Och just nu krävs det stora portioner motivation för att få igång mig.
Sommaren avbröts alltför abrupt och det känns. Jag har inte hunnit förbereda mig vare sig mentalt eller med allt jag behövt göra inför hösten. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR hösten. Det har alltid varit och kommer nog alltid att vara en favorit årstid men det är just det, när sommaren övergår i höst så övergår samtidigt jag från att vara ute till att krypa inomhus. Och har jag då inte hunnit förbereda mig så blir det inte mycket gjort. För mig. Jag har fortfarande en arbetsmyra till man som inte kryper in förrän termometern drar sig mot -20. Om ens då faktiskt. Men, han om nån kan ändå motivera ut mig ibland. Som i helgen till exempel. Återkommer med det.
Dessutom har jag en svacka på jobbet som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Och det gör mig lite svajig. Och nojig. Jag har alltid vetat precis vad jag vill även om det ibland bara varit för nuet. Och egentligen vet jag vad jag vill nu med. Och det är för mycket. Jag vill så mycket att jag börjar tro att jag gör det på fel ställe. Dessutom blir jag orolig när jag tror att jag vill nåt annat för jag gillar verkligen det jag gör. Och jag vet vad svackan just nu beror på så jag försöker bara rida ut det. Jag väntar. Avvaktar. Och förhoppas. Håller tummar.
Och så har jag åkt på en förkylning eller nåt. Kände igår när jag skulle in till stan och hämta tonåringen vid tåget att nåt inte stod rätt till. Bilen är min egen lilla studio. Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar att sjunga och att jag gör det jämt. Till allt. Men med tanke på mina nära och kära så försöker jag hålla det till väl valda tillfällen och när jag kör bil är ett sånt tillfälle. Då åker Spotify och mina singalong listor fram, volymen upp och rösten harklas. Till barnens stora förtret som alltför ofta lyckas sitta med där bak. Men igår märkte jag det var nåt fel. Det killade lite och sved när jag försökte ta i när jag sjöng. Och imorse vaknade jag med halsont. Inte sådär som vid halsfluss med tjock hals utan mer som om jag stått inne på en rökig pub och gapat mig hes i flera timmar. Och det har bara blivit värre under dagen. Dessutom har det fått sällskap av frossa och onda trötta ögon. Det har fått mig att ställa in dagens träning och även morgondagens PT-pass. Fan! Men för en gångsskull ska jag försöka att vara klok innan och förhoppningsvis lyckas mota undan alla baciller!
Och så har vi ryggen som fortfarande håller på att jäklas med mig. Visst, det är bättre men långt ifrån bra.
Och så har jag bränt mig i pannan!!
Visst det kan ses som ett i-lands problem men det gjorde jäkligt ont! Och det är så typiskt mig.
Hur?? Med en plattång såklart.
Söndagens träningspass gick då tack vare min man i vardagsmotionens tecken. Och det var ett bra beslut. Och gött med frisk luft!
Och jag ska aldrig mer underskatta en helt vanlig gräsklippare! I över en timme gick jag runt och drog på den här gamla skorven och körde på bra i alla små backar som finns över gården. Det kändes både i armar och ben (och alldeles för mkt i ryggen) och jag blev under timmen ordentligt svettig faktiskt. Härligt!!
Ja, då blir ett par dagars träningsuppehåll då tyvärr. Kanske orkar ta mig ut på en promenad imorgon.
Ha det gott!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar