Sedan jag började träna med Maria och började med periodisk fasta så har jag ändrat om lite i min planering. De flesta av mina träningspass sker nu strax före lunch och avslutas med en god, om än snabb lunch på jobbet. Tidigare jobbade jag min fulla dag och tränade direkt efter vilket gjorde att jag ofta var väldigt sen hem, iaf 3-4 ggr i veckan. Jag missade en del tid med barnen. Ett ont samvete som jag i snart 2 år försökt trängs undan. Jag är av den meningen att det är absolut inget man ska ha dåligt samvete för. Träna måste man. Av många olika anledningar. Och tid med barnen har man. Vid andra tillfällen. Och när inte jag är där, ja då är de med världens bästa pappa. Eller med sina underbara mor- och farföräldrar. Och nån helg eller kväll när jag och Per sprungit tillsammans har de varit med sin coola storebror. Och vi är borta 30-60 minuter max!! Det är klart att man inte ska behövs plåga sig och må dåligt för det! Ändå så finns det där samvetet där, och gnager och tär. Men jag accepterar det och jag hanterar det. Jag tror inte att barnen vill ha tillbaka sin mamma som för fyra år sedan hade strl 54 och knappt kom ner i pulkan. Eller, ner kommer man alltid, det var nog svårare upp. Eller en mamma som inte kunde bära dem för att det gjorde ont i rygg och knä. Eller som inte vågade delta i aktiviteter med andra föräldrar och barn av rädsla för att bli uttittad. Eller för att jag inte orkade. Eller som hade tappat lusten på allt. Eller att jag oavsett om jag satt precis bredvid dem aldrig var riktigt närvarande då jag hela tiden satt djupt försjunken i min egen olycklighet. Nej, jag tror ungarna, och resten i min närhet föredrar den jag är idag, när jag faktiskt lever, skrattar, och är lycklig. När jag alltid försöker vara närvarande och i nuet. (-analyserar gör jag ständigt-men det finns gränser!) barnen gillar att jag orkar, vill och kan. De gillar att jag tränar och vill gärna träna med mig. Och tolvåringen tycker att jag ser och beter mig ungt!!! Det är stort!!
Ni genom detta upplägg, att träna mer och snacka mindre med arbetskompisarna på lunchen har gjort att jag faktiskt hinner hem och kan umgås nån timme extra med barnen på kvällarna. Win-win!!
Hade en date idag på lunchen, innan ett långt hembesök, med löpbanan på Vik. Det var över 30 grader i skuggan. På Vik finns ingen skugga alls. Kom dit och började åla ur kläderna bland fotbollsmänniskor, byggarbetare och boende. Inget omklädningsrum och bara öppen natur. Ok, på med brallorna och strumporna. Lyckas kränga av mig klänningen och få på mig sport-bh:n innan någon sett alltför mycket av det lilja jag har att visa dem. Då märker jag att jag inte har några skor med mig. Ja, jag har visserligen hört talas om barfotalöpning men det hade jag ingen lust med. Fick åka och hämta skorna helt enkelt och köra passet hemma.
En förebild. Första gången jag tränar i tight linne i hela mitt liv. Jag börjar bli modig! Öhhh...
Jag skulle göra som sist.
10 min uppvärmning
Neo-stretching (????? Hette det så????)
10 min löpskolning
Distanslöpning
Och det gjorde jag.
Uppvärmningen gick klockrent-hur misslyckas man med den???
Ha!! Det vet jag!! Jag har inte värmt upp på rätt sätt en enda gång innan jag började träna med Maria!
Stretchen och löpskolningen däremot var en kamp. En strid. Ett krig! Jag måste ha stannat mitt i ett broms och myggreservat!!! Fullkomligt sönderbiten, irriterad, utsliten och förbannad med fulla ögonen i svett och mascara fullgjorde jag uppgiften och körde distansen.
Framfoten funkade betydligt bättre precis som mina repdragande armar. Det är nästan så jag tror att jag kommer lära mig det här nån gång! Och idag, värmen och klådan till trots så gick det sååå lätt. Det kändes lätt i kropp och själ och hade det varit svalare hade jag pinnat på längre. Men nu var det som sagt över 30 grader i skuggan. Klockan var över halv två och jag hade ännu inte ätit något och säkerligen inte grundat med tillräckligt mycket vätska eller sömn. Endast knappt 3 timmar inatt.
Men... 3 km effektiv löpning fick duga. Maria sa sist att även uppvärmning, löpskolning och stretch ingår i passet så det blev väl ett bra pass då... Eller??
Jag har även tagit fasta på uppförs- och nedförs löpningstekniken.
Det du förlorar upp tar du igen nedför sa Maria. Mmm. Det kanske stämmer. För vissa. För mig blev tiden idag rekorddålig. Men. Jag var trött, varm och sliten bara samtidigt som det inte finns så många backar utför som det finns uppför på den här sträckan. Men jag tänker köra på den tekniken, den känns betydligt smidigare och enklare än min tidigare teknik där jag i varje uppgörsbacke laddade på järnet för att inte tappa tid vilket resulterade i mjölksyra i låren, häftig andning och helt slut på toppen och därmed stel i utförsbackarna!
När jag kom hem insåg jag vad slut jag var. Jag ramlade ihop på gräsmattan och låg där en stund. Svetten flödade. Jädrar vad slitsamt. Men jädrar vad gött.
Är nöjd med passet även om tiden och distansen inte var vad jag önskat. Och även om inte heller arenan var vad jag tänkt. Jag hade ju trott att jag skulle få fantisera ihop en bild av en fullsatt friidrottsarena där alla satt och hejjade fram mig och mina motståndare i ett 5000 m lopp! Där jag såklart vann men... Det är väl det bästa med fantasin! Den finns alltid tillgänglig och den finns alltid kvar!!!
Have a nice "lellördag!!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar