kaos, kiv, uppkäftighet, trots, våldsamheter, oordning mm ger mig kraft, styrka och återhämtning!!

När det kommer en liten arm och kramas. En hand som vill bli hållen. Ben som är trasiga under promenaden. Blickar som det går att utläsa ett helt universum ur. Stolthet som nästa spricker för varje klarad utmaning. När de stryker längs kinden och tröstar på ett sätt bara barn kan. När de säger "-jag älskar dig". Eller "-du är bäst i hela världen" eller "-det är chill mannen" eller "-jag vill vara med dig!". När de springer emot en med utslagna armar för att välkomna eller säga hejdå. Slängpussarna som aldrig tar slut. Samtalen med nyfiken ivrig blivande tonåring. Deras andetag. Deras hjärtslag. När deras skratt bara bubblar ur dem. När de drar sina kom ketchup-skämt. När de berättar saker ur deras perspektiv. När de ställer frågor. När de vill ha hjälp. 

Ofta stannar vi upp i olika situationer och bara tittar på dem, tänk att vi på nåt sätt är delaktiga i dem där brukar Per säga. Och det är vi, framförallt genom vår närvaro och vår villkorslösa kärlek!  Och det bekräftade den blivande tonåringen när vi var i Danmark förra veckan. Han pratar inte så mycket den grabben. Men då berättade han faktiskt att han tycker att vi är bra föräldrar. Bäst! Och det värmer ett föräldrahjärta enormt! Och kommer man ihåg allt det där, det man känner då, alla känslor som man omges av alltid annars, när det blåser som värst, när grejer ligger överallt, det skriks och grinas och kivas, ja, då är det svårt att göra annat än att bara älska dem! 

Och det är då jag inser att det är med dem jag får min bästa och största återhämtning! Energikick!

Idag var en sån dag. 

Vi bestämde redan igår att vi skulle dra på auktion idag. Då visste vi inte att det skulle vara 27 grader i skuggan redan kl 11. Killarna hittade varsin grej som de ville köpa. Vi väntade. 

Och väntade. Och väntade. 

Tillslut var värmen olidlig. Vi blev bromsbitna. Och hungriga. Och precis innan leksaksbordet vände auktionen om och gick tillbaka till start. Suck!! Vi förstod att detta skulle ta tid. Jag och Per ser det alltid som ett nederlag att inte få med ens en enda grej hem så ofta brukar vi ropa in nåt, oavsett vad det är för skit. Det är sååå kul med auktion. Men men, vi får satsa allt på nästa auktion istället! 

Vi drog hem. Till soldäcket och poolen. Ett bra val. 

Och medan ungarna lekte fick jag ihop 30 min simning och 15 min med cirkelträning a la vattengympa. Det fick räcka för idag. Idag har jag laddat energi och satsat på återhämtning som sagt. 

Ikväll, räkor och aioli!!! En favorit alla gånger. Fick jag bara välja en enda sak att äta resten av livet skulle det vara detta!

Ha det gött!