FAAAAAAAN vad ont jag har!
Jag har lidit av mycket träningsvärk under min karriär men det här???? Jag vet inte om man kan kalla det värk... Tortyr stämmer mer in på vad jag känner...
I två dar nu har jag blivit utskrattad. På jobbet. Hemma. På Hälsokompaniet. På stan. Jepp!!
Jag har inte kunnat gå mer än små snigelsteg, idag blev trappan upp till jobbet övermäktig, jag har fått stå vid skrivbordet, igår fick jag till och med stå när jag drack kaffe framför Scofield på tv, toabesöken ska vi inte prata på, tappade vattenflaskan i lunchrummet-en kollega skrattade och frågade om jag ville ha hjälp (den fick jag inte!).
Det sitter i framsida lår och i rumpan! Har ni hört uttrycket att "komma i kontakt med sina muskler"?? Jag kan rita en fullkomlig karta över mina muskler. Och rumpmusklerna- de sitter precis på den där platsen där toasitsen och rumpan möter varandra. Och jag tror det även finns ett elektriskt magnetfält där. Dels på grund av explosionen man känner när man stöter till området, men även då allt som finns runtomkring per automatik dras till området och stöter till med ett klatsch!
Men på nåt sjukt sätt så råkar man väl va nåt av en sadist eftersom jag mitt i det hela ändå känner en känsla av tillfredsställelse. Det är gött! Förbannat jäkla ont, men gött! Eller, nej, det är fasen inte gött alls! Men det är där och som sagt, på nåt sätt giller't jag!
Trots att jag bara stapplandes kan röra mig framåt. Eller åt något håll över huvudtaget, så kom jag iväg på ett lunchpass idag. Igår var det boxning. Jag fick jag ställa in. Pga ja ni vet.. Det är första gången jag ställt in pga träningsvärk! Maria sa till mig att om jag får mycket ont så skulle jag ta en promenad för att få igång cirkulationen. Hon glömde dessvärre att tala om HUR!!!
Idag fokuserade jag på överkropp. Lätt tänkte jag, inga ben! Men för sjutton, benen sitter ju ihop med överkroppen och precis allt kändes nere i bena.
Eller hur tror ni det kändes att springa upp och ner i den här???
Eller att kettlebells-swinga med den här???
Övning två på kontrastpasset är armhävningar. Nu har jag inte kört så mycket axlar och bröst på slutet pga det onda i axeln men trodde jag var redo idag. Det var jag. Nästan. Har fått lite känning. Men.... Det i kombination med min oförmåga att röra mig överhuvudtaget gjorde dem så spännande att utföra idag.
Hade ingen fotograf på plats, men min främsta syn var det här!
Men jag har hört att smärta bara är vekhet som lämnar kroppen så...
Nu ska jag ta kväll!
Go kväll!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar