Vatten vatten vatten!!!

Nu är det svårt tycker jag. Det är semesterns sista vecka och jag blev helt sonika, lite överraskandes, ensam med tre barn. Det är varmt. Visserligen några grader varmare idag men å andra sidan står luften helt stilla idag. Jag känner av en del krämpor och har bestämt mig för att köra en voltarenkur denna vecka. Dessutom har jag fullkomligt vänt på dygnet! 

Men den sista veckan av semestern, när ALLA är lite sådär lagom trötta och gnälliga på varann och på att vara hemma, då krävs det energi! Med alla så menar jag barnen! Per jobbar och barnen tror att deras livsuppgift just nu är att uppfostra varandra! Jag fick nog helt enkelt! Jag drog ut på en löptur! 

Nu kanske ni undrar vad jag är för skitmorsa som lämnar ungarna ensamma i ett sånt läge när gränsen mot att de hoppar på varann och slå ihjäl varann inte är så långt borta. Men det är just det som gör att jag inte är en skitmorsa! Jag fick springa bort kaoset och blev en betydligt gladare och piggare mamma när jag kom hem OCH våra barn funkar som så att de blir som ljus när vi går ut för en stund. Vi pratar alltid med dem och förstår allvaret med att ta hand om varann när ingen vuxen är hemma i huset. De byter helt ton mot varandra, blir hjälpsamma mot varandra och de leker tillsammans, alla tre!! Det är alltid en fröjd att komma hem och höra dem när man kommer inom dörren! De är som förbytta. 

Dessutom är jag/vi ju aldrig mer än max 15-20 min hemifrån, vi har telefonen med och det finns för det mesta en granne de kan ringa/gå till. 

Men med det negativa mönstret brutet så kunde dan löpa på bra! De små barnen kollade efter blåbär och kantareller i skogen ihop med farfar, den större åkte cross och jag fick planera veckans mat och handlingslista! Saknar våra matkassar nu som haft semesteruppehåll. 

Idag blev det drygt 5 km. Golfbanan runt. Förr var den sträckan längre men nu när jag lagt in uppvärmning, stretch och nedvarvning så blev den drygt 5 km. 

 

Ingen löpskolning idag då målet endast var att njuta, hämta energi och ta mig runt! Det har varit dåligt med löpning nu under semestern på grund av värmen. Sedan jag började med periodisk fasta har jag valt att lägga min träning runt 11 på fm, innan dagens första måltid eller vid 17-18, innan dagens sista måltid. Men under den värmebölja som varit så har det varit snudd på omöjligt. Vid dessa tider har temperaturen varit som lägst 29-31 grader i skuggan sista veckorna och då orkar jag helt enkelt inte. Jag vill njuta när jag springer, inte kämpa för min överlevnad! 

Nu blev det visserligen så idag ändå. Det var som sagt nästan fem grader lägre temp på mätaren imorse när jag drog ut. Jag hade dock inte kollat av hur kvalmigt det var ute. Det var SJUUUUUUKT kvalmigt. Luften stod som en mur framför mig och det var tungt. Dessutom gjorde det ont i höften den första km som jag sprang. Det gjorde säkert ont längre än så men jag stängde liksom av efter ett par km och bara satsade på att kunna ta mig hem. Jag kom liksom på efter ett par km att jag var helt tom, på vätska! Jag hade inte druckit fn enda droppe vatten sedan igår och redan då drack jag alldeles för lite vatten för att fixa nån värre hårdträning idag utan att ha fyllt på. Nu blev det så, men jag får göra om och göra rätt nästa gång! Vatten vatten vatten!!! Livets dryck!!! 

Det är en fin tur. Uppför och nerför och inte precis mitt i skogen vilket känns psykiskt bra även om jag vet innerst inne att just golfbanan är ett mecka för äckliga (kräldjur bl.a.) och farliga (älgar, vargar, björnar mm) skogsdjur! De enda djur som syntes till idag var fjärilar. Hur många som helst i olika färger och storlekar!! 

När jag kom till de dryga 5 km befann jag mig drygt 100 m hemifrån. Där finns en av de största utmaningarna på våran grusväg iaf. Den ser inte så mycket ut för världen men den suger!!!

Den börjar med en lätt höjning i svängen första svängen... 

Därefter ökar lutningen markant i den andra svängen, mitt i backen nästan... 

Därefter är backen som en enda stor tvättbräda!

Så det är med ett leende på läpparna, lår fulla av mjölksyra men med en känsla av tillfredställelse som man sedan ser huset och inser att man är hemma!!!!

Satsade på lite längre stretch idag och hoppas att känningen i höften bara är tillfällig eller ett bevis på att jag glömde stretcha vid pyramidträningen i förra veckan! 

Ny vecka är det iaf och en ny plan har jag för den! Nu är det bara att hoppas att det håller hela vägen också! Det finns en hel del att fixa med denna sista vecka och även försöka göra nåt kul med ungarna innan fritids och dagis drar igång på allvar! 

Nu ska jag fylla på vatten och även njuta av en kopp kaffe!

Ha det gott!!! 

Jag tror jag blev lurad...

Vaknade igår och det kändes som om axeln blivit mosad av en ångvält. Så jag tänkte efter och beslöt mig för att skippa överkroppspasset för att vila axeln ordentligt eftersom jag inte kommit på några ersättningsövningar. 

Ett bra val då jag blev helt däckad av solen och bara orkade ligga inne och läsa. Sedan körde vi lite poolhäng tills åskan, regnet och stormen kom. Visserligen blev det gött i luften senare på  kvällen så det hade varit i sin ordning att ta en lugn löptur på kvällen, men, soffan hade mig fast i sina klor och det blev ett Prison Break race med Per istället. 

Idag när jag vaknade kändes ingenting så kanske hittade axeln ett sätt att överlista mig på tillslut!

Idag tog vi nya tag. När Per stod vid grillen och fixade middag körde jag ett hemmasnickrat pass. Mest för att få något gjort idag. 

Samma gröna plätt utanför huset. Den enda platsen det finns skugga på även om det även där är över 30 grader. 

Körde en form av pyramid. 

10 burpees

10 mountainclimbers

10 benböj- Ass to the grass

Därefter 30 sek vila och vätska. 

Sen 9, 8, 7 osv ner till 1 och därefter tillbaka igen upp till 10 st. Passet tog en halvtimme och jag hade delvis sällskap av Per mellan vändningarna av köttet men framförallt av lilla mini-me Erik som höll ut ända till sista setet då han körde biceps istället! 

Ett pass helt utan redskap och jag blev rejält svettig så jag är nöjd med det! 

Och när man kört ett härligt pass tillsammans tycker Erik att man är värd en fin medalj! 

Och han är så härlig den killen! Idag tog han övningen ass to the grass till en helt ny nivå! I kalsonger och foppatofflor!!!

Innan vi satte oss till bords mätte vi upp en sträcka på 60 m och körde tävling. Jag, Per och Erik. En utan tidtagning och den sista med tidtagning. Och efter att ha varit med småkillarna på friidrottsträningen kan jag bara säga att som sprinter har jag lite att träna på!!!

Men jädrans vad kul! Så kul att jag och Per bestämt att köra på friidrottsarenan på Vik nån gång!

Nu ska jag slänga mig i duschen! Om en timme blir jag hämtad för trevligheter med ett gäng sköna tjejer och allsångskryss!

Ha det gott! 

Jag är så jäkla glad!!

Inatt har vi sovit! Nästan! Viktor vaknade redan vid kvart i tio och var vaken fram till halv tolv ungefär. Stönig som få och vägrar ta smärtstillande. Pratade med 1177 om smärtan och hon ville vi skulle återkomma imorgon om han inte fått sova nåt inatt då många vuxna som får detta blir inlagda just för smärtlindring. Men nu verkar det som om det kanske vänder! Vi sov till kl sex imorse. Jag och Viktor i soffan och Per på golvet mellan soffan och soffbordet. Kl sex kom Erik och slog sig ner på golvet hos Per med sin kudde och sen sov vi nästan till kl åtta. Då vaknar jag av att Viktor pratar!!! Det har han knappt gjort sedan i söndags kväll!!!

Och så kom vi äntligen iväg till Liljenäs och räkorna! Om det bara finns en sak jag skulle få äta för resten av mitt liv så är det räkor!!! Är inte så förtjust i maskinskalade som legat i lag men idag valde jag det iaf av den enkla anledningen att jag ville ha mycket räkor och eftersom jag beställer utan brödet (tekakan) så trodde jag inte att det skulle bli så farligt mycket. Jag hade fel! Var nästan lite smått illamående när vi åkte därifrån. Men vad gör man?? Slänga räkor?? Det känns lite som ett helgerån!!

Men, jag hade inget val... Stoppade i mig dem jag kunde utan att de kom upp igen men jag kunde ha slutat tidigare eftersom det var ett omöjligt uppdrag! Men, dagens frukost blev en rejäl frukost iaf och nu vet jag bättre tills nästa gång!!

På eftermiddagen lyckades jag efter lite mutande få med Per på Tabata! 

29 grader i skuggan. Jag föreslog ena ladan men det blev i skuggan, under eken framför huset! 

Och det gick så otroligt mycket lättare när vi var två tyckte jag. I mountainclimbers, den övning som Per brukar tyka mig om att jag låter värre än nödvändigt med tanke på alla pauser så lät han precis lika mycket. Tillslut kröp det fram att han nog tyckte det var lite jobbigt ändå! Ha!!! Men, jäklarns vilka snygga mountainclimbers killen kunde göra!! Impad och avis!

Dessutom grinade han illa vid triceps också vilket var gött för min egen skull eftersom jag bara känner för att skrika rakt ut när jag gör dem! Idag var jag så sliten att jag inte ens orkade hålla koll på hur många jag gjorde riktigt och hur många jag körde den lättare varianten på. 

Och svettigt var det! Det gick åt två liter vatten under passet idag. 

Men, kände inte lika mycket i axeln på dips idag så det verkar positivt inför morgondagens överkroppspass på Hälsokompaniet. 

Jag är iaf så glad att det vänder för Virus, att jag fått räkor idag och att Per äntligen svalde stoltheten och hakade på! Och jag hoppas självklart på fler tillfällen! Det mesta blir liksom lite roligare när man är fler!!! 

Och vill gärna ha fler (någon överhuvudtaget) att träna med på Hälsokompaniet så tycker ni ska ta er i kragen och haka på! Åtminstone något pass i veckan!! Det är såååå otroligt kul, och ihop med mig??? Kan inte bli bättre!!!!

Avslutade med en smoothie och en kall dusch. 

Nu blir det till att svida om. Om 45 minuter kommer goda vänner för att grilla och snacka skit!!! 

Ha det!!!

Det går som smort!

Det blev ett underkroppspass!

Ett nästan helt fantastiskt sådant. 

Nästan?

Det är en övning som jag inte fixar alls just nu med mitt knä så jag fick byta ut den mot en enklare variant- liggande med benen mot väggen! Vet inte om det alls gör samma sak eller ens nåt men jag är ju still going solo så det blir lite egna lösningar på det som krånglar. Nåt Maria får rätta till när vi ska köra ihop igen sen. Som tur är, är det den absolut sista övningen som krånglar med mig och knät så jag hinner köra hela passet klart nästan innan mina egna varianter kommer in. 

Boven i dramat är den här! Ligger där så oskyldigt blå och ber om aktivitet. Men...

Idag när jag kom till Hälsokompaniet så var jag redan genomsvett. Det stod helt stilla i luften ute och trots att kl bara var 11 så hade temperaturen redan kommit upp i 28 grader på skuggsidan hemma. 

Dessutom var jag sååå trött. Igen. Men även inatt har jag kamperat ihop med Viktor som haft så ont i öronen och feber i värmen. Han kom upp till oss vid strax före två inatt. Men att ligga i vår bastu till vind är inte det mest optimala vid feber så när inte febern ville sjunka trots Pinex ( det enda vi får i honom) så valde vi efter nån timme att gå ner till bottenvåningen och lägga oss på soffan. Det var lite svalare men det var. Svårt att komma till ro med ett värkande öra. Tillslut, vid sex, somnade Virus om. Jag har precis vänt mig om och sluter ögonen när nästa kommer. Erik. 

"-sovej ni på soffan ellej??"

Mm...

"-va bja! Dä ska ja mä!"

Sen kröp han ner skavföttes med Virus och väckte honom direkt. Erik är liksom inte direkt känd för att vara den som sover vare sig lugnt eller stilla. Dessutom, om han väl vaknat på morgonen så ligger han bara och snurrar runt runt och suckar. Jag fick över honom till min sida och Viktor kunde somna om. Jag fick förbli vaken. Vid åtta hade han möblerat om hela soffan så då skickade jag upp honom till Per. Han var tillbaka inom tre minuter. Lika bra att inse att det är morgon och dags att gå upp!

Passet då?

Jo det var hur underbart som helst att äntligen få till underkroppspasset. Nu var det ett tag sedan så jag förbereder mig även för en ny omgång träningsvärk imorgon!

Redan efter två set var jag sjöblöt och kunde känna hur energi tillströmmade! Den känslan är så fantastisk!

Förutom den sista övningen så gick det smärtfritt så när som på höftlyften som kändes i axeln. Det var alltså ett bra beslut att ta underkropp idag och vänta med överkroppen. Frågan är bara vad jag gör om axeln fortfarande vägrar samarbeta tills på torsdag...? Där har jag inga alternativa övningar??? Idag var det lättare eftersom det var en magövning som byttes ut...

Dagens favorit var TRX-bandet. 

Men att fota sig själv samtidigt som man utför övningen blev nog dagens största utmaning! Ni vet, man är så trött att man skakar lite lätt, svetten rinner och benen är så matta att de inte ens orkar ta sig in i banden frivilligt, sedan häver man sig upp och tror att man ska kunna få till en snygg bild????

Jo, tjena!!! 

Ha det gott! 

Imorgon ska jag försöka få med maken på ett Tabata-pass! Han verkar hitta hundra ursäkter varje vecka för att slippa! Ska bli kul att höra morgondagens!!

Delmål 1 av veckoplaneringen!

Löpning stod på schemat idag. Jag bestämde redan igår att det värmen till trots skulle bli ett pass på friidrottsarenan före frukost/lunch. Och jag hade bestämt att maken också skulle med. 

Och med lite modifieringar så fick vi till det. Det började med att Viktor vaknade vid 23 och storgråt. Han hade klagat redan tidigare på kvällen på ont i örat men det blev inge värre när ha la sig eller hade feber mm så trodde inte på öroninflammation. Oavsett, mycket gråt och mycket tröstande mest hela natten så vi vaknade inte direkt utvilade. 

Fick tid på vårdcentralen direkt. Jag hade ju packat väskan redan dagen innan för att komma iväg. Jaja, vi chansar. Hacka upp lite vattenmelon fylla vattenflaskor, packa ner en fotboll och lite bilar och sen in med hela familjen i bilen. 

När vi kom till vårdcentralen visade det sig att farmor satt i Stadsparken så hon passade den äldste och den yngste under tiden vi var med hos doktorn. Det var liksom kravet, att vi båda var med. En kraftig inflammation i hörselgången och en kur med droppar och undervattensbadförbud! Tackade högre makter för att det blev utvärtesmedicin och inte nåt oralt. Finns ingen mer vrång människa när det gäller att ta medicin som han...

Sen drog vi iväg. Placerade ungarna i skuggan med vatten och vattenmelon och värmde upp. Sen stretch. Sen var målet 5 km. Och syftet med att vara på banan var att kunna sneakpeaka på intervallmarkeringarna på banan inför framtida utmaningar. Bara jag vet att höften håller. Börja försiktigt!

Trots solen och värmen gick det rätt bra. Tror det jobbigaste var löp-uppehållet. Men.... Efter 1.6 km ropades jag åt sidan av lillkillen som inte alls mådde bra. Ont i örat, ont i huvudet och trött. Vi får ändå fortsätta en stund till. 

Det blir drygt 3 km innan vi får ge upp. Både på gott och ont. Självklart går Viktors behov först även om jag var sugen på att ta 5 km, men kändes som om mitt huvud kokade en aning så det kanske var bra att avsluta. Det har varit en dålig uppladdning av vatten sista dagarna. Dessutom satte sig värmen i halsen och det kändes som om jag höll på att få ett astmaanfall. Har haft kyl-astma som yngre, värme-astma har jag däremot aldrig hört talas om... Försökte muta mig till ett par varv till men det var tvärstopp! Med all rätt, vi hann inte ens få av oss löpkläderna när vi kom hem innan han sov på soffan! 

Imorgon blir det gymmet och benpass, om inte axeln mår bättre. Tisdag är egentligen överkropp men kanske värt att kasta om den här veckan! 

Ha det gött i solen! 

Ass to the grass

Det blev inget underkroppspass i torsdags. Jag var sleten. Det var dessutom vår bröllopsdag. Och så skulle vi få besök från Sveg. Tjejen jag delade lägenhet med när vi gick på gymnasiet skulle komma ner några dagar med sin tjej som är lika gammal som vår Viktor. 

Men jag fick till ett Tabata-pass iaf på hemmaplan. 

Min axel har trilskats med mig sista dagarna så jag fick köra en variant på pushpress med lättare vikter och på benböj "ass to the grass" med vikten stilla. Fördelen under benböjen var att jag kom ner betydligt djupare under övningen vilket kändes rejält dagen efter. Ja, det känns fortfarande! 

Resten av helgen blev värdelös när man ser till träningen. Det blev inga fler pass alls helt enkelt. Hade svårt att hitta tillfällen eftersom vi som sagt var hade besök och det kändes fel att lämna dem när vi bara ses en gång om året. Morgnarna har varit för varma för att dra iväg på löptur och dagarna fulla med aktiviteter. Kvällarna efter att barnen lagt sig har varit vår tid att umgås och prata ikapp! 

Istället blev det en tur på fredagen till Klässbols konfektyr där ungarna fick vara med och göra sin egen klubba. Det har varit massa poolhäng och lördag blev städning och förberedelser inför den andra händelsen som också bara inträffar en gång om året. Då var det tjejträff för oss som gått dagis-nian ihop. Många uteblev i år av olika orsaker men vi som ändå sågs hade det jättetrevligt! 

Idag är jag trött och sliten av helgens bravader och av sol och värme så jag vet inte om jag kommer iväg på nåt värre pass ikväll men imorgon är en ny dag, ny vecka och ikväll ska en veckoplanering göras som SKA hållas!

Har övervägt att köra en voltaren-kur också då axeln är helt skrot. Den är som värst på morgnarna och förmiddagen så jag misstänker att den inte får så mycket vila på nätterna på grund av mitt sätt att sova. Tänkte att jag kanske behöver linda ihop den i en liknande mitella för att inte dra upp den som jag gör när jag sover. Per erbjöd sig direkt att binda fast mig ordentligt i sängen för att inte kunna röra på armen men risken finns att han blir ivrig och binder fast mig mer än nödvändigt så jag tackade snällt men bestämt nej på erbjudandet!!

Semester är bäst men usch vad lätt man bryter rutinerna!!

På onsdag ska vi försöka hitta plats på räkfrossan. Dela för att vi pratat om det i flera år och dels för att fira den där bröllopsdagen som kanske glömdes bort litegrann i torsdags... Hmm... 

Hoppas ni har det bra i solen! 

Äntligen!!!

"-gråter du för att du har ont eller för att du inte kan träna?"

Per frågade mig i lördags när vi var i Strömstad. Jag hade packat en träningsväska med fyra ombyten. Kettlebellsen var också med liksom löparskorna. Och jag hade en plan. Som fullkomligt omkullkastades. Storyn om benet är nåt av det märkligaste jag varit med om. 

I torsdags väntade jag på ett "klick". Natten till fredag vaknade jag så fort jag vände mig eller ens rörde på benet. Under dagen på fredag var det ok, kändes som om det var på väg att ordna till sig. Sedan kvällen och natten till lördag tog det omtag. Med besked. För er som fött barn, det var precis som om det försiggick en hemsk förlossning... I benet.... Det strålade, pulserade, värkte, molade och högg till. Jag kunde inte på egen hand röra eller flytta på benet. Och Per har fått stödja mig när jag skulle gå eller ta mig i och ur husvagnen. Nätterna har varit otäcka. Den sista kvällen, då fick jag avbryta ett parti yatzi med ungarna för att jag inte vare sig kunde sitta eller stå. Krälade in mig till sängen. Det gick inte att ligga heller. Och då kom tårarna igen. 

Vi åkte hem dagen efter och jag bävade mig lite för att sitta stilla i bilen så länge. Men det gick över förväntan. Hemma försökte jag ta det lugnt och bara göra det nödvändigaste. Eftersom kvällarna och nätterna varit värst och värre för varje kväll så inväntade jag smällen. Men den kom inte. Istället har det blivit bättre. 

Jag har nu sovit i två nätter och igår hade jag inte ont på hela dagen. Kände mig lite stel däremot. Men kunde röra på benet helt obehindrat. 

Jag packade väskan inför träning men vågade inte hoppas på nåt. 

Men... Idag vaknade jag och var som ny!!! Så drog iväg för ett kontrast-överkroppspass. Och kanske är jag blödig och överkänslig men känslan när jag gick in på Hälsokompaniet idag var överväldigande så jag hade kunnat fälla en tår idag med bara för det!!

Förutsättningarna idag var en ny människa men med känning i vänster axel! Är ni förvånade? Det är inte jag! Axeln visste ju att det var överkropp på schemat så visst fasen ska den trilskas. Men, jag skiter i den och bara jag visst att det är jag som bestämmer så brukar den ge sig. Så även idag! 

Började med 10 min rodd som uppvärmning! 

Och visst är det häftigt att så små förändringar i ens upplägg gör så stor skillnad! Min vanliga uppvärmning pre-PT var att köra järnet i 5 min på crosstrainern eller roddmaskin. Nu har jag ökat till 7-10 min och i uppvärmningstempo med fokus på själva passet sen. Stor skillnad! 

Tog ett kort på dagens favoritövning/set men min telefon trilskas så när jag raderar en bild så blir random bild raderad och självklart var det den! Men dagens favorit var chins och kettelbellssving! 

För övrigt fixade jag 5 riktiga armhävningar i första set, två i andra och resten starka på knä! Körde kvar på 10 kg i triceps och klarade 7 dips i luften i första set, 4 i andra och resten i golvet. Kändes gött efteråt! 

Ökade även från 5 till 10 kg i pushpress. 

Eftersom alla bilder som inte skulle raderas ändå gjort det idag så bjuder jag på ytterligare en selfie. Nu har ni en före och en efter på dagens pass! 

Imorgon är det underkropp som är inplanerat! Om inget händer! Har tänkt lägga mina kontrastpass på tisdag och torsdag så jag har rutin på dem. Denna vecka ligger jag därmed en dag efter med detta vilket gör att jag kör två dar på rad. 

Mitt psyke och min kropp älskar rutiner och jag måste som sagt ha en plan för mig själv om jag till 100% ska hålla tempo och rutiner gällande kost och träning.

Helgen i Strömstad föll fullkomligt i det mesta. Både kost och träning. Eller, kosten rasar inte, däremot allt "söggel" runt om. Ett glas vin där, ett chips där och det är inte ofta, men i lägen där jag är så under isen som jag var i helgen så faller även mitt motstånd till socker. Idag är jag tillbaka till 200% och det dåliga samvetet blev som bortblåst bara jag gick ut från Hälsokompaniet idag! Älskar den känslan, när man känner sig bättre och starkare än någonsin! Nu är jag på G igen! 

Ha en fin onsdag! Vädret är fantastiskt!!!

Semesterns första dag...

Spenderas väldigt stilla. 

Tyvärr.

Och absolut inte på eget initiativ.

Igår gick jag som sagt på semester, igen. 

Och jag var så uppspelt, som ett barn på julafton. Eller kanske som nån går på efterlängtad semester!!!

Jag hade packat med träningskläder men jag hade ingen plan. Big mistake! Jag måste ha en plan. Det vet jag sedan tidigare och igår blev det än mer tydligt. När jag inte har en plan börjar hjärnan överanalysera och då dröjer det inte länge innan beslutsångesten och alla ursäkter sätter in. Inte för att slippa träna utan över vad jag ska träna och då blir ibland resultatet att ingen träning alls blir av. Så blev det igår. 

Kom hem vid lunch och vi bokade campingplats och packade. Städade. Tvättade. Och fixade i trädgården. Resten av kvällen spenderades i poolen med barnen. 

En del av beslutet att hålla inne träningen igår var på grund av att jag när jag gick hem från jobbet igår kände nåt konstigt i vänster ljumske. Jag har känt det förut flera gånger men det brukar alltid gå över om man bara tar det lugnt. Och jag tror de flesta kan känna det här ibland. Ni vet när man har en känsla i ljumsken och så när man tar ett steg fram med det benet så känns det ungefär som om man vill att det ska "klicka till". Precis så kändes det. Ingen smärta bara en känsla. 

Under eftermiddagen och kvällen blev känslan lite mer övertydlig. Men tänkte inte så mycket på det. Det brukar alltid släppa. Försökte väl stretcha lite i ljumsken några gånger. 

Vaknade 3.45 imorse av en hemsk smärta i ljumsken. Jag ligger på magen när jag sover och hade antagligen försökt att dra upp vänster ben litegrann när ljumsken sa ifrån och jag vaknade och var nära att skrika rakt ut. Hur jag än försökte vrida mig, resa mig eller ens röra mig så gick det inte. Det strålade smärta ut i hela benet ifrån ljumsken/ryggslutet. Tillslut hade jag på nåt sätt lyckats få mig upp i sittande och kunde kravla mig ur sängen till stående. Det lindrade lite. Insåg att jag i vår bastu på vinden inte skulle få sova mer så tog kudden med ner till bottenvåningen och la mig i soffan. 

Faaaan!!! Vad ont det gjorde. Det gick inte att ligga raklång vare sig på mage eller rygg. Och inte kunde jag korrigera mig utan att med händerna flytta på benet. Det enda som lindrade var att stå och gå lite grann. Gick omkring en stund i huset. Vi har en väldigt lättväckt son så tänkte för en stund gå ut och ta dn promenad ute. Men om jag inte skulle ta mig hem igen skulle jag bli tvungen att väcka Per strax efter fyra på morgonen och dessutom tog tröttheten över. Jag ville sova. Vet inte om det var på grund av smärtan eller för att jag var så trött men tillslut kunde jag inte slita gråta. La mig i soffan igen och lyckades efter ett bra tag hitta ett läge att ligga i där det visserligen fortfarande gjorde ont men där inte det strålade och pulserade av smärta. Fick lägga kuddar så jag kom upp med huvudet och benet på höger sida. Det funkade. Jag somnade om en kort stund innan jag hörde minstingen stå och gapa för fulla muggar på storebror. Dags att vakna. 

Det lindrar lite att vara uppe och gå så gör det i perioder. Fick för mig att stretcha rygg och ljumske samt köra med foamrollern på ryggen. Ju mer jag höll på desto ondare fick jag. Pappa är ju både gammal idrottare själv men numera tränare och har gått en del kurser i sånt här så jag ringde honom. Sluta stretcha! Ta en voltaren. Ta det lugnt! Det kommer att gå tillbaka av sig självt. Mest troligt. Detta är ett väldigt annorlunda råd från min pappa. Han brukar oftast rycka på axlarna, säga "ähhhh" och "det är bara att köra på det!" Och "Jag har ont jämt jag, överallt. Det är ingen fara." "Det är vara att träna på!"

Nu sa han inte så, så jag kommer göra som han säger. Träningsvila. Idag åtminstone. Lite småpromenader vid tillfälle, och voltaren. Skulle inte orka nåt annat än om jag ens försökte. Känns som en bra ide att iaf vänta tills jag kan lyfta benet själv för att kunna klä på mig själv innan det blir hårdträning. 

Men, nu har jag en plan för de närmaste dagarna tills vi är hemma igen. Och jag har dessutom en backup-plan för om inte benet låter mig hålla plan ett! 

Är tacksam att ett av de lägen jag kan befinna mig i är halvsittande i bilen så vi slapp ställa in trippen. Frågan är väl hur stel man är när man kommer fram??? 

Men, nu ska jag sluta gnälla och tycka synd om mig själv!!!

Nu är det semester och det är fantastiskt!!!

Nästa inlägg ska bli bättre, jag lovar!!! Men nu har jag spytt ur mig det onda så nu ligger fokus helt och hållet på semester, njutning och familjen! 

