På't igen!

Efter förra inlägget har livet som heltidsarbetande trebarnsmamma kommit ikapp! Eller vad man ska kalla det. För mig är det vardag. I tisdags hamnade jag hos doktorn med hjärtklappning. Den hade då pågått i över två dygn så det blev lite prover och ett EKG. Dessutom uttalade han en förbannelse över mig- träningsförbud! Jo, man tackar ja! Ett prov skulle dröja så det fick jag först svar på i torsdags. Då var min läkare sjuk så en annan läkare ringde upp. Han upphävde förbudet! Tack och lov! Idag ringde min läkare upp för att kolla vad vi kommit fram till förra veckan. Han var inte lika munter över träningen men gav mig klartecken för måttlig träning då jag hade hunnit med ett par pass sedan förra veckan och att hjärtklappningen faktiskt avtagit istället för ökat, även under träning. Som motprestation skulle jag anteckna mina känningar i hjärtat under en vecka framåt och därefter ringa honom och rapportera för att därefter ta en diskussion om vidare utredning. 

I fredags vaknade jag med ett glädjeskutt av att äntligen få träna igen. Morgonspinning med avslutande ABSolute var tanken men en femårings toalettbestyr tog över och jag fick missa spinningen. Det blev 10 min uppvärmning på crosstrainern innan ABSolute som genomfördes i helt ny outfit! Mindre linne och mindre byxor! Och riktigt snyggt dessutom. 

Sen har jag äntligen fått till ett löppass!!! Ungarna kom upp och väckte oss före 6 i lördags. Inte en chans att jag går upp då! De ville båda krypa ner hos oss men då vet jag hur det blir. Lönlöst! Jag packade ner Erik hos Per och tog med Viktor till deras rum. Vi lyckades somna om till kl 8. När hände det sist?? Per och Erik sov till efter 9. Anledningen hette feber. Erik har varit däckad i tre dagar. Idag har han iaf orkat prata och leka lite med farfar som varit sportlovs-barnvakt. Men, igår blev det även Viktors tur så idag har han legat däckad. Det var två slitna och heta killar som idag kröp ner i sängen. 

Löpningen! Erik höll mig gisslan under hela lördagen. Men på eftermiddagen lyckades vi få ner ett par godisbitar i ungen som gjorde susen. Helt plötsligt satt han upp! Jag passade på att byta om för en tur ut. Solen hade skinit hela dagen. Klockan hade hunnit bli 17 men än var den uppe, solen. Kollade Google. Solnedgång kl 17.15... Ah, det fick bära eller brista. Det bar! Drygt 5.6 km, personbästa sedan höftskadan i distanstempo. Allt bara flöt på! Och den känslan jag hade i kroppen... Det har aldrig känts så otroligt bra. Löpsteg, andning, hållning... Ja, allt! 

Vägen hemma var fri från is och snö så jag chansade på att vägen runt golfbanan också skulle vara det. Det brast. Blank-is! Däremot var den sådär härligt svampigt mjuk på de strängar som var bara på en del ställen längs vägen.  Men men, med tiden som facit så gick det bra ändå! 

Det är en suddig bild men detta är vad som mötte mig när jag avvek från 61:an för att ta mig in runt golfbanan. Nu är det lite snö överst, men under var det ren blankis som sagt! 

I söndags var jag bokad på Jam och balance, som vanligt på söndagar. Men på grund av det gisslandramat som pånytt tagit fart hemma i soffan så kom jag inte iväg. 

Idag blev det ett intervallpass på crosstrainern. Gjorde detta senast i höstas och jisses vilken skillnad i ork och tempo! Det tar sig och det känns så fantastiskt! Och det bästa av allt, det är riktigt svettigt! Idag var det "fullsatt" på HK när jag gjorde passet. Mitt gamla jag hade i det läget valt att göra nåt mindre flåsigt och svettigt för att inte märkas men nu skiter jag i det även om tanken slog mig i bilen på väg hem att man måste ju se halvt psyko ut där man står och kör på för fullt i crosstrainern så hela kroppen och maskinen skakar, flåsar och svetten dryper! Underbart! Och även nu i nytt linne! 

Har fått lite uppdateringar från tonåringen också som fortfarande befinner sig på andra sidan jorden. Dykcertet är kirrat och de har sett mycket! Leopardhajar, fiskar av alla de slag och en valhaj. Det var en bebis, på bara 3.5 meter. En bebis!! På 3.5 meter!!! Dessutom otroligt ovanlig i Thailand. Instruktören tror jag hade dykt över 5000 dyk där och aldrig sett någon. De gjorde det på dyk två! 

Bilden är autentisk, jag lånade den, men jag vet inte om det är sonen eller hans pappa som tagit den. Det kvittar. Det är fantastiskt. 

När han därefter berättade att de sett flera muränor, på väldigt nära håll, tyckte jag han kunde packa ihop och komma hem! Är inte dem typ sjukt galet hemskt livsfarliga??????? 

Jaja, nu är en ny vecka igång igen och den innebär lite förändringar. Min gödning är över. Jag är nere på 1600 och där ska jag stanna... tror jag... Ett tag framåt... Denna vecka inleds min periodisering. Jag har fått ett upplägg av Maria som jag ska följa under 12 veckor. Och idag inleddes det med ett intervallpass och imorgon har jag tänkt köra igång med det första styrkepasset, om nu Maria hunnit klart med det och kommit ihåg att lägga det i lådan!! 

Det finns även en till utmaning och överraskning med i planeringen för denna vecka, men den håller jag på ett tag till! 

Ha en fin inledning på veckan!