fredag 29 augusti 2014

Kul så länge det varade...

Skitvecka säger jag!

Det var så gött i onsdags när jag kände att halsontet gick över liksom frossan. 
Körde på med två styrkepass- inget pulshöjande för säkerhets skull. 

Ryggen som nästa tagit knäcken på mig började även den få en smärta som kändes mer som "inlindad i bomull" än som "utsatt för knivseggar". 

Så kom jag hem igår. Började nysa. Började snörvla. Idag är jag helt täppt. Ingen frossa-mer än vanligt. Inget halsont. Men helt täppt och känner mig sååå seg!  Ingen ork. Ingen lust. 

Jag hade sett fram emot ett Tabata-pass idag. Fick ställa in. Kan knappt andas. 
Vill träna. Försöker få med nån ut på en promenad. Det är helt dött på den fronten verkar det som. Inte ett svar någonstans. Och ska jag vara ärlig så är jag i det läget motivations-mässigt nu att om ingen följer med så kommer inte jag ut heller... Då blir det soffan... Hela kvällen...

Igår då, medan jag fortfarande var på topp! Jo det blev ett pyramid-pass. Som jag väntat på det. Har gjort det en gång med Maria. Kunde inte gå som en normal människa på en vecka därefter. Gjorde ett försök med modifieringar pga platsbrist och tidsbrist för en och en halv vecka sedan. Då gjordes 36 reps i varje övning. Sju övningar. 

Uppvärmning: rodd 10 min. 

Igår när jag hade både tiden och utrymmet så genomfördes passet som det skulle göras. Sju övningar, 10 reps a 7 set upp och ner, dvs 70 reps per övning. Har jag räknat rätt nu? Nu även med rätt vikt på repsen vilket har resulterat i träningsvärk igen. Ännu inte lika illa som sist men är ännu bara inne på dag ett efter träning. Det brukar väl va som värst dag två-tre.. 

När Maria var med och gick igenom övningarna sa hon att det kan vara skönt att ha med en handduk eller liknande till den sista övningen, höftböjarn, då den ger blåmärken strax bredvid ljumsken/höften. Det är inget jag märkt av än. Däremot. Första övningen, front squat, den ger mig blåmärken, på överarmen. 


Första bilden är tagen fem dagar efter första passet. Andra bilden tog jag igår före passet. Det är samma märke, taget över en och en halv vecka senare. 


Det som egentligen fångar mitt intresse är inte alls mina blåmärken utan att jag utan att reflektera nämnvärt över det självmant lägger ut bilder på mina överarmar. I närbild. Det är ett av mina allra största komplex-områden. 

En ny utmaning har jag antagit också. Jag har inte riktigt landat i den då det var en stundens ingivelse, så det kan hända att det bara blir blaha av allt också men det innefattar det här: 


Ja, just det! Matteböcker!
Jag ska inte ens börja gå in på min relation till matte, matteböcker eller räkning. Ni som verkligen känner mig vet hur det där med matte påverkar mig. Men nu ligger dem här, två matteböcker, och jag har faktiskt öppnat en av dem!

Nu hoppas jag att snoret drar dit pepparn växer och att andra symptom är bortsprungna tills imorgon. Då är det nämligen dags för spa och go middag på Barbord med två oerhört glada tjejer!!!

Go fredag! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar