Hatkärlek, tio-kilos viktuppgång och bättre jämförelser!

Helgen blev ofrivilligt träningsfri! 

Kanske inte helt på riktigt om jag ska va ärlig, till viss del även självförvållat. 

I fredags var det ett benpass inplanerat men jobbet tog hundra procent av min tid så när jag kom därifrån hade jag knappt en halvtimme på mig att hinna hämta barnen. Därefter hade jag ytterligare en halvtimme på mig att komma hem med alla, få i Viktor lite ätbart och få honom utklädd och ivägkörd till sitt livs första halloweendisco. Under tiden hade vi lovat Erik och Jesper pizza hos Bosse. Hämta Viktor och hem till att slänga sig i soffan med ungarna framför Idol. Den kvällen var alltså ofrivillig. 

I lördags då? Jag vaknade på otroligt dåligt humör. Jag kände mig som om jag över en natt gått upp tio kilo. Minst. Anledningen? Det är såklart magen. Att inte kunna gå på toa tillhör knappast nåt av mina främsta bekymmer eftersom jag oftast haft det tvärtom. Men, några gånger om året blir det tvärstopp. Som nu. Och i lördags, när det drog sig mot en vecka, ja då känns det som om tio kilo plötsligt lagts på och hela kroppen känns uppsvälld och ploffsig. Min första reaktion och tanke när detta händer är att "-men då ger jag väl för fasen upp då!!" Tankeverksamheten börjar dra igång och det planeras inköp av allt det för som jag inte äter vanligtvis, godis choklad chips nybakat bröd mm mm... Skillnaden då mot nu var att jag, trots uteblivet toa-resultat, ställde mig på vågen och den visade minus på vågen sedan sist jag vägde mig. Jag försöker undvika vågen. Det gav mig rätt fokus igen och jag var tillbaka på banan igen. Humöret vändes och blev på topp. Inte hade jag ökat tio kilo inte... 

Vad blev det då av dagen? Jo, Vi städade, tvättade, jag gjorde ärenden på stan och handlade. Hemma igen på eftermiddagen och det var dags att börja förbereda och göra oss iordning för helgens höjdpunkt då M och K med sina barn skulle komma på taco-fest! Det ingick såklart vin och klockan var efter 01.00 innan vi var i säng. Även denna dag var alltså ofrivillig. 

Söndag. Jag hänvisar till lördagens aktiviteter och får väl erkänna att det delvis var självförvållat utebliven träning. 

Men... Det tål att nämnas att vi också hade kalas för en liten kille som nu fyllt 6 år och därmed innebar lite städ igen, tårtbak, dukning, kalas såklart och lekande med nya leksaker och spel. Så därför anser jag bara att det på söndagen var DELVIS självförvållat. 

I måndags blev det en promenad med en kollega. Vi skulle jobba sent då vi hade en föreläsning för godmansföreningen i Arvika på kvällen. Jag hade fortfarande lite känning i halsen efter helgens bravader (??) så jag skippade gymmet och kom ut på en powerwalk. Lite lugnare tempo då B ansåg att jag hade lite längre ben än hon och att hon inte orkade hänga på. Dessutom var det storm! Vi tog oss runt Sågudden och travbanan. 

Idag blev det däremot äntligen dags för ett efterlängtat besök på gymmet. Blandade ihop senaste passen och körde ett överkroppspass fast det egentligen var dags för ben. Jag råkade få en glimt av nåt i spegeln där jag stod och "pumpade" så jag var bara tvungen att fota och nu lägga ut en jämförelse; 

DÅ; 

NU; 

 

Och det skiljer drygt en månad mellan bilderna! Jag är glad. Nöjd. Jag är jävligt nöjd för att vara ärlig!!! 

Det gav mig energi nog att ta mig an min hatkärlek med full kraft. Jag vet inte vad den heter men det är ett triceps-drag som jag kallar det. Något av det absolut jobbigaste jag gör faktiskt. 

Men vi bondar! 

Imorgon har jag lurat med mamma till gymmet. Vi ska köra ett pass ihop. Mamma har redan garderat sig med att meddela att om jag tänkt ta livet av henne så lämnar hon mig till förmån för löpbandet. Nu har jag redan berättat för alla er att hon kanske ballar ur och hoppas därmed att hon plockar fram det där jädra anammat som jag ärvt och tar det som en utmaning. Det skulle ju göra att hennes back-up plan blir onödig!