Inledde med en underbart god räkmacka gjord på ägg och pofiber med tillhörande xider. Sockerfri!!! Såklart- det är ju jag!! 

Och det är väl fasen om inte jag ska lyckas få i mig skaldjur den här gången! Det förföljer mig!!! 

Underbara jordgubbar från vårt eget land har vi iaf med oss till fika sedan!

Skaldjur, jordgubbar (bär överhuvudtaget) och mineralvatten samt träning- då lever man gott!!! Och semester rosét såklart! 

Skön fredag på er!!!

När det är över 30 grader i skuggan...

Då kanske man inte behöver ge järnet eller???

Sedan jag började träna med Maria och började med periodisk fasta så har jag ändrat om lite i min planering. De flesta av mina träningspass sker nu strax före lunch och avslutas med en god, om än snabb lunch på jobbet. Tidigare jobbade jag min fulla dag och tränade direkt efter vilket gjorde att jag ofta var väldigt sen hem, iaf 3-4 ggr i veckan. Jag missade en del tid med barnen. Ett ont samvete som jag i snart 2 år försökt trängs undan. Jag är av den meningen att det är absolut inget man ska ha dåligt samvete för. Träna måste man. Av många olika anledningar. Och tid med barnen har man. Vid andra tillfällen. Och när inte jag är där, ja då är de med världens bästa pappa. Eller med sina underbara mor- och farföräldrar. Och nån helg eller kväll när jag och Per sprungit tillsammans har de varit med sin coola storebror. Och vi är borta 30-60 minuter max!! Det är klart att man inte ska behövs plåga sig och må dåligt för det! Ändå så finns det där samvetet där, och gnager och tär. Men jag accepterar det och jag hanterar det. Jag tror inte att barnen vill ha tillbaka sin mamma som för fyra år sedan hade strl 54 och knappt kom ner i pulkan. Eller, ner kommer man alltid, det var nog svårare upp. Eller en mamma som inte kunde bära dem för att det gjorde ont i rygg och knä. Eller som inte vågade delta i aktiviteter med andra föräldrar och barn av rädsla för att bli uttittad. Eller för att jag inte orkade. Eller som hade tappat lusten på allt. Eller att jag oavsett om jag satt precis bredvid dem aldrig var riktigt närvarande då jag hela tiden satt djupt försjunken i min egen olycklighet. Nej, jag tror ungarna, och resten i min närhet föredrar den jag är idag, när jag faktiskt lever, skrattar, och är lycklig. När jag alltid försöker vara närvarande och i nuet. (-analyserar gör jag ständigt-men det finns gränser!) barnen gillar att jag orkar, vill och kan. De gillar att jag tränar och vill gärna träna med mig. Och tolvåringen tycker att jag ser och beter mig ungt!!! Det är stort!!

Ni genom detta upplägg, att träna mer och snacka mindre med arbetskompisarna på lunchen har gjort att jag faktiskt hinner hem och kan umgås nån timme extra med barnen på kvällarna. Win-win!!

Hade en date idag på lunchen, innan ett långt hembesök, med löpbanan på Vik. Det var över 30 grader i skuggan. På Vik finns ingen skugga alls. Kom dit och började åla ur kläderna bland fotbollsmänniskor, byggarbetare och boende. Inget omklädningsrum och bara öppen natur. Ok, på med brallorna och strumporna. Lyckas kränga av mig klänningen och få på mig sport-bh:n innan någon sett alltför mycket av det lilja jag har att visa dem. Då märker jag att jag inte har några skor med mig. Ja, jag har visserligen hört talas om barfotalöpning men det hade jag ingen lust med. Fick åka och hämta skorna helt enkelt och köra passet hemma. 

En förebild. Första gången jag tränar i tight linne i hela mitt liv. Jag börjar bli modig! Öhhh...

Jag skulle göra som sist. 

10 min uppvärmning

Neo-stretching (????? Hette det så????)

10 min löpskolning

Distanslöpning

Och det gjorde jag. 

Uppvärmningen gick klockrent-hur misslyckas man med den???

Ha!! Det vet jag!! Jag har inte värmt upp på rätt sätt en enda gång innan jag började träna med Maria!

Stretchen och löpskolningen däremot var en kamp. En strid. Ett krig! Jag måste ha stannat mitt i ett broms och myggreservat!!! Fullkomligt sönderbiten, irriterad, utsliten och förbannad med fulla ögonen i svett och mascara fullgjorde jag uppgiften och körde distansen.

Framfoten funkade betydligt bättre precis som mina repdragande armar. Det är nästan så jag tror att jag kommer lära mig det här nån gång! Och idag, värmen och klådan till trots så gick det sååå lätt. Det kändes lätt i kropp och själ och hade det varit svalare hade jag pinnat på längre. Men nu var det som sagt över 30 grader i skuggan. Klockan var över halv två och jag hade ännu inte ätit något och säkerligen inte grundat med tillräckligt mycket vätska eller sömn. Endast knappt 3 timmar inatt. 

Men... 3 km effektiv löpning fick duga. Maria sa sist att även uppvärmning, löpskolning och stretch ingår i passet så det blev väl ett bra pass då... Eller??

Jag har även tagit fasta på uppförs- och nedförs löpningstekniken. 

Det du förlorar upp tar du igen nedför sa Maria. Mmm. Det kanske stämmer. För vissa. För mig blev tiden idag rekorddålig. Men. Jag var trött, varm och sliten bara samtidigt som det inte finns så många backar utför som det finns uppför på den här sträckan. Men jag tänker köra på den tekniken, den känns betydligt smidigare och enklare än min tidigare teknik där jag i varje uppgörsbacke laddade på järnet för att inte tappa tid vilket resulterade i mjölksyra i låren, häftig andning och helt slut på toppen och därmed stel i utförsbackarna!

När jag kom hem insåg jag vad slut jag var. Jag ramlade ihop på gräsmattan och låg där en stund. Svetten flödade. Jädrar vad slitsamt. Men jädrar vad gött. 

Är nöjd med passet även om tiden och distansen inte var vad jag önskat. Och även om inte heller arenan var vad jag tänkt. Jag hade ju trott att jag skulle få fantisera ihop en bild av en fullsatt friidrottsarena där alla satt och hejjade fram mig och mina motståndare i ett 5000 m lopp! Där jag såklart vann men... Det är väl det bästa med fantasin! Den finns alltid tillgänglig och den finns alltid kvar!!! 

Have a nice "lellördag!!!"

Nu är det snart dags...

För mig också att kunna njuta av ledighet och sommar!!! Men jädrar vad hett det är. Om ni tycker det är hett ute, testa att krypa in på mitt kontor ska ni se!!! Smälte liksom fast i stolen idag kändes det som. 

Åkte iväg på lunchen för ett överkroppspass-kontrastträning idag. Det tar ju lite emot de där armhävningarna som jag inte kan. Men... Utveckling. Körde tre set varav jag gjorde 3 i mitt tycke helt ok och fina armhävningar i varje set innan resten kördes på knä. De på knä kändes felfria! Gött!!!

Mer utveckling- mina dips! I detta pass körs dipsen med fötterna på hög nivå. 

Såhär:

Första gången gjorde jag 3 eller 4. Resten med fötterna i marken. Idag körde jag 6 i första setet, 4 i andra setet och 3 i det sista innan fötterna åkte i marken. Ökade även vikten i tricepsdragningen från 7.5 till 10 så det kändes rejält! 

Men jag saknar dig Maria! Måste man verkligen ha flera veckors semester??? Räcker det inte med 6 dagar??? Idag kändes det som om jag hade tusen frågor. Ska jag hålla så? Kan jag göra så? Kan jag öka där? Om inte jag? Brett nog? 

Ahhhh!!!!

Inte konstigt det behövs semester... Både för mig och Maria. Och alla andra...  Min hjärna går på högvarv!

Nåt som var roligt inför passet idag var att samma träningsvärk som helt plötsligt dök upp vid förra överkroppspasset helt sonika dök upp idag med! Till samma övning-armhävningarna! Jag tror dem hatar mig! Helt allvarligt!! Det går såååå jäkla bra att gå ner i dn armhävning. Jag kan även stå i den posen, men att vända uppåt igen???? Stört omöjligt! Mina armar bara viker sig och på golvet ligger jag i en blöt hög! Efter förra överkroppspasser förra veckan fick jag ett psykbryt nån halvtimme efter att jag lagt mig. Flög upp ur sängen och svor till Per att det är väl själva fan om inte det ska gå! Slängde mig på golvet och körde igång. Två stycken fick jag till. Jag var helt mör efter passet tidigare under dagen...

Men hörni! Jag ska fasen köra ett par nu igen! Vänta!

Fan! Utveckling! Hela 3,5 stycken!!! Tjoho!!!

Sedan har jag en övning i det här passet som jag älskar, chinsmaskinen! 

Men det finns även en övning som jag hatar!!! Och just för att jag hatar den så, så kan jag ju inte annat än att älska att utföra den. Men den suger ur precis allt av mig så det är av stor vikt att den ligger sist i programmet. 

Detr de kära kettlebellsen som gör mig den äran att plåga mig in i det sista i en bred rodd-övning! Och de ser små ut, men låt er inte luras. De väger 8 kg styck enligt märkningen på dem, men jag tror det är bullshit!!! Efter några reps med dem så väger de 18 kg styck... Minst!!!

Inte lika svettigt under passet idag men en sjukt gött sleten Anna gick därifrån!

Imorgon har jag tänkt testa lite cardio. Först var jag inne på boxning! Det var några veckor sedan det passade. Dels för att sporthallen varit stängd och för att vi varit på semester, men nu kör de igen. Men just imorgon var det yoga istället. Jag som var så sugen på att boxa ut allt där inne... 

Hoppas på löpning istället! 

Löpning på friidrottsarenan på Vik! Har aldrig kört där förut men blev så sugen idag när jag var med smågrabbarna på friidrottsträningen och man ser alla de där markeringarna i marken längs banorna och så... Måste testas!!! Bara att hoppas att det är liiite svalare då! 

Godnatt på er!

Kontrastträning och svett!

Började sista arbetsveckan bra. Vaknade tidigt så var på jobbet redan vid 6 imorse. Tyvärr var dörren låst, jag hade glömt kolla upp min kod och ingen annan fanns på plats...

Så där stod jag! Varmt var det i alla fall. Tillslut skymtade jag en städerska som öppnade åt mig efter lite vansinnigt knackandes. Förlorat 20 minuter men med tanke på att det är semestertider kunde det vara betydligt värre...

Jag vet redan innan jag kommer upp på kontoret att det är en helvetesvecka som väntar. Jag har hur mycket som helst avsluta och att fixa med och ärenden i stora högar som ska tas hand om innan fredag. Dessutom är det varmt och kvavt och ventilationen på jobbet obefintlig. Som om inte det vore nog sitter jag i ett rum mot solsidan hela dagen vilket gör det olidligt. Idag klagade till och med en klient på värmen och trycket i rummet och att det var jobbigt att bara andas därinne! 

Tog en välförtjänt lunchrast på Hälsokompaniet med ett underkroppspass a la Kontrastträning. Som ni kommer ihåg är detta ett av de pass som utmanar mig mest mentalt. Självklart är det en fysisk utmaning också men vissa av övningarna har så kallat flodhäst-varning så det tar ibland emot att stå i gymmet med folk runtomkring.

Idag var det inte mindre jobbigt. Dels hade jag en bekant i gymmet dels var två av gymmets personliga tränare där och slet ont! Men idag lyckades jag gå in i mig själv och bara fokusera på uppgiften. Jädrar vad gött det var idag, allt bara gick så bra! Jag till och med lyckades leta upp lite balans till mina en enbenshopp!!!

Kände nog lite som Maria sa sist att hon tror jag kan lägga på lite mer i Smith-maskinen, men jag höll mina vikter idag ändå. Känner efter mer nästa vecka. För er som inte vet vad en Smith-maskin är så kan jag väl säga att det vet inte jag heller! Helt och hållet! Men jag gör mina knäböj där då jag haft problem med ländrygg och höften. Det hjälper mig fixa tekniken bättre och jag kan även "fuska" mig till resultat längre bak på låren. 

Så här ser den ut, typ... Det är som en skivstång med vikter fast den sitter fast i en ställning. Suveränt! Målet är såklart att fixa knäböj på eget bevåg utan ställningen i framtiden, men än trivs vi ihop! 

Efter halva passet, knappt det, rann det svett över hela mig. Kan lova att jag kunde vrida ur kläderna när jag var klar. Men sån är jag, jag svettas! Och jag älskar det. Att efter ett träningspass känna hur svetten rinner och andningen successivt varvas ner är fullkomligt underbart. Det är som om all skit man har inom sig bara flödar ut och kvar finns en ren kropp och själ. Inget känns så frigörande och förfriskande som det! Förutom det är det också en fantastisk känsla att fullkomligt få ta ut sig och sedan ligga i en blöt fläck på golvet och hämta andan!!!

Det gjorde jag idag!

Innan de två sista övningar fick jag ligga och dra in tre andetag innan jag tog ner TRX-bandet och körde vidare. Passade på att föreviga min syn från golvet. 

För mig är svett ett friskhetstecken. Hälsa. Motivation. Utmaning. Utveckling. Inspiration. 

Bland annat. Men mycket mer. 

I min familj har träning alltid haft en stor del. Min pappa är sportgalen och har jobbat som fotbollstränare större delen av sitt liv. Och nuförtiden håller han även på att promenera "jorden runt". Mamma har främst kört individuell sport som löpning, cykel, bodypump och mycket promenader. När jag växte upp var därför svett ett naturligt inslag. Inte så att jag tycker att svett luktar gott och att det är tillfredsställande i sig, men det som svetten representerar för mig genom min barndom, men även på grund av min egen utveckling är eftersträvansvärt och frambringar en harmoni och tillfredställelse. 

Utöver det, så tycker jag svett är lika äckligt som alla andra!! Blä! 

Och eftersom regnet vräker ner.... Minst två avsnitt av Suits!!! Det hade det såklart blivit ändå, men det känns bättre att skylla på regnet! 

Och, uppladdning inför kontrastträning-överkropp imorgon! Lovely!!!

Om inte värmen tagit knäcken på mig innan där... 

Ha det super! 

Tabitha och shopping!

Varje gång jag ska köra Tabata börjar jag tänka på Tabitha! Och kanske är det därför jag just känner mig som jag tror att hon skulle se ut när hon skulle göra det...

Men, nu har jag fått ett bra upplägg på Tabata av Maria och tänker försöka köra det en gång i veckan som utmaning till löpningen och boxningen när jag fått ordning på den rutinen igen. Idag blev det Tabata hemma med man och barn som publik och mannen fick assistera med appen då den satt fast i en laddare. 

Hade spenderat hela dagen i charlottenberg idag och inhandlat lite mer redskap för att kunna köra träningen hemma. En ny kettlebell och hopprep blev det till dagens träning. 

Det blir lite speciellt att träna hemma när man inte har ett fullt utrustat gym hemma. Men med lite inköp då och då så får man ihop litegrann iaf. Även om jag nu får börja om eftersom jag har alldeles för lätta vikter enligt Maria. Till dagens pass såg det ut såhär, man tager vad man haver:

Körde igång med 10 minuters hopprep. Vet inte om resterande familj skulle hålla med om att det var 10 min hopp lika mycket som rep men jag tränar på det. Jag var ingen hopprepstjej som liten och är det definitivt inte idag. På boxningen värmer vi upp med 2*2 min hopprep. Kan såga så mycket som att jag inte klarat 2*2 min utan trassel än, men skam den som ger sig!!

Därefter körde jag igång med Tabata-träningen. Utfallagång var första övningen. Det körde ihop sig direkt. 

Härligt att träna med sina barn!!!

Därefter kom en grannpojk och lekte med barnen så jag kunde köra resten av programmet utan problem. Eller utan problem, det är jobbigt alltså! Per tykade mig att det var för många pauser, jag lät så mycket, svettades, "-är det jobbigt eller???" Nästa gång är det han som står bredvid och kör passet med mig!!! 

Sleten blev jag iaf!

Andra inköp blev en ny sportbag så jag äntligen får plats med allt i en väska och slipper springa runt med Ica-påsar mm för att få med allt!

Även en foamroller köptes. Äntligen!!! Det är snart ett år sedan min sjukgymnast bad mig fixa en. Drygt ett halvår sedan den andra sjukgymnasten sa det till mig. Och ett par månader sedan svägerskan påminde mig. Nu har jag en! Nu ska jag bara få till rutin på att använda den!!

Imorgon har jag tänkt ett underkroppspass. Det första vi gjorde ihop, jag och Maria! Kommer sakna Maria där! Klagade på killarna här hemma idag att det var alldeles för lite stöd och pepp när jag slet som ett djur. Det är Maria bättre på, BIG TIME! 

Skärpning familjen och go söndag på er! Jag ska slänga mig i soffan med Harvey Spector och Mike Ross!!!! Fick veta idag att säsong 3 startar 15:e augusti på SVT! Underbart lagom efter semester och till hösten. A big negative är såklart att avsnitten då sänds en gång i veckan bara... Men... Jag blev så glad att det nästan föll en tår av lycka!!!! 

Ha det!!!