Dreten då...
Det är lite blandat det med.
Men i torsdags var jag och Erik lediga.
Ledighet innebär bland annat soffhäng
Men även återbesök hos läkaren. Vi har sedan jul vetat om att han mest en inflammation i tarmarna. Vi har däremot inte vetat vad den beror på. Eftersom Per har sin sjukdom så har vi dessa veckor varit ganska oroliga för att han skulle ha detsamma eller nåt värre såklart. Vi fick lämna nya prover och i torsdags fick vi alltså svar. Än så länge verkar vi kunna pusta ut när det gäller kroniska sjukdomar. Han läcker inget blod vilket är positivt i den bemärkelsen. Inflammationen kvarstår dessvärre och det som de tror är att den beror på en mjölkproteinsallergi. Så, de första fem veckorna nu ska detta uteslutas. Blir det bättre ska det köras tre månader till. Det har gått en helg och vi har redan klantat oss och halvt gett upp hoppet! Vad sjutton äter man då??? Det verkar ju finnas i allt????!!!!
På kalaset i lördags köpte vi en isglass till honom då han inte kunde äta fikat. Den innehöll mjölk såklart. En isglass! Som sagt, det finns i allt!
Vi har diskuterat det här med maten ganska mycket hemma under helgen. Visst, vi kan fortsätta och köra på med vår mat som vanligt och lägga undan till honom men det vill jag inte. Jag vill att vi ska kunna äta samma sak, på samma sätt! Det är en sak att han är den som är drabbad, men hemma ska han inte behöva bli utpekad iaf. Och det funkar ju bra om vi typ steker en bit kött/kyckling/korv/fisk som den är men vi gör ju nästan bara gratänger, grytor, lådor, pajer mm... Dvs ekonomismart mat. Allergi-mat är så långt ifrån ekonomismart man kan komma!!! Men, jag ser det som en utmaning och än så länge har vi fått det att funka! Värst är frukost och kvällsmat samt allt plock däremellan! Men även där börjar han hitta alternativ. Det som är svårt att kombinera tycker jag är på förskolan då han ska enligt intyg utesluta mjölkprotein men inte fått intyg på det andra inflammationssrivande livsmedlen, dvs spannmål och socker. Den här perioden nu på drygt fyra månader är till för att se om det går att läka ut inflammationen, men att fortsätta ge inflammationsdrivande kost i förskolan där han äter de flesta måltiderna anser jag vara rätt kontra-produktivt. Till exempel, kolla in yoghurt-ersättningar, soyaprodukters främsta innehåll är vatten (det är ju bra) tillsats nummer två är socker!! Jippie! Dessutom är jag inte så överdrivet sugen på ett ge soya som ersättning då ämnen i soya inte är bra heller. Då finns Oatleys produkter av havre som alternativ... Men det är spannmål vilket inte jag klarar och som vi tror även Eriks mage har svårt för. Vi får se vad som händer. Mjölkprotein ska bort iaf och gluten och socker hållas nere rejält. Ägg är bra. Ägg är lösningen på allt!nästan. Testa. Förr sa alltid Per att med färdiglagade köttbullar kunde man lösa alla världsproblem... Det var innan han testade ägg! Och tydligen numera också kokosmjölk. Vilka grejer! Ägg, kokosmjölk och kokosfett... Vi kommer se ut som värpande nötter om ett halvår...
Helgens middagar blev ändå rätt ok. Lördagens middag blev lax. Erik åt potatis blandat med sitt smör och lite lax och broccoli. Han är inte förtjust i lax vare sig den simmar i mjölkprotein eller inte så det var ingen skillnad. För oss andra var det gott! Lite väl starkt enligt Viktor men han är galen i lax så det slank ner ändå.
Enkelt och gott!
Lax i rödcurry
8 Laxfilé
2 burkar kokosmjölk
4 msk röd currypasta
Salt, peppar
Lägg laxen i en ugnsform.
Blanda kokosmjölken med currypastan, salta och peppra. Häll över laxen. Ställ in i ugnen tills laxen är klar. Servera med ugnsgratinerade brysselkål eller kokt broccoli.
Korvstroganoff
En falukorvsring
En finhackad gul lök
2 pkt stekt bacon i småbitar
Två vitlöksklyftor
Ett grönt tärnat äpple
1.5 burk kokosmjölk
1 pkt passerade tomater
Senap/dijonsenap efter smak
Curry efter smak
Salt, peppar
Stek baconet för sig.
Bryn på korven.
Tillsätt lök, vitlök och äpple.
Häll i baconet.
Tillsätt resten och låt stå ett tag.
Servera med blomkålsris.
Det bästa med de recept/måltider vi gör är att de är enkla. Otroligt okomplicerade och simpla att göra.
Träning då???
Det har varit tungt sista två veckorna. Motivationen och viljan finns liksom tiden. Och jag åker iväg och gör det. Problemet är att jag är helt stum i benen. Skrev om det litegrann redan förra veckan. Först trodde jag det berodde på att jag kört spinning dagen innan, eller som i fredags när det var dags gör ytterligare en ny utmaning: GRIT Cardio. Då hade jag stått upp på jobbet hela dagen och när det var dags för träning så tog det ungefär 30 sek in på uppvärmningen innan benen, framförallt låren, var helt stumma och kändes som bly. Jämfota hopp var nästan omöjligt. Det är en väldigt otrevlig känsla när kroppen helt plötsligt inte lyder. Jag vill hoppa över låda, satsar och tar i men benen knappt lyder. Några gånger var jag rädd att jag skulle trassla in mig i lådan och ramla. Jag känner mig inte trött i övrigt och inte i benen heller, så länge jag inte tränar. Mellan träningspassen, om jag till exempel gått uppför en trappa, så känns det lite som efter mitt "muskel-nedbrytningspass" i låren. Det liksom "kryper" lite i dem. Som om de bryts ner/byggs upp. Jag har ingen aning. Varför blir det så????
Har bestämt mig för att hoppa spinningen på tisdag eftersom det frestar på låren en del och det är GRIT Plyo på onsdag och då behöver jag benen.
Pigga ben!! Får väl hålla mig sittande i stolen på jobbet tills dess också.
I fredags kördes det alltså ett GRIT Cardio-pass. Första gången, och näst efter GRIT Strenght så är det det passet som skrämt mig mest. Men det var skitkul! Och svettigt! Helt ärligt var jag mer svett än jag varit på länge...
Så nu har jag två pass i veckan som bara måste tränas, båda är GRIT, plyo och cardio. Jag har ju inte deltagit på gruppass på nästan 1.5 år och nu en massa pass. Det ställer ju till det eftersom jag vill och kan träna lunchtid som bäst och nu ligger inte dessa pass på lunchen. Så, nu är det två vardagar i veckan som jag blir sen hem. Men det är det värt!
Men det kastade om min andra träning också. Fredagar är gym-dag och nu har jag ingen aning om när jag bäst kan få in mitt benpass. Inte konstigt låren protesterar heller när de hela tiden blir bortprioriterade...
Lördag blev det bara bowling.
I söndags körde vi på med trippelpasset igen. Bodypump först ut. Det är så roligt med pumpen nu tycker jag. Dels att jag inte känner av några smärtor efteråt och dels att jag har ökat vikt i alla muskelgrupper. Jag får tyvärr inte ner stången själv i benlåten så kör med dubbla viktplattor som jag håller mot bröst istället. Och nåt jag märkt är att mitt djup i knäböj utvecklats markant!
Efter pump blev det Bodyjam. Den sista realesen av Bodyjam är jätterolig tycker jag. Även om jag fortfarande inte fattar höger, vänster, räkna och hoppa samtidigt. Bättre gick det igår men hoppas på mer utveckling såklart.
Avslutade sedan helgen med Bodybalance. Det är så underbart. Att kunna ta sig tid att andas, sträcka ut och koppla bort tanken. Det är ju konstigt att man ska behöva boka in sig på ett gruppass 60 min i veckan för att kunna andas men det är otroligt nödvändigt. Igår var jag betydligt stelare än förra helgen men det är som sagt mina lår som spökar...
Idag är det egentligen dags för överkropp. Jag undrar om inte det får bli ben idag istället så de hinner återhämtas innan Plyo på onsdag. Frågan är när jag ska hinna få med överkroppen då??? Och löpningen... Den har helt glömts bort i yran med alla nya gruppass... Varför har veckan bara 7 dagar??????
Andra faktorer som bidrog till skithelgen var att jag kom till insikt om att jag förlorat några som stått mig väldigt nära. Det är inte nytt egentligen men det var som om det föll på plats och jag kände att jag måste börja acceptera det. Det är för min egen skull inte lönt att fortsätta kämpa. Men det gör skitont!!
Ytterligare en sak var att jag inte kan det här med att fungera som en bra tonårsmamma. Känns som om konflikterna haglar och jag har ingen aning om hur jag ska kunna skydda oss från dem. Vad är rätt? Vad är fel? Hur gör man? Vad gör jag för fel? Jag har aldrig haft en tonåring förut och inte fasen kom han med en instruktionsbok heller... Har konstaterat iaf att priset som årets mamma år 2014 inte gick till mig... Den här gången heller...
Ibland blir bara verkligheten, även om det bara handlar om små petitesser, för mycket och då faller jag igenom. Deppar ihop. Blir ömklig. Och ynklig. Och välmedveten om det är jag också. Och ibland är det lite gött också att få deppa ihop. Och jag är så tacksam att Per alltid finns där och håller ihop allt, och mig, när jag inte fixar det själv. Men, nu är depp-helgen över och trippelpasset igår hjälpte till att sparka iväg det långt bort och då brukar det dröja ett bra tag innan det är dags igen, att deppa lite alltså!
Så, ny vecka, nya utmaningar och en ny planering!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar