Framfot betyder tydligen inte tåfot!

Jäklar vilken dag det varit! Fullt ös medvetslös kan man säga. Och tillslut var jag så full, eller, slut, i huvudet att jag inte visste vad jag skulle ta mig till! Vart fasen vänder man sig när det oavsett riktning kommer ett skenande tåg emot en???? Som tur var hade jag en väg ut idag. Jag gick tidigare för att träffa Maria. Idag skulle vi vara ute och efter den sista veckans regn var det en befrielse att inta Prästängsskogen med löpskorna på. Idag var det löpteknik!!!! Ihhhhhh!!! Som jag längtat!!!!! 

När jag hade löpförbud pga höften kunde jag sakna känslan av att snöra på sig skorna och komma ut i spåret så mycket att jag ibland tog på mig skorna hemma och gick omkring med dem på mig inomhus. Jag har nog inte älskat några skor så otroligt mycket som jag gör med mina Asics!! Har två olika par Asics och de är underbara!!! Och har man väl snörat på sig dem är det svårt att ta dem av. 

Vi körde det lilla spåret på banan för att värma upp och sedan träna löpteknik på slät mark men även uppför och nerför samt löpskolning och stretching. Knappt 2,5 km men jädrar vad jag gillade det!! Löpningen har fått mig fast trots mitt motarbetande och jag är så glad att jag kommit så här långt tillbaka i rehabiliteringen att jag fixar några kilometer och även kan fortsätta träna annat! 

Uppvärmning och stretch fixade jag galant. Jag flåsar ju som en jagad, men det gör jag alltid de första 1-2 km. Det är därför jag måste ha Per 2-3 m framför mig när vi springer ihop. Eller nån annan. För när han/nån springer bredvid så försöker jag kväva flåset. Och när jag pratar andas jag inåt för att inte flåsa till så efter nån kilometer är jag tom på syre och börjar få andnöd och ser konstig ut. Idag orkade jag koppla bort det och tänka/lyssna på Maria vilket var otroligt positivt för hela upplevelsen. 

Sen, när jag skulle börja med löpningen och tekniken så gick det så där. Vi kör igång sa Maria. Ok!! 

Ett steg, två steg... Ett par meter!! 

"-Ok stopp!!! Jag vet vad du menar nu" sa Maria!!!

Öhhhh!!! Det var väl det jag trodde... Jag har självlärt in fel teknik... Fullkomligt! 

Nu var det inte så illa ändå. Ingen överkompensation direkt med tårna som jag trodde. Däremot ville tydligen hälarna också va med på ett hörn, en kort sekund.. Ok, jag får väl börja göra dem delaktiga också då! Men bara jag fick in det så fick jag beröm för mitt sätt att springa och inget känns så gött som beröm! Tack! Och vad mer avslappnad löpningen blev. Åhhh!! Älskar dessa detaljkorrigeringarna!!! Önskar PT-Maria kunde vara med vid varje träningspass!!!

När jag kom hem, tidigare än vanligt, var huset tomt. Ringde och kollade var dem var. De var i Finnebäck men snart på G hem. Och där stod jag, ombytt, uppvärmd och klar så det var väl bara att ta en tur till!! Vi bestämde att jag springer till Penningtalla och så möter dem upp mig där. 

Till Penningtalla var det exakt 3 km så det blev en perfekt tur efter dagens pass. 

Under turen tänkte jag på allt Maria sagt under löptekniken och insåg vad mycket jag fått veta och vad jag ser fram emot att lära mig detta på riktigt. Och nu gick löpningen så lätt jämfört med de sista två veckornas framfots-träning. Vem kunde ana att springa på framfot inte alls innebar att springa på tå???!!!!!! 👍😜

Ha det!!!