Sex tappra motionärer var vi som idag kl 11 satte av med våra cyklar genom Teneriffas nationalpark Corona Forestal. Målet var toppen av berget. Vädret var helt fantastiskt. Hade tyvärr fuskat med vätska under förmiddagen så det sotar jag för nu men annars var det perfekt!
Ja sånär som på att det inte riktigt var Teneriffa på riktigt... Jag hade önskat att det vore så men idag fick även fantasin göra ett mastodont jobb. Vilket lyckades!
Grejen är den att från igår så har Hälsokompaniet utökat sina spinningpass. Men de är utan ledare. Istället för att sitta och stirra på sin pulsmätare och på en ledare framme i hörnet av rummet så fick vi idag följa en förinspelad väg som tog oss upp på berget på Teneriffa. Ledaren var även den förinspelad och fanns inklippt på bio-duken.
Det finns flera olika rutter att åka men dagens rutt gick som sagt i fn nationalpark på Teneriffa. Corona Forestal.
Och vilken järlig tur det var! Hoppas jag får åka den fler gånger!
Jag var lite skeptisk till hela grejen först. Jag är som sagt inget större fan av att cykla. Förr gjorde jag det jämt i brist på körkort och bil samt att jag alltid bott centralt. Men nu, cykla utomhus gör mig livrädd! På allvar! Har testat två gånger sedan jag flyttade ut på landet. Första gången blev jag räddad av åskan, andra gången av en flaska vin hos grannen! Jag vill så gärna men jag är livrädd. Vanliga motionscyklar är en annan grej som skrämmer mig. Finns det nåt värre???? Det finns det säkert men jag har svårt att komma på något just nu.
Spinning då. Jo, när jag började på Hälsokompaniet första gången fick jag höra talas om detta fantastiska fenomen som alla verkade ha frälsts av. Samtidigt fick jag veta av en person att om man inte stannar cykeln på rätt sätt, ja då flyger du huvudstupa över styret på cykeln! Det avgjorde saken. Cykel och spinning är inget för mig! Lite nyfiken har jag ändå varit och kollat in i salen med cyklarna. En gång vågade jag mig in och testa typ en sekund när ingen fanns i närheten. När jag klantade till höften förra sommaren fick jag rådet av både medlemstränare och sjukgymnast att köra spinning. Dels för att hålla igång konditionen tills jag kunde springa igen men även för cirkulationen och återhämtningen. Jag bokade in ett pass. Jag kan ju bra gärna inte krascha inne i ett rum på plan mark. Eller??? Jag var fullkomligt livrädd hela passet!!! Var övertygad om att sadeln skulle lossna, styret rasa ihop, cykeln lossna från golvet och hela tiden sitter jag fast med fötterna i tramporna och bara åker med!
Jag har en livlig fantasi! Men, samma fantasi hjälper mig otroligt mycket när jag inte bara ser hemska bilder spelas upp i huvudet. Idag till exempel. Jag har inga problem med att fokusera och faktiskt få känslan av att vara på plats, på riktigt, på Teneriffa. Och det är en härlig känsla. Snacka om besvikelse när man kliver ut ur rummet och rakt in i värsta höstrusket utanför! Men, då var endorfinerna på topp så inte ens regnet får mig på dåligt humör!
Och så hoppas jag att jag så småningom kommer över min rädsla för riktiga cyklar så att man kanske får möjlighet att cykla någon av de fantastiska rutterna på riktigt i verkligheten!
Jag måste komma över den rädslan snart förresten, jag har ju en ny utmaning som väntar i augusti om ett år!
Fasen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar