Premiär, feber och nytt rekord

Det var meningen att vi skulle vara lediga idag, jag och min lilleman. Dagis hade stängt för planering och de andra två går i skolan. Inte ofta man får lyxen att bara vara hemma och fokusera en hel dag med bara ett av barnen. Jag hade lite idéer inför dagen men ville ge mini möjligheten att själv få välja. Det blev det här:

Kl 03.00 kom han upp till oss och var brännhet. Feber deluxe. Ledig dag byttes till sjukdag. Vi har gjort några kraftansträngningar att leka med lera och trixa med bilar men det har tagit hårt på en febrig liten kille så typ 90% av dagen spenderades i soffan. Tack gode Gud för Netflix!! Jag har alltid, även som barn själv, haft svårt för det här med barnprogram. Jag tycker rösterna är läskiga. De får mig att känna en form av obehag. Och det ihop med att jag tycker det är så fånigt så avstår jag gärna. Med Netflix kan man välja lite bättre produktioner a la Disney eller Dreamworks och de där andra som kör animerat med mera. Det kan jag stå ut med! Idag blev det dock mamma som fick bestämma mest då killen främst legat i mitt knä och sovit. 

Jag hade bokat in mig på premiär realesen av Bodyattack idag. Det är längesedan jag var med på attacken om man inte räknar med Arvika Think Twice i somras. Så ikväll var det dags. Men jag stod på återbudslistan och kom med precis när febern sjönk på Erik och jag inte fick gå någonstans alls för honom. Fick boka av och tänka om. 

Det blev en rask promenad istället! Och det var nog det bästa jag kunde ha gjort idag då jag som sagt legat i en soffa hela dagen och inte andats mer än tio andetag med frisk luft. Det blev en skön tur i underbar klar höstluft. Och miljön runtomkring här hemma är fantastisk. Tack vare att grannen skaffat kor så kan jag nu sen ett par år tillbaka äntligen se skymten av den omtalade Näs-sjön som det tog mig ett par år att erkänna dess existens när jag flyttade hit. Vi bor upp på höjden till höger i bild, en bit bakom träden...

Idag tog jag mod till mig och klev av från 61:an lite innan vad jag brukar när jag går till golfbanan. Jag har tyckt mig se en liten skogsväg som genar mot grusvägen in på golfbanan och det känns ju lite tryggare att gå där än på stora vägen. Så idag genade jag. Såg ett färskt älgspår stort som en frisbee. Bestämde mig för att 61:an får duga bra ändå! Jag skulle såklart ha fotat avtrycket så ni kunnat se själva hur stort det var, men som jag sa, det var stort och det var nytt! Jag la benen på ryggen och gick på så snabbt jag kunde. 

Det blev en tur på 6 km och enligt runkeeper ett nytt rekord! Ja, jag är inte så säker på hur väl det stämmer då jag gått betydligt snabbare än såhär vid ett flertal tillfällen och hag nu dragit ner på tempot för att skydda mina benhinnor...

Men, jag är tävlingsmänniska så jag älskar såklart att stoltsera med rekord och bra prestationer så..

Håll till godo!!