När PT'n kom in i mitt liv: PT-pass, Skolexempel och nytt rekord

Avslutade veckan med ett PT-pass, och det var verkligen på tiden! Efter min sega förkylning som egentligen inte resulterade i något annat än utebliven träning i flera dagar så kändes det skönt att vinka hejdå till baciller och välkomna nya utmaningar!

Såhär ser PT-passets utrustning ut för dagen:

Och såhär såg jag ut inför dagen:

Ingen av oss kanske ser så mycket ut gör världen alla gånger men jag var laddad liksom atmosfären i rummet!

Passet var utformat som en kombination. Varannan cardio varannan styrka a la Tabata. Loved it! Den sista övningen, den döda skalbaggen, att inte jag dog!!! Chansen var stor ser ni, jag kunde ha dött av utmattning, skratt eller förnedring. Nu överlevde jag och ändå med en del av min självkänsla intakt. Ryggen däremot var så öm att jag trodde jag skulle ha världens största blåmärke nere i ryggslutet! Inte ens det fick jag, men som sagt öm som få efter att vid varje "vickning" ha hamnat med ryggslutet precis mitt emellan golv och matta!

Störst utmattningskänsla fick jag i armarna efter passet, vilket kanske inte är så konstigt då jag kört både armpass och boxning fokuserat på armar under veckan.

Lördag blev lugn. Det var auktion och det har en förmåga att dra ut på tiden. Men... Jag stod upp iaf i typ 5 timmar.. Det får väl räknas för något...

Idag däremot... Jag hade ju utlovat löpning. Det är ju hur längesedan som helst sedan jag sprang sist. Idag blev det ett pass! Med mamma! Elljusspåret vid Prästängen. Ett av mina favoritspår när det gäller banan med ett av de värsta när det gäller älgar. Jag har själv inte sett mer än en helg runt banan, vilket var för mer än 20 år sedan, men jag vet att de finns där, i massor! Vanligtvis brukar spotify hjälpa mig att slappna av- jag kör utan hörlurar så min övertygelse är att det funkar dubbelverkande. Jag hör mindre ljud ute i skogen som tex steg från en älg och älgarna och andra djur hör musiken och håller sig undan! Idag funkade inte Spotify från början och nej, att ha mamma i sällskap och småprata med hjälper inte lika effektivt mot adrenalinpåslagen. Jag sa till mamma att hon kunde testa och sjunga för mig. Hon skrattade bort det med att visst, det kanske kan skrämma bort djuren, men det kan även bli kontraproduktivt och få djuren så rädda att de går till anfall istället. Hon fick vara tyst. Vi pratade löpning istället- och löpteknik. Och vilket pass det blev! Det var ett fullkomligt skolexempel. Jag är så sjukt nöjd med turen idag och med min löpning. För det första, känslan i kroppen! Det kändes som om jag och löpningen var ett. Vi hörde ihop. Och det är i dessa lägen som jag inser hur otroligt mycket jag älskar löpningen.

Repdragningen funkade. Isättningen med fötterna satt som ett smäck. Hållningen. Löptekniken i uppförsbacke och nedförsbacke funkade felfritt. Som vanligt anfaller mjölksyran i låren direkt jag sätter i foten i en uppförsbacke men med lite stretch och en jädra bra teknik i nedförsbackarna så gick det bra. Den släppte taget lika fort som den kom.

Och det blev rekord!!!!!

Som jag sagt så många gånger tidigare, jag är ingen snabb löpare. Jag är så långt ifrån en sprinter eller ens en löpare att räkna med i tider man kan komma. Men jag försöker. Jag är seg. Men idag kom det. Tidigare har jag som bäst hamnat nere på dryga 6.20-6.40 på kilometern, idag hamnade jag på under 6. Närmare bestämt på 5.57!!!! För mig är detta så jädra gött!!! Som sagt, det är ingen hastighet som ens är i närheten av bra om man jämför med er eller med alla andra. Men för mig, när jag jämför med mig själv så är det såååå bra! Och med tanke på känslan jag hade i kroppen så vet jag att jag kan fixa det här! Jag ska vinna över höften och jag ska vinna över mig själv flera gånger till!!!