En riktig skitvecka!!

Det börjar med att jag inte sover en blund natten mot måndag. Detsamma gäller natt till torsdag. Första natten är det Erik som inte sover andra natten är det Viktor som mår dåligt. Natt mot fredag är det jag som mår dåligt och inte kan sova då jag i torsdags fick tillbaka provsvaret på den ryggröntgen jag gjorde för ett par veckor sedan. Artros och diskbråck. Jag kände/känner mig minst sagt som 95 år, ville gå och dra nåt gammalt över mig, förbannad och ledsen. Men... Jag är ju inte den som ger upp även om jag kan ömka och bli lite martyr en period. Natt mot söndag kom veckan sista sömnlösa natt. 

När jag har dessa dagar och nätter, utan sömn, då slarvar jag med vatten. Jag tröstäter (inom lågkolhydrat men ändå). Jag är konstant sugen. Jag mår dåligt psykiskt. Jag svullnar upp i kroppen. Jag känner mig ploffsig. Jag tappar motivation. Jag blir tröööött! Jag känner mig värdelös, som om inget jag gjort har hjälpt! Osv osv... En ond cirkel alltså... Och den hade jag inte velat hamna i nu! Så nu har jag inlett den nya veckan med ringar under ögonen, gravidmage och utebliven energi!

Men....

Förra arbetsveckan avslutades med ett riktigt slitigt men otroligt roligt benpass. Jag älskar att utmanas och att få utmana sig till att köra maxstyrka i en version av volymstyrka är utmanande. Det var ett pass, främst i maskiner, fokus på ben, vilket jag gillar när det blir maxstyrka då jag känner mig säkrare på teknik och mina leder. Tack artrosen! 

Ett tri-drop-set-pass (????). 

6 övningar, utgångspunkt så tungt jag bara orkar för att kunna köra 8-12 reps EN gång, därefter snabbt av med 20% och kör så många jag orkar (8-12) och snabbt av med ytterligare 20%. 

Vila 2-5 minuter.

Vidare till nästa övning och kör samma upplägg. 

När alla övningar är klara är passet slut eller kompletteras med mage. Nu fick jag avsluta utan mage då jag lyckats förtränga att vi skulle börja träna en timme senare än bestämt vilket alltså gjorde min uppvärmning på crosstrainern 63 min lång istället för 10 minuter lång! Som sagt, det var en skitvecka! 

Passet då... Jag var helt sjukt mör i benen men... Jag fick inte träningsvärk nu heller!!! Eller, jo, insida lår fick sig en rejäl omgång så det har varit lätt att hålla ihop benen under helgen kan jag lova! Det var ett nytt ställe för mig att träna på så den värken var väntad. Men i låren då? Där var det nåt annat sludigt som jag kände i ca två dar. Det går inte riktigt att beskriva känslan. Men syftet med passet var ju att fullkomligt "slå isär/bryta ner" musklerna för att de ska byggas ihop starkare och det har verkligen känts som att det lyckats. Efter passet kändes det verkligen som om de var "förstörda" men därefter har jag konstant kunnat känna hur det arbetats i dem som om de byggts upp igen... Som sagt, svårt att beskriva i ord men en go känsla...

Efter ett sånt pass ska man vila benen i tre dagar. Jag valde att vila hela kroppen i en dag. I lördags ville jag bli med på spinning men lyckades hamna som förste reserv och där blev jag kvar... Beslöt mig för en powerwalk på eftermiddagen i lördags istället. Eller rättare sagt, Per tog det beslutet som jag sedan ändrade till löpning. Min första avsikt var att gå 15 min och därefter springa 3-3-3-3-3-3-3-3 och gå resten. Nu blev det inte riktigt så... Jag gick visserligen 15 min innan jag började springa men sedan blev det svårt att sluta. Jag försökte ett par gånger att sakta in och gå några minuter men det är så förbannat skönt att bara fortsätta springa när det är tillfällen som då när allt bara flyter på... 

Totalt blev det 6 km, 44 minuter där drygt  20 minuter iaf är ren löpning. Så jag tog det lugnt och jag begränsade distansen. Avvek mot bilen betydligt tidigare än planerat! Så duktig så! Men, tack vare det blir ju siffrorna i statistiken helt kocko vilket inte känns bra för självkänslan. Men, drygt 6.13-6.00 på ren löpning kanske... Positivt är att jag inte fått känningar efteråt, någonstans, trots asfalt! Men det kanske var chocken jag fick hemma igen som fick min kropp att glömma vad den nyss gjort. 

Stretchar som vanligt när jag kom hem. När jag är klar och precis har dragit upp tröjan för att hoppa in i duschen så hör jag ett skrik. Ett nytt skrik som inte jag hört förut. Viktor och Erik sitter ute i tv-rummet. Jag ropar på dem och Viktor springer till mig. Han är likblek och yrar. "-han blör, han blör, han ramla bara"!! Då möter jag Erik i hallen. Han skriker och det är verkligen blod överallt. Hela han och hela golvet. Han håller handen över ansiktet och munnen och när han tar bort den för att ta tag i mig så ser jag direkt att något inte stämmer. Något är fel i hans ansikte. Sliter av mig tröjan som hänger runt halsen och försöker torka över munnen. Då ser jag en helt overklig bild. En bit på 0,5*1.0 cm i läppen är helt borta! Alltså, det är inte bara ett sår, en repa eller ett hack... Det finns ingenting där! Tomt. Borta. Dessutom har han slagit i tänderna både i över- och underkäken så det ser ut som något är krossat och tandköttet har tryckts upp mot tandbenet. Ursäkta de talande bilderna... 

Vi får åka in till akuten. 

Men därifrån går allt bra. Och snabbt. Vi har världens bästa och tuffaste femåring! Som fyller 5 år idag faktiskt!!! Han får smärtstillande och lugnande på plats och därefter är han världens cooling. Läppen sys ihop och det blir riktigt bra. Och vi kommer tillbaka hem igen, om än med ett riktigt "fyllo", inom tre timmar! Men ett underbart charmigt litet fyllo! 

Tänderna ska vi iväg för att röntga idag. 

Igår var det kalas och standby-läge med Erik då han inte slutat blöda vid tänderna än så vi avvaktade besked om vi behövde åka in till jourhavande tandläkare redan då. Men det slapp vi tillslut och Erik firades av oss med en hembakad Ahlgrens-bilar-tårta och paket!! 

Så håll tummarna för att den nyblivna femåringen inte blir tandlös och att allt annat ser bra ut så hörs vi under veckan! 

Förhoppningsvis en vecka av bättre karaktär!

Ha det! 

Here we go again!

"Att tala är silver, att tiga är guld." Har ni hört det?? Har ni också hört "att undvika att gnälla är ovärderligt"?? 

Jag gnällde om utebliven träningsvärk i magen i lördags, och utebliven träningsvärk i benen vid maxstyrkan för några veckor sedan.

Idag har jag träningsvärk. Igår också. Den jävligaste jag haft på läääänge! I benen. Det är söndagens benpass som satt sig som elstötande betong klumpar i framsida lår, och som ömmande silikonkuddar i skinkorna. Kom igår kväll på att jag skulle koka grönsaker till matlådans kyckling. Reste mig i samma tempo som vanligt. 2/3 upp i upprätt läge  ropade jag ut min smärta rakt ut. Därefter skulle jag med värkande stapplande steg också ta mig ut i köket. Jag övervägde att bara falla tillbaka i halvsittande i soffan med hjälp av tyngdlagen men eftersom jag stod där jag gjorde, lät som jag gjorde och Per satt och gapskrattade åt mig så kände jag rätt snabbt att det inte var nåt alternativ. Jag fick bita ihop och försöka dra med mig ett ben i taget samtidigt som jag fick kämpa för att sträcka ut överkroppen. Men det är svårt att bita ihop samtidigt som man skriker rakt ut... 

Jag tog mig ut iaf och fick en helt ok matlåda med mig trots att jag lyckats tappa både saltet och fonden i grytan...

Igår skulle jag gå all in på ett överkroppspass. Jag har ju lite panik just nu. En aktiv månad kvar med Maria och jag är långtifrån klar med shapen på armar, ben och mage!! Jo jo jo, jag är jäkligt nöjd med resultaten så här långt men att vara nöjd är inte detsamma som att vara klar, framme, redo! Ska ni till Stockholm så slutar ni ju inte köra vidare från Örebro bara för att resan gått bra fram dit... 

Jaja, det blev inget överkroppspass när det väl kom till kritan. Jag valde ett pass ur lådan, första övningen var en armövning så min slutsats var att det är överkropp. Det var crosstraining. Ett kul pass men nu har jag ju överkroppen kvar. Det blir imorgon alltså. Kul var att jag även där fått öka vikterna! 

Och den omvända rodden gick även den betydligt bättre än sist. 

Jag älskar resultat! Utveckling! 

Idag försökte jag resa mig upp från stolen på kontoret. Det gick sådär. Insåg att jag behövde köra ut mjölksyra från benen istället för Tabata som jag tänkt. Det blev ett spinningpass idag till lunch istället. Supereffektivt för att få igång värmen i kroppen då kommunen verkar satsa på nya istiden på kontoret! Varm och go tillbaka på jobbet för att äta mina surt förvärvade kokta grönsaker!!

Ha det!! 

Höftträning, förjäkliga utfall och hembakat!

Efter PT-passet i fredags tog vi välförtjänt helg. Och det blev inte många mer knop gjorda den kvällen. Vi gav upp försöken att hålla småkillarna sällskap till Idol och Dobidoo. Yupp, thats us! Eller, Dobidoo är mest Per och Idol är mest är "nödvändigt" ont... Hade däremot sällskap av en febrig och snorig tonåring istället. 

Lördagen spenderades till första hälften sittandes på arslet vid köksbordet lyssnandes på föreläsningar. Dagens avsnitt handlade om träningsfysiologi och kost för hälsa kontra prestation. Det är så jäkla intressant. Jag liksom försvinner i en bubbla när jag lyssnar/pratar/läser om det här. Just den här dagen var det svårt att enkom befinna sig i den här bubblan eftersom min mage höll på att slitas itu av träningsvärk efter gårdagens magpass. 

Dessvärre känns inget av träningsvärken idag... Känns alltid bäst när den följer det vanliga mönstret... Dvs med stigande intensitet fram till klockan 13-15 dagen efter och därefter en konstant ihållande skrikande smärta i upp till 2-3 dygn... Då känns det liksom som på riktigt, som att man verkligen gjort allt... Rätt... Nu vet jag ju att jag faktiskt gjort rätt eftersom jag hade Maria med som piskade på mig men, som sagt, utan jobbig träningsvärk! 

När det blev dags för barnen att köpa lördagsgodis avslutade jag skolarbetet och gick före till Edane. Har lyssnat en del på pappas historier om allt han hittat längs vägarna när han är ute och går så det var ju omöjligt att inte snegla ner i diket. Hittade både det ena och det andra... 

En kantarell... 

Och en försenad farsdags-present till pappa Per! 

För några år sedan, när Erik var bebis, gick jag en del till Edane, visserligen med barnvagn, men blev förvånad över att det gick på så mycket snabbare tid nu än då. Nu gick jag drygt en kilometer längre än då på under 54 minuter, då gick jag på över 56 minuter och som sagt nästan en kilometer kortare sträcka. DESSUTOM, hade jag kraftigt slagit ner på tempot för att skona höft och benhinnor!

Idag har varit ytterligare en inne-dag. Har multitaskat. Lyssnat på föreläsningar samtidigt som jag bakat. Köpte två paket keso för några veckor sedan när det var erbjudande på affären, glömde bort dem och nu var datumet kort. Riktigt kort. Till och med utgånget faktiskt. Perfekt att baka på. Så det blev en sats med pizza-muffins till barnen. En sats med pizza-muffins till oss vuxna. Skillnaden är att våra innehåller fetaost och det där livsfarliga: oliver!!! Sedan skulle jag fixa hamburgerbröd. Körde ett nytt recept och enligt det receptet skulle det bli 10 bröd. Jo tjena! Jag fick ut 5 st. Stoppade in dem i ugnen och sedan förstod jag varför hon fått ut 10!!! Hela plåten flöt ut till ett enda stort bröd nästan. Klippte ut 5  perfekta hamburgerbröd sedan. Det femte får gå som macka och resterande krafs som blev över la jag ner i en burk. Är säkert nån som äter upp det med lite skinka som snacks! Det sista som jag fick in i ugnen var en ostkaka. Har testat att göra det förr med värdelösa resultat. Skam den som ger sig. Idag blev det fullträff!!! Ett perfekt recept som blev jättegott! Och när till och med Per, min absolut störste matkritiker, eller bak-kritiker rättare sagt, säger att det är supergott och frågar om han får ta mer, ja då jädrar är det gott!! Serverad med jordgubbssylt-osötad och vaniljgrädde.

Och allt är naturligtvis bakat UTAN vare sig mjöl eller socker.

Passade bra som avslutning på helgen ihop med mitt benpass. Har haft som "målsättning" (hittade inte rätt ord) att inte åka iväg för att träna på helgen utan vara med familjen men idag blev det ett undantag då jag inte fått till nåt benpass än denna vecka och jag inte har tillräckligt med tyngd att nyttja här hemma. Nej, ibland räcker det inte med kroppsvikten. Ibland vill jag att det ska bränna, svida och kännas. Idag var det volymstyrka för ben. Men något är fel med knäet. Kände vid benböj att det kommer bli tufft. Och vid utfallen blev det katastrof. Jag har svårt normalt att hålla ställningen vid utfall och vi försöker analysera varför. Idag försökte jag registrera varenda känsla i kroppen. När jag går ner är det ofta inga problem till en början. Men när det börjar kännas i knäet så faller jag fram med överkroppen. Oftast har jag inga större känningar under denna process. Men nu, när jag ska vända och trycka mig upp tillbaka, pressar ner hälen, då känns det som om knäet slits itu. Faan vad ont det gör då! 

Passet innehåller ett par höftövningar vilket jag tänker satsa på nu framöver för att få ordning på den. 

 

Första övningen är från det ordinarie passet. Den andra övningen är från ett höft-stretch/träningspass som jag fick i fredags av Maria. 8 övningar utförs i ett streck, varje övning 30 sek. Den sista övningen vet jag inte om Maria har fattat fel. Helt ärligt alltså. Jag var tvungen att testa den på Per när jag kom hem. Han håller med mig för en gångs skull. Den är sjuk. Helt omänsklig. Jag tror inte det är möjligt, men jag tänker i alla fall kämpa för att ta reda på det! 

Nu är det snart ny vecka! 

Dags att planera för nya utmaningar! 

Ha det! 

I väntans tider...

Mycket som snurrar runt i skallen nu måste jag säga. Och jag har en konstant känsla i kroppen och knoppen som att jag väntar, längtar, som att jag är full av förväntan och saknad. Lite lite känslor av panik och ångest också. 

1. Jag börjar komma igenom litteratur och material som kommer mynna ut i ett prov som gör att jag sedan kan kalla mig kostrådgivare, på riktigt! Det är så sjukt och så spännande att jag nästan kissar på mig!!! 

2. Advent och jul börjar närma sig. Och finns det nån mer underbar känsla???? Tiden mellan advent och jul är den absolut bästa känslan. Dagen efter jul är nåt annat, men dagarna från första advent och fram till julafton... Det går inte att beskriva... Jag är som ett barn. 

3. Jag ser fram emot förändringar på jobbet även om jag räds lite de konsekvenser det kan föra med sig... Det kanske slutar helt annorlunda än vad vi räknat med.

4. Jag ska till Stockholm en helg i december som en inkörsport till min "nya karriär". 

5. När jag är i Stockholm ska jag dessutom träffa underbara J som jag inte sett sen förra sommaren. Och det är alldeles för sällan! Kommer ihåg när vi var små och jag praktiskt taget bodde hos henne. Det var löskokta ägg, rostat bröd med hushållsost och knattarnas apelsinmarmelad utan skal. Filmer som Blinddate, Det, Beetlejuice och spel som som Super Mario Bros och Iceclimber. Herregud vad jag saknar den tiden och J ibland. 

6. Förändringar i bloggen???

7. Det är bara en månad kvar av min tid med Maria. Det är nu paniken och ångesten kommer in i bilden... Vad fasen gör man???? 

Fortsätter träna, kämpa, kriga, äta och andas! 

Efter söndagens longcrosspass tog jag en lugn måndag. Det blev en promenad med två kollegor på lunchen. Det resulterade i en knäckt höft... Igen... Jag och Maria gjorde en snabb analys och självklart hade väl förra veckans dagar av höft-påverkande aktiviteter gjort sitt och det blev full vila på tisdagen. 

Onsdag. 

Jag har börjat plocka fram de träningskläder som jag för många år sedan gömt undan och glömt bort. Nu har de åkt fram och jag känner mig faktiskt inte så obekväm som jag trodde jag skulle göra. Jag mår lite illa strax innan jag går ut från omklädningsrummet men där inne glömmer jag bort kläderna. Det är ju knappast någon mannekäng-uppvisning jag ska in på. Och kan jag stå där inne och vara sjösvett och äcklig så måste jag väl kunna gå in i ett linne även om det tightar till lite grann! 

Det blev ett överkroppspass iaf, med de tyngre vikterna som Maria var med och passade på förra veckan. Nu var jag själv och jädrar vad mycket jobbigare det var. Jag fick verkligen utmana mig själv att inte ge upp eller sänka vikterna. På triceps orkade jag dock bara 10 reps innan jag fick plocka bort extra plattan inför de sista två. Men med tanke på att Maria kom in och passade tidigare än så sist så är jag nöjd.

 

Avslutade med att hänga här: 

Även torsdag blev fri från träning då jag var i Karlstad på regionsträff med "busarna". 

Idag var det veckans PT-träff. En känning i axeln stoppade pass för överkropp och det blev ett cardio-mage pass. Otroligt efterlängtat måste jag säga. Jag är fruktansvärt dålig på att få in mage i mina pass då de oftast kommer sist och om tiden runnit iväg vilket den oftast gör så prioriteras detta bort. Har väntat på ett mage-pass. Och det var ett riktigt bra pass. 6 övningar som kördes i set om två övningar i 5 minuter.  Dvs övning ett i 10 reps, övning två i 10 reps tills 5 minuter gått, högt tempo. Vila 2 minuter mellan seten. Och vidare med nästa set-par. 

Idag var jag stressad när jag skulle iväg så lunchen intogs på "stående" fot i omklädningsrummet innan jag drog iväg för att lite tidigare hämta hem ett gäng barn och ta helg! 

Det finns inte mycket som slår en ceasarsallad. Just idag med en av de vidrigaste såser jag ätit men vad gör man när Rydbergs är slut! Men ett gott råd till er alla, testa Rydbergs dressingar, underbara! Ja, ceasarn iaf! 

Ha en bra helg!! 

Jag är så tacksam, så glad och så jädra stolt!!!

Jag vet inte om det var i torsdags, fredags eller igår som det ramlade in ett mail från Hälsokompaniet. En utmaning. Eller, det var ett träningsupplägg, men för mig som aldrig gjort nåt liknande eller som förr bara vågat stå vid sidan av och sett alla andra våga utmanas och sett hur mycket de verkar gilla det så blev det för mig bara tal om en utmaning. En personlig utmaning. På många sätt. Jag tvekade faktiskt aldrig utan gick direkt in på datorn och bokade in mig. Sedan tänkte jag inte på det mer förrän igår kväll när jag började fundera på uppladdning. Jag återkommer till utmaningen snart. 

Först klarar vi av resten av helgen. Helgen inleddes med lite veligheter och missförstånd. Jag skulle gå tidigt från jobbet och hämta småkillarna. Men, jobbet tog ett rejält grepp om mig och jag kom inte iväg ett dugg tidigt. Vi bestämde istället att Per tar barnen och jag handlar. Per tyckte jag kunde passa på att träna också först så jag skulle hålla mig lugn under kvällen. Ok. Jag åker in och kör ett cardio på HK innan jag åker hem då tänkte jag. Motivationen var inte på topp efter den arbetsdagen kan jag lova. Handlade först men när jag åkte ut från parkeringen vid Ica ser jag att bommarna vid rälsen åker ner. Nä!!! Jag åkte runt rondellen och hemåt. Ringer Per och frågar om vi ska köpa mat på Amigo eller hos Bosse. Min önskan var Bosse så alla kunde följa med. De ville ha Amigo vilket då innebar att jag var tvungen att återigen köra runt en rondell och tillbaka igen. När jag kom tillbaka till Palmviken så funkar inte styrningen på ratten så istället för att svänga mot Amigo så gick bilen rakt mot HK. Det blev ett rehab-pass på löpbandet. Jag har fått ett rehab-pass av Maria eftersom höften/höfterna inte riktigt vill samarbeta än. Passet är en-väg-tillbaka-anpassning under tio veckor. Värm upp 5 spring 2 gå 2 osv. För mig kändes det bara som ett stort bakslag. Kör 5-5 då sa Maria. Jag körde 5-5-5-5-5-5 med ökad hastighet på varje löpintervall. Och det gick bra. Jag kände faktiskt ingenting, vare sig under passet eller efter. Förutom dåligt samvete när Per och ungarna ringer för att kolla så inte jag krockat på vägen hem med pizzan. "-det var inte roligt alls!!" Sa Viktor om att jag stod på löpbandet... 

Lördagen var en dag med mycket mental återhämtning. De sista helgerna har varit fulla med kalas, besök, festligheter så vi kände att vi försummat barnen lite. Och mina studier. Så i lördags när killarna hade kvalitetstid med pappa i hos en mekaniker, hos frisören och i garaget så fick jag egentid med promenad ute i höstregnet. Underbart!!! 

Det är en fantastisk utsikt här hemma!  

Sedan var det lite studier innan vi åkte in till Palladium och Kapten Sabeltand! 

På kvällen började jag sedan komma ihåg vad jag anmält mig till. Ett longcross-pass på HK. 

Dvs;

60 min löpning

60 min styrka

60 min spinning

180 min effektiv träning, kl 09.00-12.00. Det som fick mig att börja fundera var just min uppladdning med tanke på min kosthållning-lågkolhydratkost. I mailet stod det nämligen vilka tillskott i form av gel/tabletter och sånt som idrottare på kolhydratsdrift går på under långa pass och som de skulle tänka på att ta under tiden. Jag tar inget sånt så jag blev lite ställd. Ska jag inte kunna va med nu eller??? Jo självklart kan jag det! Jag har en annan drift bara vilket kräver en annan uppladdning. 

Min uppladdning bestod i att öka kh intaget lite grann under mitt sista mål kvällen innan för att lagra in lite extra raketbränsle, glykogen, i musklerna. Därefter gå tillbaka till fettdrift genom att äta frukost, vilket jag normalt inte gör. Lågkolhydratkost såklart. Men, först började jag dagen med en kallsup och ett glas vatten. Därefter frukost. Sedan körde jag saltlösning i vattenflaskan under hela passet och en skopa bcaa mellan varje pass. Och jädrar vilken grej! Jag har aldrig varit med om en bättre respons från kroppen. Vilken energi. Jag bara ångade på. När spinningpasset var slut ville jag bara köra på med mer. Jag hade kunnat köra på hur länge som helst kändes det som. Endorfiner. Energipåslag. Fettdrift. Det var magiskt!!!

Och jag är så otroligt tacksam för att jag fått sånt stöd från HK, och framförallt Maria, till att våga utmana mig såhär. Och jag är så sjukt stolt över mig själv för att jag inte backar undan längre för denna typ av utmaningar. 

För mig blev det ingen löpning idag på grund av stickningar i höfterna efter gårdagens powerwalk utan jag gick all-in på crosstrainern. 60 min på en maskin jag tycker är något av det trökigaste jag vet. Men jag gjorde det. Och jag gjorde det bra! 

Därefter styrka. Fokus uthållighet. Halva passet bodypump, halva passet CX. Alla övningar specialiserade på skidåkning/löpning. Fördelen med att ha sin PT som grupptränare är att hon vet ens begränsningar och pga en skitaxel kunde ge mig ersättningsövningar för att undvika mer skada. 

Jag flyttade fram en av mina andra uttalade personliga utmaningar och åkte iväg till dagens träning iklädd ett tightare linne!! Och jag ägnade det inte en tanke på hela dagen. Vilket jättekliv framåt!!! 

My ass....

Åh fyttirackarns vad jag snart sprängs... 

Jag vill ha minst fem timmar till på dygnet, vet att fem timmar inte hjälper men man vill ju inte vara gamig heller... "-den som gamar efter mycket..." 

Dessutom vill jag stoppa tiden rent generellt... 

Träffade Maria idag, det var ju dags för nytt PT-pass! När vi tjötat ett tag kom vi fram till att det är knappt en månad kvar av första PT-etappen! 6-månader är snart slut... Vi körde ju igång dagen före skolavslutningen och snart är det alltså slut! På etapp ett åtminstone! Min andra etapp är ju februari, mitt eget personliga mål, eftersom jag fyller 35 år i februari och mitt mål är att nå det som en frisk, stark och hälsosam människa med lite mindre vikt i fluffet och desto mer vikt i muskeln. Därefter har vi pratat på att köra ny PT-träff var tredje månad. Eller egentligen var det så att Maria nämnde att det generellt är ett bra upplägg för att kunna periodisera och ta ut/korrigera nya vikter/mål/program. Jag tog det som att vi MÅSTE träffas en gång var tredje månad, minst! Som jag känner det nu tror jag aldrig att Maria blir av med mig! Vare sig hon vill eller inte... 

Så, det fick mig att utmana mig själv till att sätta ytterligare ett nytt mål. I mars, tre månader efter vårt sista pass nu i mitten på december, då ska vi köra ett pass igen, och den gången ska jag ha på mig ett "tight" träningslinne. Saken är den, vi pratade idag om det här med hur man ser på sig själv efter att man gjort stora förändringar. Tex varit kraftigt överviktig och sedan gått ner mycket i vikt men ändå fortfarande bara ser den där tjockisen i spegeln. Det är jag i ett nötskal. Och det är så sjukt att det behöver vara så. Förr, när jag var som störst gick jag ofta klädd i stora schabrak. Tunikor, klänningar, oversize tröjor, kjolar över byxorna mm. Jag vill idag fortfarande gärna kunna gömma mig i mina kläder, eller med armarna/kuddar över magen mm för att ingen ska se formerna, nåt som putar ut eller så. Jag vet att man ser mycket större ut i stora kläder men då är det som om ingen ser ens riktiga kropp iaf. Så har det varit. Jag börjar komma ifrån det där. Långt ifrån helt och hållet men jag är på väg åt rätt håll. Maria drog tag i mitt linne idag och liksom knöt upp det bakom ryggen och sa bestämt ifrån att jag måste börja bli trygg med det nya och våga visa det också, som en kick för självkänslan om inget annat! Så, vid vår träff i mars, då blir det tight(-are)!! Note to self! 

Denna vecka har bestått av tre pass än så länge. Det var cardio-inspirerade passet i måndags som jag skrev om då, sedan blev det vila på grund av tidsbristen. 

Igår körde jag på med ett efterlängtat benpass. Och hör här nu, jag körde så hårt och utmanade med nya vikter att efter passet var jag helt slut... I armarna! Min kropp är ju förutom allt annat tydligen också felprogrammerad. Felvänd liksom. 

På kvällen blev det bowling med kollegorna på Kvarteret, eller kullkastning, som pappa kallade det. Han är trogen Rajjens spelare. Och med tanke på att han är där och spelar ca 5 dar i veckan så får han gott och väl tycka vad han vill. Jag förstår hans kritik! 

Men, med benpassets resultat, dvs träningsvärk from hell, i skinkorna så blev jag glad att Maria idag mötte mig med kommentaren att vi kör fullt fokus överkropp idag! Fattade redan imorse när jag kastade mig in i bilen och häcken nuddade sätet att det här kommer aldrig gå vägen. My ass is killing me! Och trots att det var ett överkroppspass idag, volym, så höll jag på att ropa högt rakt ut när jag satte mig ner för pullovers! Morgondagen vill jag inte ens tänka på! 

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa... 

Fått låna boken av svärmor och jag tror den kommer ge mig mardrömmar! 

Gott och blandat!

Känns som en evighet sedan jag bloggade. Nu är det inte riktigt sant men...

Avslutade förra veckan med ett PT-pass och en powerwalk. Torsdagens PT-pass var en favorit i repris. Med betoning på favorit??? Nja, nästan, jag berättade gör Maria att jag verkligen gillar de program jag går av henne och ser fram emot dem, men, varje pass innehåller någon sån där övning som jag bara hoppas jag skulle kunna fuska mig igenom. Hatkärlek på hög nivå! 

Passet är upplagt med 60 sekunders intensivt arbete följt av en Tabata-omgång (dvs 10*20 i 8 omgångar) med tio övningar (eller 12???- kommer inte ihåg). Den näst sista övningen, den är det som är dödens! Jag vet att jag även nämnt den förut, som skalbaggen. Maria kallar den det men jag måste säga att jag inte kan se den kopplingen alls! För mig är det mest nån form av desperats-fosterställnings-smärtsam-plågsam-gung-gung. Tänk så här, lägg er ner på en matta. Den måste vara lite medhjälplig i kanandet. Upp med benen i nittio grader, korsa armarna över bröstet och böj upp överkroppen. Där har ni utgångsläget. Ni ligger alltså som en nyckelpiga/skalbagge (enligt Maria) eller som nåt desperat i plågsamma magsmärtor (enligt mig!). Därifrån ska ni sedan gung-gunga er runt runt i 360 grader bara med hjälp av magmusklerna. Detta är en av Tabata-övningarna så man ska hinna ett varv (minst!!!) på 20 sekunder. Hinner man flera varv byter man helt enkelt håll efter 360 grader. 

Första gången gav denna övning mig sjukt mycket smärtor. Självklart i form av träningsvärk men framförallt i ryggslutet och höfterna då jag varenda jädra gång jag försökte ugga mig fram och tillbaka hamnade rakt över kanten på madrassen som var av den hårdare typen. Det tog flera dar innan smärtan och blåmärken försvann. Denna gång fick jag vare sig träningsvärk eller ont i ryggen. Självklart funderar jag därför på vad jag kan ha gjort för fel! 

Veckan avslutades med en powerwalk ihop med min äldste son och den minsta av barnen kusiner. Vi drog iväg mot Kronan. Sonen var så kaxig innan men efter att vi vänt och börjat gå hemåt utbrast han "-jag orkar inte gå mer, efter 15 min vänder vi. Jag vill inte gå mer än en halvtimme."

Det gick sådär eftersom vi redan gått över 30 min och hade en bit hem dom sagt, typ lika långt... 

Vi kom hem i alla fall. Tyvärr blev detta den enda motionen under helgen då vi haft besök av brorsan och hans familj. Men det är en utmaning det med, att umgås elva personer i ett hus under fyra dagar. Det gick! 

Dessutom kände jag mig återigen minst tio kilo tyngre när jag vaknade imorse. Inte så konstigt egentligen. Men den här helgen handlade det knappast om uteblivet uttag utan istället överdrivet intag. Det är inte ofta jag går på så som i lördags men nu är det gjort och det får jag helt enkelt ta så här i efterhand. 

Idag blev det ett annat pass som jag fått av Maria. Uppvärmning 10 minuter rodd därefter all-in! 

8 övningar, en upptempo och en nedtempo- arbete i 60 sekunder och vila i 30 sekunder och gör två omgångar innan nästa övningspar. Dagens uppställning; 

Efter att passet var klart hade jag gett mig fasen på att testa på en av de sakerna som skrämmer mig mest; boxjump! Det är en övning som bara tanken av den får mig lite halvt illamående och med ångestkänslor. Maria har berättat hur man kan arbeta sig fram till uppgiften. Jag har tänkt på att träna på det men idag bara kände jag att va tusan, kör, testa, jämt bare gört. Jag testade. Först på en låg stepbräda. Det gick ju bra- konstigt, den var ju typ 10 cm hög. Sen la jag den på en högre, riktig, stepbräda och hoppade. Det var högre. Men jag kände mig crazy och la på ytterligare en bräda och försökte hoppa flera gånger. Men psyket manipulerar mig och jag fegade ur på olika sätt hela tiden. Tillslut kom jag att tänka på en replik i en film jag såg igår, där en man sa att "-om du börjar tänka på att du ska göra något så kommer du att förstöra det och börja tänka på hur du ska kunna slippa göra det. Men om du verkligen vill göra något, så fort du börjar tänka på det så avsluta tanken och börja räkna till tre och sen, bara gör det!"

Och då gjorde jag det. Jag räknade till tre och bara hoppade!!! Ett snyggt jämfota hopp med snygga armar och perfekt nedslag med fötterna! Ja ni fattar, det kändes så iaf, som taget ur en film, jag fattar att det kanske inte var så graciöst i verkligheten. Däremot gjorde jag det tre gånger!

Men, detta var INTE ett klartecken till att jag är beredd att utföra boxjumps i diverse träningspass som en övning, men det har gett mig självförtroende och motivation nog att nu börja träna på det så att jag när februari har gått och jag och Maria är klara med varann kan klara av att utföra den på en riktig box, förhoppningsvis!

Ha det!!