Kul så länge det varade...

Skitvecka säger jag!

Det var så gött i onsdags när jag kände att halsontet gick över liksom frossan. 

Körde på med två styrkepass- inget pulshöjande för säkerhets skull. 

Ryggen som nästa tagit knäcken på mig började även den få en smärta som kändes mer som "inlindad i bomull" än som "utsatt för knivseggar". 

Så kom jag hem igår. Började nysa. Började snörvla. Idag är jag helt täppt. Ingen frossa-mer än vanligt. Inget halsont. Men helt täppt och känner mig sååå seg!  Ingen ork. Ingen lust. 

Jag hade sett fram emot ett Tabata-pass idag. Fick ställa in. Kan knappt andas. 

Vill träna. Försöker få med nån ut på en promenad. Det är helt dött på den fronten verkar det som. Inte ett svar någonstans. Och ska jag vara ärlig så är jag i det läget motivations-mässigt nu att om ingen följer med så kommer inte jag ut heller... Då blir det soffan... Hela kvällen...

Igår då, medan jag fortfarande var på topp! Jo det blev ett pyramid-pass. Som jag väntat på det. Har gjort det en gång med Maria. Kunde inte gå som en normal människa på en vecka därefter. Gjorde ett försök med modifieringar pga platsbrist och tidsbrist för en och en halv vecka sedan. Då gjordes 36 reps i varje övning. Sju övningar. 

Uppvärmning: rodd 10 min. 

Igår när jag hade både tiden och utrymmet så genomfördes passet som det skulle göras. Sju övningar, 10 reps a 7 set upp och ner, dvs 70 reps per övning. Har jag räknat rätt nu? Nu även med rätt vikt på repsen vilket har resulterat i träningsvärk igen. Ännu inte lika illa som sist men är ännu bara inne på dag ett efter träning. Det brukar väl va som värst dag två-tre.. 

När Maria var med och gick igenom övningarna sa hon att det kan vara skönt att ha med en handduk eller liknande till den sista övningen, höftböjarn, då den ger blåmärken strax bredvid ljumsken/höften. Det är inget jag märkt av än. Däremot. Första övningen, front squat, den ger mig blåmärken, på överarmen. 

Första bilden är tagen fem dagar efter första passet. Andra bilden tog jag igår före passet. Det är samma märke, taget över en och en halv vecka senare. 

Det som egentligen fångar mitt intresse är inte alls mina blåmärken utan att jag utan att reflektera nämnvärt över det självmant lägger ut bilder på mina överarmar. I närbild. Det är ett av mina allra största komplex-områden. 

En ny utmaning har jag antagit också. Jag har inte riktigt landat i den då det var en stundens ingivelse, så det kan hända att det bara blir blaha av allt också men det innefattar det här: 

Ja, just det! Matteböcker!

Jag ska inte ens börja gå in på min relation till matte, matteböcker eller räkning. Ni som verkligen känner mig vet hur det där med matte påverkar mig. Men nu ligger dem här, två matteböcker, och jag har faktiskt öppnat en av dem!

Nu hoppas jag att snoret drar dit pepparn växer och att andra symptom är bortsprungna tills imorgon. Då är det nämligen dags för spa och go middag på Barbord med två oerhört glada tjejer!!!

Go fredag! 

Äntligen!!!

Efter en riktig skit-vecka så blev det idag en liten vändning. Den onda halsen var i stort sett smärtfri idag så jag satsade på ett överkroppspass som faktiskt gick ganska bra. Självklart vaknade jag med ont i axeln men det är som det ska va tydligen på överkropps-dagar. Men jag har märkt att jag ofta har problem med axeln när jag haft nåt av barnen liggandes i vår säng på natten. De ligger ju klöss på mig och trycker in mig mot mitten där maken är schysst och möter upp så man liksom hamnar som i ett skruvstäd. Jag lider av en halv-måttlig klaustrofobi. Barnen sover oftast med ansiktet mot mig och Per med ansiktet vänt bort från mig och då jag har en aningens lite svårt att sova när någon andas mig i ansiktet så blir det att jag vänder mig och ligger mot Per och det är samma sida som den onda axeln! Så efter nätter med sovsällskap så får jag ont! Bad Viktor igår att lägga sig hos pappa om han kom upp till oss, då fnös han bara och sa: "dä tror ru dä!"

Dagens tuffaste blev 

För det första så glömde jag att vi justerat vikten och för det andra så fick jag lite svårt med höger och vänster vilket gjorde att jag i första setet slet som ett djur och nästan grinade innan jag var klar. Med rätt justering gick det därefter bättre och jag lyckades med nöd och näppe genomföra övningen. 

Till nästa övning fick jag kortslutning och jag tror att jag glömt en övning eftersom jag i sista setet bara hade en övning och i alla andra hade två. Men...

3 kg kan väga så mycket ibland att jag nog inte orkat med någon mer övning. 

Gick vidare och körde på med ett par magövningar. Stretch. Och lunch!!!!

Och vilken lunch sedan. Supergod. Tänkte bjuda er på den. 

Kallrökt lax

Dressing på vispad fraiche, mycket dill, citronsaft och salt och peppar. 

Broccolibuketter, hackad mandel, skivad vitlök, olivolja, salt, peppar rostas ca 10 min i ugnen. 

Blanda ner i en skål med romansallad, rödlök, sockerärtor, mozzarella-ost (själv hade jag föredragit feta) och tomat. 

Det såg inte mycket ut för världen men jädrar så gött!!! 

Nu hoppas jag förkylningar och andra baciller håller sig undan! Nu är resten av veckans träning inplanerad och på lördag är det dags för SPA och middag på Barbord med två härliga tjejer, och det banne mig behöver jag nu!!!

Go onsdag på er!!

Motivation

Ja, det är a och o i det mesta faktiskt. 

Och just nu krävs det stora portioner motivation för att få igång mig. 

Sommaren avbröts alltför abrupt och det känns. Jag har inte hunnit förbereda mig vare sig mentalt eller med allt jag behövt göra inför hösten. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR hösten. Det har alltid varit och kommer nog alltid att vara en favorit årstid men det är just det, när sommaren övergår i höst så övergår samtidigt jag från att vara ute till att krypa inomhus. Och har jag då inte hunnit förbereda mig så blir det inte mycket gjort. För mig. Jag har fortfarande en arbetsmyra till man som inte kryper in förrän termometern drar sig mot -20. Om ens då faktiskt. Men, han om nån kan ändå motivera ut mig ibland. Som i helgen till exempel. Återkommer med det. 

Dessutom har jag en svacka på jobbet som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Och det gör mig lite svajig. Och nojig. Jag har alltid vetat precis vad jag vill även om det ibland bara varit för nuet. Och egentligen vet jag vad jag vill nu med. Och det är för mycket. Jag vill så mycket att jag börjar tro att jag gör det på fel ställe. Dessutom blir jag orolig när jag tror att jag vill nåt annat för jag gillar verkligen det jag gör. Och jag vet vad svackan just nu beror på så jag försöker bara rida ut det. Jag väntar. Avvaktar. Och förhoppas. Håller tummar. 

Och så har jag åkt på en förkylning eller nåt. Kände igår när jag skulle in till stan och hämta tonåringen vid tåget att nåt inte stod rätt till. Bilen är min egen lilla studio. Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar att sjunga och att jag gör det jämt. Till allt. Men med tanke på mina nära och kära så försöker jag hålla det till väl valda tillfällen och när jag kör bil är ett sånt tillfälle. Då åker Spotify och mina singalong listor fram, volymen upp och rösten harklas. Till barnens stora förtret som alltför ofta lyckas sitta med där bak. Men igår märkte jag det var nåt fel. Det killade lite och sved när jag försökte ta i när jag sjöng. Och imorse vaknade jag med halsont. Inte sådär som vid halsfluss med tjock hals utan mer som om jag stått inne på en rökig pub och gapat mig hes i flera timmar. Och det har bara blivit värre under dagen. Dessutom har det fått sällskap av frossa och onda trötta ögon. Det har fått mig att ställa in dagens träning och även morgondagens PT-pass. Fan! Men för en gångsskull ska jag försöka att vara klok innan och förhoppningsvis lyckas mota undan alla baciller! 

Och så har vi ryggen som fortfarande håller på att jäklas med mig. Visst, det är bättre men långt ifrån bra. 

Och så har jag bränt mig i pannan!! 

Visst det kan ses som ett i-lands problem men det gjorde jäkligt ont! Och det är så typiskt mig. 

Hur?? Med en plattång såklart. 

Söndagens träningspass gick då tack vare min man i vardagsmotionens tecken. Och det var ett bra beslut. Och gött med frisk luft!

Och jag ska aldrig mer underskatta en helt vanlig gräsklippare! I över en timme gick jag runt och drog på den här gamla skorven och körde på bra i alla små backar som finns över gården. Det kändes både i armar och ben (och alldeles för mkt i ryggen) och jag blev under timmen ordentligt svettig faktiskt. Härligt!!

Ja, då blir ett par dagars träningsuppehåll då tyvärr. Kanske orkar ta mig ut på en promenad imorgon. 

Ha det gott!!

Svettigt värre!

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort tidigare. Jag har bestigit ett berg. På cykel. På Teneriffa. 

Sex tappra motionärer var vi som idag kl 11 satte av med våra cyklar genom Teneriffas nationalpark Corona Forestal. Målet var toppen av berget. Vädret var helt fantastiskt. Hade tyvärr fuskat med vätska under förmiddagen så det sotar jag för nu men annars var det perfekt!

Ja sånär som på att det inte riktigt var Teneriffa på riktigt... Jag hade önskat att det vore så men idag fick även fantasin göra ett mastodont jobb. Vilket lyckades!

Grejen är den att från igår så har Hälsokompaniet utökat sina spinningpass. Men de är utan ledare. Istället för att sitta och stirra på sin pulsmätare och på en ledare framme i hörnet av rummet så fick vi idag följa en förinspelad väg som tog oss upp på berget på Teneriffa. Ledaren var även den förinspelad och fanns inklippt på bio-duken. 

Det finns flera olika rutter att åka men dagens rutt gick som sagt i fn nationalpark på Teneriffa. Corona Forestal. 

Och vilken järlig tur det var! Hoppas jag får åka den fler gånger!

Jag var lite skeptisk till hela grejen först. Jag är som sagt inget större fan av att cykla. Förr gjorde jag det jämt i brist på körkort och bil samt att jag alltid bott centralt. Men nu, cykla utomhus gör mig livrädd! På allvar! Har testat två gånger sedan jag flyttade ut på landet. Första gången blev jag räddad av åskan, andra gången av en flaska vin hos grannen! Jag vill så gärna men jag är livrädd. Vanliga motionscyklar är en annan grej som skrämmer mig. Finns det nåt värre???? Det finns det säkert men jag har svårt att komma på något just nu. 

Spinning då. Jo, när jag började på Hälsokompaniet första gången fick jag höra talas om detta fantastiska fenomen som alla verkade ha frälsts av. Samtidigt fick jag veta av en person att om man inte stannar cykeln på rätt sätt, ja då flyger du huvudstupa över styret på cykeln! Det avgjorde saken. Cykel och spinning är inget för mig! Lite nyfiken har jag ändå varit och kollat in i salen med cyklarna. En gång vågade jag mig in och testa typ en sekund när ingen fanns i närheten. När jag klantade till höften förra sommaren fick jag rådet av både medlemstränare och sjukgymnast att köra spinning. Dels för att hålla igång konditionen tills jag kunde springa igen men även för cirkulationen och återhämtningen. Jag bokade in ett pass. Jag kan ju bra gärna inte krascha inne i ett rum på plan mark. Eller??? Jag var fullkomligt livrädd hela passet!!! Var övertygad om att sadeln skulle lossna, styret rasa ihop, cykeln lossna från golvet och hela tiden sitter jag fast med fötterna i tramporna och bara åker med! 

Jag har en livlig fantasi! Men, samma fantasi hjälper mig otroligt mycket när jag inte bara ser hemska bilder spelas upp i huvudet. Idag till exempel. Jag har inga problem med att fokusera och faktiskt få känslan av att vara på plats, på riktigt, på Teneriffa. Och det är en härlig känsla. Snacka om besvikelse när man kliver ut ur rummet och rakt in i värsta höstrusket utanför! Men, då var endorfinerna på topp så inte ens regnet får mig på dåligt humör! 

Idag blev jag sleten! Riktigt sleten! Så att underskatta ett icke ledar-lett pass var helt fel! Detta kommer jag definitivt att höra om! Många gånger! 

Och så hoppas jag att jag så småningom kommer över min rädsla för riktiga cyklar så att man kanske får möjlighet att cykla någon av de fantastiska rutterna på riktigt i verkligheten! 

Jag måste komma över den rädslan snart förresten, jag har ju en ny utmaning som väntar i augusti om ett år! 

Fasen...

Glömsk

Varje kväll packar jag träningsväskan inför morgondagens pass. Den här veckan vet jag inte vad som hänt med huvudet dock för jag har glömt nåt varje dag. 

Rena trosor. Ja det funkar ju om det är ett kvällspass och man drar hem direkt efter. Så var inte fallet. Men jag löste det. Fråga bara inte hur!

Skor. Japp. Jag glömde skorna. Till ett eget pass. Men jag löste det också. 

Sedan glömde jag sadeln till ett spinningpass. Ok. Det kan man väl leva med. Börjar klä på mig och inser att jag även glömt sport bh:n! Tur i oturen är väl att det är brösten som försvunnit vid tidigare viktnedgång så det är knappast några d-kupor som hänger och dinglar längre utan mer ett par taxöron och då jag av någon anledning fått med mig ett dubbel-linne istället för mitt vanliga så löste jag även det!

Sedan glömde jag handduken. Som tur var bestämde jag mig vid lunch att jag kör passet efter jobbet och inte på lunchen som oftast. Hade ju känts käckt att stå där svett och äcklig efter ett pass och inse att man glömt handduk. Det tror jag inte att jag kunnat lösa. 

Hädanefter får jag både dubbel och trippelkolla väskan!!!

Idag glömde jag vattenflaskan!

Veckans PT-pass blev inte riktigt som det var tänkt det med. Nätet låg nere så vi hade inget program utan körde ihop ett eget tillsammans. Det låter bra att säga att det var tillsammans men självklart var det mest Maria! Och det är jag glad för! Det känns så bra och proffsigt då. Då känns det som om jag gör rätt och att det ger resultat! Passet innebar överkropp. Hela överkroppen. Och trots att det gick mycket tid till att gå igenom och prova ut vikter så var mina armar helt slut efteråt. Det bådar ju gott inför nästa vecka när jag ska köra hela passet fullt ut! Maria sa att jag skulle få träningsvärk i triceps. Jag bara nickade och log som svar för jag har kört dips, tricepsdrag och andra övningar förr och jag har aldrig haft träningsvärk i just triceps. Visst, efter ett pass kan jag ha varit helt slut i muskeln men träningsvärk? Nopp!! Och nu då?? Jopp!! Trodde inte jag hade det i mig. Jag har ont än! Underbart! 

I onsdags fick jag faktiskt ställa in all träning. Jag har problem med ryggen ibland. Har haft sedan många år. I måndags började jag känna i ländryggen-tror det är vajsing med en disk. Och när jag gjorde nån övning och jag blev trött fuskade jag i teknik och därefter har jag känt mig halvt förlamad och smärtpåverkad i ryggen. Så, i onsdags när jag typ fick kippande andning bara av att jag pratade beslöt jag mig för att vila. 

Bad back!

Igår bokade jag in mig på spinning. Distans. Mitt livs första. Inte spinning men distanspass. Är inte så mycket för att sitta ner och cykla, det är så jobbigt. Och jag kommer aldrig upp i puls så jag kör alltid terräng om jag kör spinning. Men, orkade inget annat för ryggen. När jag kom ut därifrån var jag som en ny människa. Ända tills jag vaknade imorse! Gick direkt in på Hälsokompaniets hemsida för att boka in ett spinningpass idag med. Som rehabilitering. Det pass jag kunde hinna med var 6.30 imorse. Jag hann inte. 

Funderade ett tag på vad jag skulle göra istället. Att sätta mig på en vanlig cykel eller en motionscykel- det gör jag bara inte! 

Det blev 10 min uppvärmning, 20 minuter aerobic solution (intervall) och 10 min nedvarvning. Allt på crosstrainer. Jag avskyr crosstrainer. Men just i den här formen så funkar det! Och jag blir så gött sleten av intervallträningen.

Idag var jag dessutom nära kräkgränsen. Tror mest det berodde på brist på motivation! Men jisses vilken motivation jag fick efteråt. Ville stanna kvar och köra lite mage men visste inte vilka övningar jag kunde få till utan att göra det värre i ryggen så nöjde mig där med mina 40 min. 

Hämtade hem underbart goa grabbar lite tidigare idag. Vi kom till parkeringen på fritids innan det blev stopp. Där fick vi stå i drygt 20 min och kolla på lastbilar som kom med grejer inför Edanebygdens dag imorgon! 

Den lite äldre tonåringen trotsade översvämningen och drog till Stockholm så vi är en man kort över helgen! 

Imorgon ska jag testa nåt nytt. Återkommer! 

Nu är det tandborstning och nattning av trööööööötta barn som gäller! 

Happy friday!

Inga bilder eller träningsprogram!

Helgen blev värdelös i träningssammanhang. Kom inte iväg på ett enda pass, vare sig eget eller i grupp! 

Vädret har fått mig på fall. Men... Mellan skurarna i lördags kom vi iaf iväg på en svampplockningstur med barnen. 

Först gick vi, och gick, och gick och hittade hela två stycken svampar! Inte tillräckligt tyckte jag och barnen och tvingade in maken i en annan skog. Min man är inte direkt känd för att vara den som gillar att vara ute och gå några längre sträckor, vare sig i skog eller stadsmiljö så vanligtvis brukar vi plocka svamp med fyrhjulingen. Nu trodde jag att om vi har bilen så parkerar vi väl och går med benen. Det gick sådär kan man säga... 

Vi hittade iaf en del svamp på det sista stället som vi kunde skicka hem till mormor och morfar. Vi äter inte svamp själva men älskar att plocka den (när det finns) och dem älskar att äta den (och plocka visserligen) så dealen passar oss perfekt! 

Det var helgens motion det!!

Jag skäms... Inte ens boxningen blev av... Är för feg ibland för att åka dit om inte jag vet om jag har nån att stå med... Så, om någon är sugen på att testa/börja så haka gärna på! Jag kör främst onsdagar och söndagar men det är alla kvällar i veckan utom tisdag och lördag så det finns alternativ! 

Jag får ganska ofta frågor om min mage och mitt "val" av kost. Jag älskar att prata om det lika mycket som jag älskar det med träningen. Jag "går igång så" enligt Per. 

Jag äter ju nu periodisk fasta, med en strikt lågkolhydratkost. Meningen är att äta tre mål mat om dagen. Det har jag gjort sista tre åren ändå men då fördelat mellan 07.00-21.00 på dygnet och det har gjort stora skillnader på min mage. Nu under sommaren blev det pga värmen och livet i stort så att jag bara åt två gånger om dagen under en period. Och vet ni vad?? För första gången sedan 2011 så har jag fungerat som en normal människa. Fullkomligt. Över en längre tid. Och det var fantastiskt. Energiintaget har jag försökt hålla till de anvisningar jag fått ändå. 

Förra veckan försökte jag köra tre mål igen. Det märktes direkt skillnad. Och nu under helgen har jag bara för att testa kört som många förespråkar, små måltider oftare. Ätit fem mindre måltider fördelat på hela dagen istället för periodisk fasta, la till äpple på det och ren vispad grädde, och det kör mig totalt i bott. Direkt. Så både igår och idag har varit riktiga skitdagar. Bokstavligt talat!! (Ursäkta språket...)

Dessutom har jag haft problem att få i mig vätska så idag kände jag mig helt luddig och svälld i kroppen! 

Tillbaka till rutinerna. 

Pf och vätska samt träning!

Idag skulle jag köra pyramid-benpasset från förra veckan som gav mig den värsta träningsvärken någonsin. 

7 övningar.

Gör första övningen. 10 reps. Vila. 

Gör den första och den andra. Vila. 

Första, andra och tredje. Vila. 

Osv tills alla sju är gjorda i en följd. Vila. 

Gör sedan alla igen i följd men på varje varv plockas en övning bort tills det bara är den sista övningen kvar. 

Och det här ska väl inte vara så svårt att få ihop heller! Grejen är den att till och med förra veckan ihop med Maria som klart och tydligt instruerade mig varje varv så blev det problem. Huvudet liksom slutar fungera när man kommit en bit in i passet. Idag var jag ensam, dessutom var det rätt mycket folk i gymmet idag (jag som trodde folk börjar jobba nu) och jag hade lite mindre tid på mig idag samt att jag inte hade någon lapp i lådan med övningen på som hjälp så jag gjorde om passet lite. 

Det blev alla sju övningar i en följd med 10 reps, vila, gånger 3 set. En typ av cirkelträning som passade den tiden jag hade avsatt idag! 

Och jag tror aldrig att jag kommer att kunna träna utan en PT mer. Jag tror inte jag kommer att vilja göra det heller! Jag känner mig så otroligt bortskämd och priviligierad för att jag har den här möjligheten att jag vill bromsa in tiden! Även om det är länge kvar än...

Imorgon är det dags igen för ett nytt PT-pass. Veckans enda. Och jag tror det rör sig om ett alternativ till kontrast överkropp. Och det känns toppen! Eftersom jag har min axel som stör mig ibland så känns det jättebra att få några alternativ till övningarna så det inte blir att jag skippar dem istället. 

Att sedan lägga ett armpass/överkropp dagen före ett boxningspass är lite spännande det med! 

Ikväll börjar idol! Har redan lagt fram skämskudden. Egentligen har jag lite svårt för uttagningarna. Jag tycker det är ren förnedrings-tv och det gör så ont i mig. Men även här bevisar man väl att man är nån typ av sadist eftersom man alltid hamnar i soffan och glor på det ändå...

Hörs imorgon!

Efterlängtad premiär och kaffelatte

Någon som vet hur det känns att köra roddmaskin med tre dagars skräck-träningsvärk i framsida lår och rumpa???

Det vet jag numera. Gjorde det idag. Det tog sju minuter innan jag slutade pusta och halvskrika vid varje roddtag. Att låren skulle kännas anade jag nästan, men att häcken skulle kännas som ett enda stort blåmärke hade jag ingen aning om!

Idag har det förövrigt varit en usel dag på jobbet. Så illa att jag tänkte strunta i det mesta. Bara åka hem, dra nåt varmt över mig och bädda ner mig i soffan med Netflix!

Det gjorde jag inte. Tillslut. Men det krävdes hård stålsättning och övertalning av mitt bättre jag. 

Allt kändes ju så bra när jag vaknade. Jag skulle köpa en kaffelatte idag. Jag hade packat träningsväskan- med både skor och underkläder (internt). Jag hade bokat in det i schemat. Jag hade god mat till jobbet. Det var dags för säsongsstart av Suits. Vi skulle se sista avsnittet av Prison Break.

Det föll!

Såsburken till matlådan försvann. Jag glömde latten. Suits visade sig bara vara 40 min. Vi har sett minst 2-3 avsnitt annars vid varje tillfälle. Dessutom visas bara ETT avsnitt i veckan. Sista avsnittet av Prison Break som var ett bra avslut visade sig bara vara det näst sista och att det kommer ett till, ett dubbelavsnitt, som tydligen går tillbaka 4 år. 

Träningen försökte jag undvika. Betoningen blev på försökte! Av allt som var idag så var det det enda som blev av ordentligt. Och det var hur gött som helst.

Startade inte upp fullkomligt laddad idag. 

Körde aerobic solution passet på crosstrainern. Och efter ett sånt pass kan man inte vara annat än fulladdad! 

Hade inte tänkt köra mer idag då storkillen skulle hämtas efter en vecka hos mormor och morfar och det skulle intas skräpmat på makens begäran. Men. Svårt att sluta när man väl börjat. 

Fortsatte med lite mage.

Tre övningar 3*12 set och reps/sida.

Dagens utrustning:

Kaffet fick jag göra eget hemma. Men det är inte riktigt samma sak...

Ha det gott!

Ont det gör ont!

Nu tänker jag svära. 

FAAAAAAAN vad ont jag har!

Jag har lidit av mycket träningsvärk under min karriär men det här???? Jag vet inte om man kan kalla det värk... Tortyr stämmer mer in på vad jag känner...

I två dar nu har jag blivit utskrattad. På jobbet. Hemma. På Hälsokompaniet. På stan. Jepp!!

Jag har inte kunnat gå mer än små snigelsteg, idag blev trappan upp till jobbet övermäktig, jag har fått stå vid skrivbordet, igår fick jag till och med stå när jag drack kaffe framför Scofield på tv, toabesöken ska vi inte prata på, tappade vattenflaskan i lunchrummet-en kollega skrattade och frågade om jag ville ha hjälp (den fick jag inte!). 

Det sitter i framsida lår och i rumpan! Har ni hört uttrycket att "komma i kontakt med sina muskler"?? Jag kan rita en fullkomlig karta över mina muskler. Och rumpmusklerna- de sitter precis på den där platsen där toasitsen och rumpan möter varandra. Och jag tror det även finns ett elektriskt magnetfält där. Dels på grund av explosionen man känner när man stöter till området, men även då allt som finns runtomkring per automatik dras till området och stöter till med ett klatsch!

Men på nåt sjukt sätt så råkar man väl va nåt av en sadist eftersom jag mitt i det hela ändå känner en känsla av tillfredsställelse. Det är gött! Förbannat jäkla ont, men gött! Eller, nej, det är fasen inte gött alls! Men det är där och som sagt, på nåt sätt giller't jag! 

Trots att jag bara stapplandes kan röra mig framåt. Eller åt något håll över huvudtaget, så kom jag iväg på ett lunchpass idag. Igår var det boxning. Jag fick jag ställa in. Pga ja ni vet.. Det är första gången jag ställt in pga träningsvärk! Maria sa till mig att om jag får mycket ont så skulle jag ta en promenad för att få igång cirkulationen. Hon glömde dessvärre att tala om HUR!!! 

Idag fokuserade jag på överkropp. Lätt tänkte jag, inga ben! Men för sjutton, benen sitter ju ihop med överkroppen och precis allt kändes nere i bena. 

Eller hur tror ni det kändes att springa upp och ner i den här???

Eller att kettlebells-swinga med den här???

Övning två på kontrastpasset är armhävningar. Nu har jag inte kört så mycket axlar och bröst på slutet pga det onda i axeln men trodde jag var redo idag. Det var jag. Nästan. Har fått lite känning. Men.... Det i kombination med min oförmåga att röra mig överhuvudtaget gjorde dem så spännande att utföra idag. 

Hade ingen fotograf på plats, men min främsta syn var det här!

Men jag har hört att smärta bara är vekhet som lämnar kroppen så... 

Nu ska jag ta kväll!

Go kväll!!!

Ohhh my Goooood!!!!

Hade tänkt vänta tills imorgon innan jag skrev blogg men efter dagens PT-pass vette sjutton om jag lever imorgon... Och gör jag det så kanske jag skakar för mycket av smärta så jag inte lyckas få ner bokstäverna så jag satsar på det säkra före det osäkra och skriver idag!

Idag gjorde vi även den första vägningen efter att vi startade i juni och det var inte positivt!!! 

Fast det beror ju på hur man ser det i och för sig! 

- 4 kg!!!!! 

Inte speciellt mycket för mänskligheten på två månader men då jag inte minskat ett endaste kilo sedan våren 2013, och innan de småkilona sedan november 2011 så får jag väl säga att jag är jädrigt nöjd. Dessutom har det varit semester med allt vad det innebär. Så riktigt jädra nöjd är jag nog. 

Till detta hör att en kollega frågade mig igår om jag gått ner i vikt då han tyckte jag blivit smalare över halsen/nyckelben och i ansiktet! Och det, det ni känns bättre än ett resultat på vågen, även om jag kan lova att jag jublade inombords av att se de nya siffrorna på vågen idag!

Jag vill ge dig ett stort tack Maria! När vi började i juni hade jag inte en enda förhoppning om att det skulle lyckas. Jag har försökt sååååå länge. Och även om jag inte har några förväntningar på fler viktresultat så är detta en vinst i sig! Jag är nu under ett delmål som jag inte fixat själv och det gör mig om möjligt än mer motiverad!!! Så jag är oavsett vad mina hjärnspöken säger sjukt taggad och tänker ge mitt allt för fler resultat, vad de än består i!!! 

Tack!!!

PT-passet då?

Detta var också ett av de roligaste passen som jag varit med om! 

Ett pyramid-pass i benövningar. 

Det var ett hemskt pass! Hemskt fantastiskt! Precis i min smak!!! 

Det kändes i precis varenda muskel i benen! Det känns fortfarande i varenda muskel! Det känns att stå, att sitta, att gå... Jag hoppas jag kan ligga bra sedan bara! Och gå på toa imorgon utan att behöva ta bärhjälp in på toaletten på jobbet! Och så hoppas jag att boxningen imorgon inte fokuserar på ben! 

På slutet av passet var jag mer vilsen än en bortsprungen kanin! Maria fick styra mig mot rätt övning mer än en gång. Själv orkade jag knappt gå för egen maskin och till och med Maria skrattade åt mig och tyckte jag var en aningens strakbent! 

Mission accomplished!!!

Men jag tog mig igenom det, alla 7 övningar och 490 (!!!!!!!) repetitioner, med en viss heder i behåll, och med ett stort sug efter mer! Trots att jag stapplade ut helt hjärndimmig!

Och jag tappar nog mer förstånd än brukligt efter mina pass. Även idag glömde jag helt bort stretchen efteråt. Inte så jäkla smart med tanke på att det var ett benpass och höften liksom finns i anslutning till dem! Men jag får försöka fixa till det i efterhand! 

Och som sagt! Hjärndimma!!! Inte en enda bild kom jag mig för att ta idag före/efter/under träningen! Men det kan vara gött för er att slippa titta på mig för en dag!

Vi syns imorgon igen!

Hoppas jag....

Sov gott! 

Prioriteringar!!!

Helgen har varit lugn. 

Alldeles för lite träning. 

Men däremot en rejäl dos av socialt umgänge. Kanske inte så behjälpligt för att direkt öka förbränningen men väl på motivationen! 

Idag skulle jag ha testat cross-fit för första gången. Kl 18.30. Och det är ju egentligen alldeles för sent för mig. Inte för att träna men att komma hem på en veckodag. Jag försöker så gott det går att komma hem i tid för att kunna natta smågrabbarna under veckorna förutom onsdagar då det är sen boxning. Men jag skulle ha testat iaf. Och dagens wod verkade ok bortsett från Box jump. Vet inte hur mitt knä skulle palla för det, men väl värt att testa. 

Nu blev det inte så då min fyraåring imorse lyckades grabba tag i mitt samvete och före kl 6 imorse försökte kväva mig med det!  

Så... Istället för cross-fit eller boxning som var alternativ två idag så blev det andra prioriteringar. Med all rätt! Även om jag just nu har stort fokus på mig själv och prioriterar mycket tid på mig och min träning så är ändå familjen de viktigaste av mina prioriteringar så när man får önskningar att uppfylla av två av världens sötaste ögon, ja då får man ibland ändra om och justera i prioriteringar! Idag blev de såhär: 

1. Shoppa ny tandkräm med en varg på tuben!

2. Läsa en bok om Kjokkodilej och alligatojej! 

Kvällen blev underbar!!!

Träningen då?!

Det blev ett lunchpass där jag körde förra veckans PT-pass. Det passet är verkligen hur bra som helst. 

Dagens utrustning;

Det som gjorde mig lite orolig efter passet, som jag hade träningsvärk i magen i sex dagar efter, jo ni hörde rätt. Idag var första dagen utan träningsvärk. Det som oroar mig är att jag ännu inte känner av nån mer smärta! 

Analysen:

Gjorde jag rätt?

Tog jag inte ut mig?

Måste jag ha Maria eller nån annan med? 

Men jag svettades lika mycket iaf så nåt rätt gjorde jag nog ändå! Och pigg och nöjd åkte jag tillbaka till jobbet!! 

Imorgon är det dags för ett nytt PT-pass igen!

Cant't wait!!!! 

Ha det!!! 

Vila

Idag blev det vila och återhämtning.

Bestämde mig imorse när jag såg hur trötta barnen var att, nej, idag skippar jag träning och åker hem och myser med grabbarna. Dessutom skulle Jesper komma hem från mormor och morfar där han varit sedan i onsdags. Och då ville man ju va med honom. Vissa har ju lyxen att va lediga längre än andra!

Men hemma så stod motorsport och kompisar i fokus och då det gjorde mig helt ensam tyckte Per att jag kunde ta en promenad iaf. Så...

Det blev en tur till fots. I återhämtningstempo! Och det behövdes! Kunde känna hur huvudet tömdes och kroppen slappnade av. 

Under turen fick jag fram flera nya upplägg och en rejäl dos inspiration till min nya bok! Jag har ju haft en dröm ända sedan jag lärde mig skriva som liten att jag vill bli författare. Jag har skrivit en del noveller, dikter och barngrejer. Och påbörjat lite längre produktioner typ sådär vartannat år. Nu var det dags igen. Började skriva en ny bok igår och än så länge flyter det på... Konstigt vore det väl annars... Efter knappt ett dygn menar jag... Men det är så det är, jag har stora drömmar med mitt skrivande men jag får liksom inte ner det på pränt. Har alltihop i huvudet och jag spelar upp det så många gånger för mig själv så när jag kommit till slutet så känner jag mig färdig, och har då inte fått ner mer än några sidor i skrift... Men men, jag gillar mina egna produktioner så jag får väl nöja mig med att det bara är jag som "läser" dem då! Och boken jag "läser" nu, den är skitbra!!! ;-)

Hur jag nu kom in på detta?????

Vanligtvis när jag går raska promenader får jag som jag sagt tidigare fruktansvärt ont i benhinnorna. Underlaget och val av skor kvittar. Men jag jagar tider! Idag bestämde jag att jag skiter i klockan. Visst, runkeeper är med, främst som dagbok, men jag lovade mig själv att inte lyssna på henne och jaga iväg när tiden påvisades. Jag lyckades. Var så inne i mitt idag så jag har inte hört henne knappt alls. Det gav resultat! Fixade hela turen utan en enda känning i benhinnor/vrister!!!

En timmes promenad i lugnare tempo än vanligt men det räckte! Underbart väder och härlig sträcka! Har aldrig gått denna sträcka förut så var livrädd halvs vägen tills jag kom ut i civilisation igen, om man nu kan kalla golfbanan för det! 

Först upp till masten. Upp. Upp. Upp. Därefter ner mot golfbanan och stora vägen hem! 

Inte ofta lurarna sitter i nuförtiden men gick en älg-vänlig, eller Björn-varg-lo-järv- vänlig väg idag så stoppade in dem för att inte behövs höra faran närma sig. Fel taktik dock! Var som sagt livrädd hela tiden!!

Nu har vi ätit, smågrabbarma är i säng, tonåringen spelar på sitt rum och det är dags att krypa ner i soffan med Michael Scofield!!! 

Eller...

Per blir det väl som sitter bredvid kanske... 

Käftsmäll och fläskläpp

Äntligen äntligen äntligen!!!!

Idag var det äntligen dags igen för boxning!!! Har inte varit med sedan i juni. Av flera anledningar. Min semester, deras semester, utbytta pass, vädret mm mm mm. 

Men idag!!!!

Som jag längtat!!!

Det började skitbra! 

Jag stod med en som är betydligt mer tränad än jag i framförallt boxning. Det har sina fördelar och nackdelar även om fördelarna väger upp big time!!

Idag tog det ett set innan smällen satt som ett smäck!!! Rakt över munnen.... på mig!! Mitt livs första fläskläpp på grund av en käftsmäll! Det kändes, men jag bär den med stolthet! 

Ni förstår, det här med smärta är inte riktigt min grej. Jag verkligen avskyr smärta. Jag har en hög smärttröskel när väl olyckan är framme, och det jag inte härdar ut smärtmässigt det fixar jag på rent stön. Men grejen är den att jag vill ju inte komma till det faktum att smärtan ska få en chans att ta mig. Så jag, som jag sagt tidigare, jag sejfar!!! Men idag hann jag inte ens blinka, smällen satt där den satt och jag blev förvånad över hur "gött" det kändes. Inte själva smällen men hela situationen. Nu var det ju inte alls nån hård smäll eller någon stor grej att tala om alls men det är min fläskläpp, efter en käftsmäll, som jag bär med stolthet! Hur ofta händer det annars liksom!

Och nu är vi tre i familjen som har en fläskläpp! Samtidigt! 

Jag har ju berättat den här veckan att jag fullkomligt urvattnats under mina två intervallpass som jag kört och att det varit någon form av svettrekord på Hälsokompaniet.

 Jag hade glömt boxningen! Det ser ut som om jag redan duschat och tvättat håret...

Det finns nog inget än som fått mig så urlakad och genomblöt som boxningen. Varje gång passet är slut sätter jag mig i bilen och undrar hur fasen jag ska orka få ihop händer, darrningar, svett, kroppen och bilen och ta mig hem! Jag har ändå 1.5 mil hem, hur löser man det när man inte ens får in nyckeln i låset??? Det är en otroligt underbar känsla iaf! Och PT-passet i tisdags var precis i samma anda!!! Love it!!! 

Nu måste jag släcka. Kl drar sig mot tolv och den här veckan har jag knappt sovit alls. Jag är såååååå trött men jag orkar inte komma till ro. Hoppas ni kan sova bättre!

Godnatt!!!

Ny PT-träff!!!

Äntligen!!! 

Jag har visserligen haft ångest inför att börja jobba idag igen men det lindrades kraftigt när jag kom på att det var dags för PT-träff igen! Det finns alltså fördelar med avslutad semester!!!!! Tjoho!!!

Och tjohooo sa jag efter passet också... Typ... Fast med lite mer flås... Och i lite mindre yvigt tempo... Och med darrande händer... Och med hjärndimma som fick mig glömma vart receptionen låg, när jag väl fattade vad det var (hmm... Slang är tydligen inte min grej) och därefter glömde jag vattenflaskan på disken... Det var med andra ord ett jädrigt gött pass!!! Såna pass gillar jag! När man inte tror man kommer att kunna klara sig igenom och efteråt ligger som en blöt fläck och kippar efter andan! Jag hoppas fasikens att jag hittar en träningskompis som hakar med framöver för detta pass ska göras fler gånger, ordentligt, och det krävs en kompis med! Både till nån övning och till att pusha! Kom igen nu!!!

Passet började med 10 min uppvärmning i roddmaskin. Jag har alltid avskytt den men nu tror jag banne mig jag älskar den! Har lite mer avsky till crosstrainern men det är främst för att det är såååå trist att bara stå och köra på i ett och samma tempo hur länge som helst utan att det händer något. Men, det löste Maria idag genom dagens första del av PT-passet. Efter uppvärmning var det dags för nåt som heter aerobic solution. 20 min typ av intervallträning. Jobbigt! Jädrigt jobbigt! Men det var så gött efteråt. Och om jag inte varit så svett tidigare som igår så var det än värre nu!!! 

Efter detta var det dags för styrka. Det är knappt jag kommer ihåg vad vi gjorde men jag tror det var varannan pulshöjande och varannan nedandning. Det var oavsett övningar helt i min smak! Och jag fick kickas!!!! Riktigt kräma ur benen. Känns i vristerna/ovansidan foten idag. 

Men den värsta känslan sitter i magen! Märkte redan när jag vaknade att det var lite stramt i magen. Vanligtvis när jag får träningsvärk kommer den tidigast ett dygn efteråt, lite mer nästan. Idag var jag helt förstörd redan till lunch!!! Herrejisses!!! Få mig inte att skratta, nysa eller hosta. Det räcker att jag behöver röra mig vid förflyttningar!

Direkt efter mötte jag upp småkillarna och maken nere på friidrottsarenan. Det var dags för deras första träning efter sommaruppehållet. Per var också ombytt och klar för en löptur på elljusspåret. Själv assisterade jag vid mätningen av längd och kast. 

Plötsligt dyker mamma upp i löpkläder och för en stund såg vi riktigt hurtiga ut där vi stod! De avslutade träningen med 60m och självklart orkade jag inte hålla mig utan var tvungen att testa jag med. Jag gav allt! Men jag kan inte agera sprinter. Fasen vad dålig jag är!!! Men det är så kul! Jag förbättrade mitt resultat och ska träna vidare. Jag ska ner i tid!! 

Idag skulle jag ha testat crossfit, som en prova på, men när jag såg dagens wod så avbokade jag. Inte för att jag inte skulle fixat det utan för att jag dels blev tidigare från jobbet men även för att jag tyckte det var för mkt cardio i det med tanke på mina två sista dagars pass. Istället satsade jag på ett pass som jag inte kört sedan i våras. Tung styrketräning.

Kortade ner det idag då jag saknade barnen och ville hem efter min första arbetsdag som bara kan beskrivas i ett ord KAOS!!!!

Det blev 5 reps i 3 set!

Marklyft

Utfall

Chins

Knäböj

Bänkpress

Tricepsdrag

Rodd

Och som vanligt, tung styrketräning är nog det enda som knappt gör mig svett och därför känns det inte heller riktigt som en "riktig" träning. Fel jag vet men så är det...

När jag kom hem såg jag på fb att flera varit på boxningen ikväll. Jag blev sååååå avundsjuk så nu har jag packat väskan och hoppas att jag ska kunna få till det med tjejerna imorgon på boxningen. Det var en sen träning så det kanske blir annat men förhoppningen är iaf boxning!!!

Men en uppmaning först; 

Kom och träna med mig!!!!!! 

Fel fel fel

Först och främst vill jag be om ursäkt till alla utanför familjen som träffat på och pratat med mig idag efter klockan 17 ungefär! Det bör rimligtvis vara er jag träffat på Hälsokompaniet alltså!

Antingen har ni trott att jag varit dryg, otrevlig, full, förbannad, nonchalant eller bara jädrigt idiot... 

Svaret är egentligen ganska enkelt. Jag var panikslagen. Jag var utom kontroll och det är inget jag gör bra. Det driver fram det värsta i mig. 

Jag hade redan i helgen bestämt att det var löpning på G. Egentligen igår men på grund av vädret, åska, så blev det uppskjutet igår. Jag fullkomligt hatar åska och sedan ett par år sedan när det där kraftiga åskovädret var som registrerade hundratals nedslag i minuten (???) så har jag också blivit fullkomligt livrädd och panikslagen vid åska. Klockan drog iväg och pga min rädsla blev det ingen träning alls igår. I och med det suger samvetet tag i mig och jag lovade att det inte ska bli så idag med så idag var det löpning på G. Men vad fasen händer då???? Jo, visst jäklar ska det åskas! 

Jag bytte taktik och bestämde mig för att dra in till Hälsokompaniet. Klockan var nu 17.03. Jag hade inget pass bokat men såg att det fanns plats på både bodypump och spinning kl 17.30. Bytte om, packade det nödvändigaste och drog iväg. Kom fram strax innan halv sex. Upptäcker att jag glömt plånboken hemma. Dvs inget körkort och inget kort till Hälsokompaniet. Jag skyndade mig in för att byta skor. Drog med min extra sadel och hade bestämt mig för spinningen. Inga grejer som behöver plockas med eller så. Ska gå ut och be dem i kassan att hjälpa mig logga in. Jo men visst! Passet har redan börjat!! Och just nu kom jag på att jag heller aldrig blev incheckad på HK!!! 

Och det är nu det sker! Paniken. Ångesten. Kontrollbehovet. Allt bubblar upp och jag tappar greppet fullkomligt. Det är tyvärr så jag reagerar ibland vid konfrontationer som det här är för mig. Det jag inte har förmågan att inse i dessa lägen är att det är just nu som jag även funkar som bäst. Under press. Hade jag kommit ihåg det vid varje tillfälle som detta sker hade jag kunnat utnyttja det bättre kanske. Eller kanske inte. 

Men... Där stod jag alltså. Kl 17.30. Min plan gick i stöpet och jag föll med! Då möter jag den första jag yrar några minuter med. Pt'n S! Tack för visat intresse S men jag ber såååå mkt om ursäkt för hjärndimman!!! Jag tror bokstavligt talat att jag stod mellan ett par crosstrainers och snurrade en par tre varv! Fick inget gjort eller vettigt sagt. 

Jag kör ett kontrast-överkroppspass bestämmer jag mig för eftersom det egentligen ska göras imorgon men då har jag ÄNTLIGEN ett nytt PT-pass. Första efter semestern! Ser att gymmet är lite mer befolkat vid den här tiden än när jag kör på fm så min brist på kontroll ihop med paniken gör att jag inser att detta inte är möjligt just nu. Alla 'mina' grejer/platser är upptagna och jag är inte så bra på att stuva om i ett färdigskrivet program! 

Ny härdsmälta! Och nya konstiga kontakter med oskyldigt folk på plats. 

Men, om jag börjar köra uppvärmning så får vi se vad som händer. Då kommer jag nog på nåt. 

Det blir tillslut ett gött pass på kräk-gränsen. Och jag har nog aldrig varit så svett inne på Hälsokompaniet som jag var idag! 

5 min uppvärmning i roddmaskinen. 

Därefter intervallträning på rodd, löpband och crosstrainer i 3*10.5 minuter. 

Alltså:

Roddmaskin:

Normaltempo i 2 min

Kör järnet i 1.5 min

Normaltempo 2 min

Järnet 1.5 min

Normaltempo 2 min

Järnet 1.5 min

Löpbandet:

Normaltempo i 2 min

Kör järnet i 1.5 min

Normaltempo 2 min

Järnet 1.5 min

Normaltempo 2 min

Järnet 1.5 min

Crosstrainer:

Normaltempo i 2 min

Kör järnet i 1.5 min

Normaltempo 2 min

Järnet 1.5 min

Normaltempo 2 min

Järnet 1.5 min

Det låter kanske inte mycket eller jobbigt men det var precis vad jag behövde! Jag fick slita ut mig och svetten rann! Jag var skakig, darrig och matt när jag gick ut från HK!

I dörren ut mötte jag dessutom en träningsblogg-kompis! Det var första gången vi sågs live och även nu får jag be om ursäkt! Första intrycket???!!! Jag var helt slut och kunde knappt prata. Hoppas attacken gick bra! Och att vi ses snart igen! Lite mindre skakis! 

Hade så bråttom ut att jag till och med glömde stretcha! Detta fick göras i spöregnet ute på altanen hemma! 

Så, idag gick det mesta fel men imorgon hoppas jag på bättre kontroll. Det blir inte min egen kontroll utan Marias men tror det behövs någon som styr upp detta nu! 

Godnatt för ikväll!!!

Fredagsmys

Det blev en riktig mysfredag idag. Egentligen är jag lite emot just det begreppet "fredagsmys" för ofta är inte fredagarna i vår familj just förknippade med myyys. Jag brukar träna efter jobbet och är hemma tidigast 18.30, småkillarna är supertrötta efter intensiva veckor på dagis och den store killen sitter framför datorn på sitt rum. Efter att de små hamnat i säng blir det visserligen nåt gott att äta för mig och Per men.... Orkar vi hålla ögonen öppna till 21.30 så är det en bra fredag. Nu blir det inte ofta så utan det händer att storkillen väcker oss i soffan när han är på G till sängen betydligt senare....

Men ok, det är väl vårt koncept på fredagsmys! 

Igår blev det iaf en mysig fredagskväll, på ett annat sätt. Nu är det bara Per som börjat jobbat men det var en känsla av separationsångest och semesterångest som infann sig för oss alla tror jag. När Per kom hem drog vi iväg till en crossbana som finns i skogen alldeles intill oss. Det är en granne som gjort den och han vill gärna att vi använder den så det gör vi! 

En kul kväll. Även om jag mest försöker fokusera på annat och titta bort så mycket som möjligt när inte jag springer efter och skriker "kör försiktigt!!!". Jag är inte så bekväm med det här med crossar, cyklar och andra tvåhjuliga eller fyrhjuliga motorfordon heller för den sakens skull. Jag är fullkomligt livrädd egentligen. Men i kortare stunder försöker jag bita ihop och delta i familjens brinnande intresse. Det är de två största barnen som åker cross. Den minsta har testat, kraschat och beslutat att det inte är för honom. Däremot älskar han att åka på den stora fyrhjulingen! 

Därefter skulle barnen till mormor och morfar och sova över. Ingen speciell anledning förutom att det var såååå längesedan enligt Viktor. Och vi är så otroligt tacksamma för att vi har den möjligheten med mor- och farföräldrar som bor nära och som alltid har både tid men framförallt lust att umgås med sina barnbarn. 

Jag och Per skulle inte göra något speciellt så passade på att ha vuxenmys! 

Dvs på med träningskläder och iväg i spåret. Bokstavligttalat då vi stannade och sprang i stan, ett riktigt elljusspår. En lyx enligt mig som inte har den möjligheten i närheten. Prästängsbanan blev det. 

Och Maria, Per var grymt imponerad av mitt sätt att tackla nedförsbackarna!!! Inte perfekt än men kände själv vilken otrolig skillnad det var igår mot hur det varit tidigare!!! Och får väl erkänna då att det inte krympte tiden. Vi höll exakt samma tempo hela turen utom just sista halvkilometern då vi ökade lite. Alltid gött att köra slut fullkomligt innan man ger sig.

 

1.1 km uppvärmning, stretch och därefter 6.5 km innan vi åkte hem med varsin sallad och några avsnitt av Prison Break! Som vanligt kändes det som om jag gick i väggen efter drygt 3 km, det gör det alltid när jag springer med Per. Men jag har lärt mig att det endast är mentalt så det är bara att pinna på. Avslutade som sagt med att spurta den sista biten även om min spurt och Pers spurt skiljer sig avsevärt i tempo men det sporrar att han springer framför och hejjar på mig!!! 

Vi är ett bra team! Även om han hatar att va med på bilder i bloggen!!!! Men... Ibland gör han saker för att göra sin fru glad så det får han en stor stjärna för!!!

Jag hatar det med, men eftersom det är min blogg och min träning jag skriver om så får man bita ihop! 

Trevlig helg!!!!