Med livet som insats...

Har jag försökt få ihop lite träningstimmar under julledigheten. Men det blir inte riktigt som vanligt när man inte har tillgång till gymmet. Jag är ju fortfarande inne i en muskelbyggnads-fas och därför vill jag köra volymstyrka och hemma har jag tyvärr inte riktigt rätt vikter för det. De vikter som finns hemma är 2, 4, 5 och 8 kg's vikter i hantlar och kettelbells. Det är sjukt konstigt att dessa vikter var helt perfekta för ett år sedan... Nu lyfter jag 20, 16, 10, 8, 6 beroende på övning. Så... Därför blir det ingen styrka hemma och även gymmet har haft julledigt på röda dagar och begränsat på andra dar vilket gjort att jag faktiskt inte kommit iväg annat än på söndagens Bodyjam och Coreträning. 

Fått ihop lite cardio-timmar iaf så tränings-samvetet är inte helt kört i bott! 

Nyårsafton inleddes med en löptur ihop med Per. Mamma och pappa kom hit och passade småkillarna som passade på att köra lite pulka i det otroligt underbara vädret. Jag och Per stack ut runt golfbanan. Men jag var fullkomligt stum i benen efter det träningspass med mycket ben som jag gjort dagen innan, Step and Power. Men vädret gjorde att jag trots allt tog mig runt, och dessutom skulle jag ALDRIG ge upp under en löptur med Per!!! Never gonna happen!!! 

När jag kom hem ser jag att mina asics verkar ha gjort sitt. Hur hände det?? Det är mina livs första riktiga löpskor som jag köpte hösten 2012 under mitt projekt att motbevisa alla löpfantaster att det här med löpning inte är värt att satsa på... Jag lyckades på nåt sätt motbevisa min egen teori och är numer en inbiten löpare när inte höften strejkar, och jag älsker't!! Så det är med både stor sorg och en otrolig glädje som jag inser att de får kasseras till förmån för ett par nya... 

Nyårsdagen blev det en powerwalk i Edane-city då klockan var så mycket att det var kolmörkt ute. Och jag menar verkligen kolmörkt! Svart! Och vägen var för det mesta täckt av is! Så det var en prestation med livet som insats men så fantastiskt skönt för knopp och kropp! 

Sedan blev det lite sisådär med träning, mat och allt annat... Helgen har varit brutal och igår innan jag gick och la mig såg det ut som om jag var i tid att föda barn för fjärde gången... Kändes så också i ryggen efter att ha stått upp i drygt åtta timmar i sträck då vi möblerat och flyttat om ungarnas rum. Avslutade kvällen med champagne och hummer! 

Idag var ryggen återhämtad och jag var sååå sugen på träna och börja ta min kropp tillbaka igen efter nyårshelgen. Hade pass inbokat nu ikväll men jag ville ut snabbare än så och då vädret såg fantastiskt ut så satsade jag på ytterligare en löptur och på att höften ska hålla efter sista tidens påfrestningar. 

Trots solen så var det verkligen skitkallt ute och det snålblåste. Efter mina fem minuters uppvärmning och neostretch så var jag nära att ge upp. Vinden blåste rakt ner mot halsen och fingrarna var halvt bortdomnade. Ge upp eller köra??? Ja det vet ni ju... Ge upp gör man inte i första taget och efter ytterligare fem minuter av löpning var jag varm i hela kroppen. Tyvärr kände jag direkt att idag kommer det gå tungt. Efter att ha stått upp hela dagen innan och dessutom avslutat det med champagne gjorde att det kändes som om jag sprang i sirap. Den första mellantiden var så illa att jag ville gråta en skvätt... 

Idag blev det turen Byn, Rangnerud, Kronan och Kallevikskorset. Servar sjukt vilken idyll man bor i och ändå måste man stanna upp och reflektera för att man på allvar ska kunna uppskatta det.

Men även här var det bitvis med livet som insats... 

Det var den här turen jag körde mest när jag började löpträna utomhus för snart två år sedan. Och jämfört med då så var dagens tunga ben ingenting mot hur den allmänna "normala" känslan i benen och kroppen var då. Så visst sjutton har det hänt grejer. Då låg jag på en löptid på mellan 7.30-7.00 ungefär... 

Sista rakan innan Kallevikskorset var jag tvungen att stanna upp för att fota diket. Fantastiskt vackra isfigurer uppträdde längs dikeskanten i det rinnande vattnet... Och det ihop med den nykläckta vide-kvisten gav mig en enorm vårkänsla i kroppen, snålblåsten till trots!