Uppsvälld har jag känt mig och uppsvälld tror jag att jag varit och är men med en enormt härlig energi. Jag var rätt trött, omotiverad och orkeslös sista tiden innan justeringen, men kände ju så tydligt på passet i fredags att jag hade en helt annan energi och att det kändes otroligt bra trots träningsfri vecka pga halsont. Även motivation är på bättringsvägen och jag är inte alls så trött. Jag har visserligen även börjat med lite tillskott i form av d-vitamin, omega-3 och Mivitotal sista två veckorna men jag tror ju såklart att kosten har störst betydelse just för detta.
Negativt har varit att magen såklart varit helt kass under veckan. Tyvärr vet jag inte vad det beror på, den kraftiga ökningen av kokosfett utan upptrappning, ökad mängd fiberhusk eller helt enkelt för lite fett till för många mål mat. Jag vet att det kan verka konstigt för er som inte har den här typen av problem, hur tre mål mat om dagen kan vara för mycket för en känslig mage men så kan det gott vara. Jag får testa mig fram och se hur det utvecklar sig.
Nu har jag alltså lämnat första veckan bakom mig och nu går jag in i den andra veckan som innebär ytterligare en ökning av 200 kcal. Och jag känner på allvar att jag nu har fått problem. Det har varit tufft att få till det med 400 extra, att nu lägga till ytterligare 200 till är en utmaning. När jag nu lägger in allt i appen och äter 3 mål samt ett mellanmål och ändå har problem med att komma upp i 2000 kcal som ändå ligger under vad som bör intas för en vuxen kvinna utan viktnedgång som mål, så undrar jag hur i hela friden man en gång lyckats äta så fel att man kunnat gå upp så mycket i vikt, blivit så överviktig. Det bevisar i alla fall för mig att det här resonemanget med kcal in och kcal ut inte är hela sanningen. Främst räknas ändå vilka kcal som går in och på vilket sätt de kommer ut!
I lördags var det dags för tävling! Erik skulle debutera i en friidrottstävling. Han är egentligen för liten men efter att han var med på Viktors träning i somras så syntes det tydligt hur kul han tyckte det var. Han gillar all typ av idrott och aktivitet medan de andra två egentligen inte verkar gilla nåt så länge det inte finns dn motor på som mullrar.
Han laddade upp kvällen före med att testa sina kläder och beställa matsäck. Hans debut-grenar var 60-meter och längdhopp. När vi kom dit och prickades av såg vi att alla de andra killarna var födda -07. Erik är en sen november -09. Och tror alla var minst ett huvud längre än Erik. Men lika glad var han för det!
Först ut var 60-meter. Och de sprang. Och sprang. Och sprang. Tre gånger gick starten och tre gånger sprang de hela sträckan innan loppet bröts. Det var fel på klockan så den gick aldrig igång.
Och det är en ganska lång bit att springa allt vad man har, för första gången, i en tävling, när man knappt kommit över 110 cm. Det tar på de små benen. Men när de ropade ihop kollarna igen för ett fjärde och sista lopp så bet han ihop och gjorde ett superlopp. Även längdhoppet genomfördes lite senare på dagen med fyra tappra hopp!
Dåliga bilder kompenserades stort av en exemplarisk och heroisk insats. Kan hända att jag är lite partisk men det kvittar. Ungen rodde hem det här med bravur!!!!
Det sista han presterade var att få både mamma och pappa generade när han gick fram och petade på en kille och högt frågade:
"- äj dä han som äj bäst i väjden på längdhopp menaj ju??"
När vi nickat lite och ändrat till höjdhopp utan att våga möta blicken på Stefan Holm så suckar han bara lite och konstaterar att han inte vet om han tror på oss då han aldrig sett honom på tv!
Idag var en söndag som alltid. Hela förmiddagen innebar middagslagning till veckans första dagar. En stek med rotfrukter och en kycklinggryta med jordnötssås. Resten av dagen spenderades i pulkabacken där lunchen grillades över öppen eld.
Och kvällen avslutades på bästa sätt, med dubbelpass på HK. Bodyjam och bodybalance. Precis vad min själ och min kropp behövde. Efter fredagens pass har jag haft en otroligt hemskt härlig träningsvärk och med kvällens pass fick jag möjlighet att sträcka ut och släppa loss i musklerna. Och idag satt koreografin!!!!! Bakåtsnurrar, upphopp, mambo och höfter. ALLT satt!!! Visst nåt steg fel här och där men jag stod aldrig stilla och bara stirrade idag iaf. Härlig känsla. Även under balancen har det utvecklats till det bättre. Och även där kan jag känna att kosten kan ha haft betydelse. I en av övningarna, Kamelen, så har jag varje gång jag sökt min vrist fått en hemsk kramp i vaderna och jag tvingats avbryta. Idag var första gången jag inte hade någon krampkänning alls.
Så, då kör vi en vecka till!
Mera mat, mera träning och mera energi!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar