onsdag 2 juli 2014

Muskler och träningsvärk

Idag körde jag själv. Överkroppspasset från den andra PT-träffen, det passet före midsommar som gav mig den där träningsvärken från HELL! Hur det gick?? Jag körde igång första setet, på övning nr 2 i första setet, armhävningar, kom min kropp ihåg precis hur den hade mått dagen före midsommar och ett par dar framåt, och gick rakt in i samma mode! Herrejisses!!! Kroppen är ju helt sjuk. Eller hjärnan menar jag... Det var en helt surrealistisk känsla. Låter nog konstigt, men från att inte ha nån känsla i kroppen, till att göra en armhävning a la Maria style (dvs rätt och riktigt) och så var hela min överkropp påverkad! Idag blev det otroligt dåligt med armhävningarna, alltså seriöst... Jag har varit så stolt sista året över att jag lyckats lära mig armhävningar på tå och kunnat göra 20-30 st. Men jag har studerat nu och Maria har visat mig och det är bara att erkänna, jag har gjort fel! Hela tiden! Och nu när jag ska göra rätt... Ja då blir det inte många... Nästan inga faktiskt... Men, det är utvecklingspotential på det också får jag inbilla mig. Jag fixar dem starkt på knä iaf... 

Per bad mig göra en hemma, det slutade med att vi låg i en hög och skrattade bara. Han gillade min teknik även om den inte alls påminde om armhävningar utan mer en flodhäst som somnat stående i maten... Huvudet ner, rumpan upp och kroppen nånstans däremellan! SÅ såg det INTE ut när jag körde på min tidigare teknik som jag trodde var rätt. Men då hade jag armarna för långt upp, för brett isär och gick bara ner halva vägen!

Jag tyckte ändå idag att jag skymtade en muskel bak på ryggen/axelpartiet nedanför nacken när jag gjorde sittande axelpress bland annat. Jag försökte ta ett snyggt kort på det men att plåta sig själv, när man är fullkomligt värdelös på selfies i vanliga fall, samtidigt som man utför vissa övningar på ett gym, det är fasen inte lätt! Har ni testat?? När det dessutom finns folk i gymmet som måste tro att man blivit knäpp dessutom... Det är säkert inte ens muskeln jag fick med på bilden utan en puckel eller nåt men jag lovar att jag såg nånting i spegeln när jag tränade!!!


Alltså, jag ser ju nu när bilden kom upp här att man inte ser nånting på bilden, det är en rygg! Äh... Måste jag skaffa en personlig fotograf också????

När jag började gå på gymmet så hade jag två skräck-moment. Det ena var bänkpress. Det tog mig över ett år och ett fullkomligt tomt gym innan jag vågade prova men nu är vi nog snart kompisar. Men jädrar vad det är tungt!

Det andra är chins-i alla varianter! Men det finns en chinsmaskin som ingår i detta överkroppspass. Jag fick den maskinen med i ett annat pass av en medlemstränare för över ett halvår sedan men gjorde ett test, ca 10 sekunder och fegade ur. Sedan dess har jag bara gått förbi den. Den är skitläskig! Att ställa sig på en platta och dra upp sin egen vikt i sina egna armar... De tio sekunder som jag ändå gjorde ett försök den där gången ville jag ju sejfa och tog av så mycket vikt jämfört med vad jag har på lats till exempel. Så jag kanske gick ut på 20 kg. Och jag orkade inte ett jädra dugg! Och jag bara såg mig själv rasa ner i backen så jag klev av och gick aldrig på igen. Förrän nu. Det ingår i detta pass. Skillnaden är att nu har Maria lärt mig hur den funkar. Man ska tydligen ta sin vikt, dra bort så mkt man ska lyfta och sedan använda det som blir kvar. Fattar ni? Dvs väger du 100 och orkar lyfta 30 kg så ställer du in den på 70. Väger du 50 orkar lyfta 40 ställer du den på 10... Jag väger INTE 50 och jag ställde in den första gången på 20. Som sagt, det gick åt skogen! Nu har jag den rätt inställd och nu älskar jag den maskinen!!!

Överkroppspasset är det som utmanar mig mest styrkemässigt och fysiskt än så länge. Underkroppspasset ger mig en mental utmaning som heter duga istället. Inte för att det på något sätt är enklare rent styrkemässigt eller mindre tungt utan främst för att det är vissa övningar som utmanar min självkänsla. Tex grodhopp mm! 

Tabitha-passet har nog varit det mest roliga än så länge, eller, alla passen har varit roliga, men det är nåt speciellt med tempot i tabitha. Kul! 

När jag kom hem idag var familjen som bortblåst. Fick veta att småkillarna var och klippte sig. Per tyckte jag skulle passa på och ta en långpromenad. Mm, det hade jag kunnat göra men nu sken solen och jag hade suttit inne hela dagen på kontoret så jag passade på att slänga mig i solsängen med Mr Grey! Hann läsa ett kapitel innan solen bestämde sig för att dra och låta regnet ta över. 

Det blev middag istället. 
I vanliga fall, under arbetsåret, äter inte våra barn "riktig" middag utan mest kvällsmat. Och vi har väl tyckt att det är helt ok och att det också är rätt gött att äta i lugn och ro när ungarna lagt sig. Men nu under sommar och semester har vi fallit in i andra rutiner och ungarna har velat äta riktig middag med oss och det finns få saker så tillfredsställande som att se sina ungar äta med så stor aptit efter en heldag ute full av lek.

Idag blev det Marinerad Kycklingklubba med wokade grönsaker och två dipsåser. I vår familj är det ingen som äter samma grönsaker. Och gör vi det så gör vi det inte på samma dag eller vid samma måltid vilket gör att vi har ett stort grönsakskonto och ännu fler grönsaksskålar på bordet varje måltid. Skit samma. Får det familjen att äta tillräckligt med grönsaker så får det så vara! 

Ha en fin onsdag!
Här blir det Suits för hela slanten!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar