Fredagsmys

Det blev en riktig mysfredag idag. Egentligen är jag lite emot just det begreppet "fredagsmys" för ofta är inte fredagarna i vår familj just förknippade med myyys. Jag brukar träna efter jobbet och är hemma tidigast 18.30, småkillarna är supertrötta efter intensiva veckor på dagis och den store killen sitter framför datorn på sitt rum. Efter att de små hamnat i säng blir det visserligen nåt gott att äta för mig och Per men.... Orkar vi hålla ögonen öppna till 21.30 så är det en bra fredag. Nu blir det inte ofta så utan det händer att storkillen väcker oss i soffan när han är på G till sängen betydligt senare....

Men ok, det är väl vårt koncept på fredagsmys! 

Igår blev det iaf en mysig fredagskväll, på ett annat sätt. Nu är det bara Per som börjat jobbat men det var en känsla av separationsångest och semesterångest som infann sig för oss alla tror jag. När Per kom hem drog vi iväg till en crossbana som finns i skogen alldeles intill oss. Det är en granne som gjort den och han vill gärna att vi använder den så det gör vi! 

En kul kväll. Även om jag mest försöker fokusera på annat och titta bort så mycket som möjligt när inte jag springer efter och skriker "kör försiktigt!!!". Jag är inte så bekväm med det här med crossar, cyklar och andra tvåhjuliga eller fyrhjuliga motorfordon heller för den sakens skull. Jag är fullkomligt livrädd egentligen. Men i kortare stunder försöker jag bita ihop och delta i familjens brinnande intresse. Det är de två största barnen som åker cross. Den minsta har testat, kraschat och beslutat att det inte är för honom. Däremot älskar han att åka på den stora fyrhjulingen! 

Därefter skulle barnen till mormor och morfar och sova över. Ingen speciell anledning förutom att det var såååå längesedan enligt Viktor. Och vi är så otroligt tacksamma för att vi har den möjligheten med mor- och farföräldrar som bor nära och som alltid har både tid men framförallt lust att umgås med sina barnbarn. 

Jag och Per skulle inte göra något speciellt så passade på att ha vuxenmys! 

Dvs på med träningskläder och iväg i spåret. Bokstavligttalat då vi stannade och sprang i stan, ett riktigt elljusspår. En lyx enligt mig som inte har den möjligheten i närheten. Prästängsbanan blev det. 

Och Maria, Per var grymt imponerad av mitt sätt att tackla nedförsbackarna!!! Inte perfekt än men kände själv vilken otrolig skillnad det var igår mot hur det varit tidigare!!! Och får väl erkänna då att det inte krympte tiden. Vi höll exakt samma tempo hela turen utom just sista halvkilometern då vi ökade lite. Alltid gött att köra slut fullkomligt innan man ger sig.

 

1.1 km uppvärmning, stretch och därefter 6.5 km innan vi åkte hem med varsin sallad och några avsnitt av Prison Break! Som vanligt kändes det som om jag gick i väggen efter drygt 3 km, det gör det alltid när jag springer med Per. Men jag har lärt mig att det endast är mentalt så det är bara att pinna på. Avslutade som sagt med att spurta den sista biten även om min spurt och Pers spurt skiljer sig avsevärt i tempo men det sporrar att han springer framför och hejjar på mig!!! 

Vi är ett bra team! Även om han hatar att va med på bilder i bloggen!!!! Men... Ibland gör han saker för att göra sin fru glad så det får han en stor stjärna för!!!

Jag hatar det med, men eftersom det är min blogg och min träning jag skriver om så får man bita ihop! 

Trevlig helg!!!!