En riktig skitvecka!!

Det börjar med att jag inte sover en blund natten mot måndag. Detsamma gäller natt till torsdag. Första natten är det Erik som inte sover andra natten är det Viktor som mår dåligt. Natt mot fredag är det jag som mår dåligt och inte kan sova då jag i torsdags fick tillbaka provsvaret på den ryggröntgen jag gjorde för ett par veckor sedan. Artros och diskbråck. Jag kände/känner mig minst sagt som 95 år, ville gå och dra nåt gammalt över mig, förbannad och ledsen. Men... Jag är ju inte den som ger upp även om jag kan ömka och bli lite martyr en period. Natt mot söndag kom veckan sista sömnlösa natt. 

När jag har dessa dagar och nätter, utan sömn, då slarvar jag med vatten. Jag tröstäter (inom lågkolhydrat men ändå). Jag är konstant sugen. Jag mår dåligt psykiskt. Jag svullnar upp i kroppen. Jag känner mig ploffsig. Jag tappar motivation. Jag blir tröööött! Jag känner mig värdelös, som om inget jag gjort har hjälpt! Osv osv... En ond cirkel alltså... Och den hade jag inte velat hamna i nu! Så nu har jag inlett den nya veckan med ringar under ögonen, gravidmage och utebliven energi!

Men....

Förra arbetsveckan avslutades med ett riktigt slitigt men otroligt roligt benpass. Jag älskar att utmanas och att få utmana sig till att köra maxstyrka i en version av volymstyrka är utmanande. Det var ett pass, främst i maskiner, fokus på ben, vilket jag gillar när det blir maxstyrka då jag känner mig säkrare på teknik och mina leder. Tack artrosen! 

Ett tri-drop-set-pass (????). 

6 övningar, utgångspunkt så tungt jag bara orkar för att kunna köra 8-12 reps EN gång, därefter snabbt av med 20% och kör så många jag orkar (8-12) och snabbt av med ytterligare 20%. 

Vila 2-5 minuter.

Vidare till nästa övning och kör samma upplägg. 

När alla övningar är klara är passet slut eller kompletteras med mage. Nu fick jag avsluta utan mage då jag lyckats förtränga att vi skulle börja träna en timme senare än bestämt vilket alltså gjorde min uppvärmning på crosstrainern 63 min lång istället för 10 minuter lång! Som sagt, det var en skitvecka! 

Passet då... Jag var helt sjukt mör i benen men... Jag fick inte träningsvärk nu heller!!! Eller, jo, insida lår fick sig en rejäl omgång så det har varit lätt att hålla ihop benen under helgen kan jag lova! Det var ett nytt ställe för mig att träna på så den värken var väntad. Men i låren då? Där var det nåt annat sludigt som jag kände i ca två dar. Det går inte riktigt att beskriva känslan. Men syftet med passet var ju att fullkomligt "slå isär/bryta ner" musklerna för att de ska byggas ihop starkare och det har verkligen känts som att det lyckats. Efter passet kändes det verkligen som om de var "förstörda" men därefter har jag konstant kunnat känna hur det arbetats i dem som om de byggts upp igen... Som sagt, svårt att beskriva i ord men en go känsla...

Efter ett sånt pass ska man vila benen i tre dagar. Jag valde att vila hela kroppen i en dag. I lördags ville jag bli med på spinning men lyckades hamna som förste reserv och där blev jag kvar... Beslöt mig för en powerwalk på eftermiddagen i lördags istället. Eller rättare sagt, Per tog det beslutet som jag sedan ändrade till löpning. Min första avsikt var att gå 15 min och därefter springa 3-3-3-3-3-3-3-3 och gå resten. Nu blev det inte riktigt så... Jag gick visserligen 15 min innan jag började springa men sedan blev det svårt att sluta. Jag försökte ett par gånger att sakta in och gå några minuter men det är så förbannat skönt att bara fortsätta springa när det är tillfällen som då när allt bara flyter på... 

Totalt blev det 6 km, 44 minuter där drygt  20 minuter iaf är ren löpning. Så jag tog det lugnt och jag begränsade distansen. Avvek mot bilen betydligt tidigare än planerat! Så duktig så! Men, tack vare det blir ju siffrorna i statistiken helt kocko vilket inte känns bra för självkänslan. Men, drygt 6.13-6.00 på ren löpning kanske... Positivt är att jag inte fått känningar efteråt, någonstans, trots asfalt! Men det kanske var chocken jag fick hemma igen som fick min kropp att glömma vad den nyss gjort. 

Stretchar som vanligt när jag kom hem. När jag är klar och precis har dragit upp tröjan för att hoppa in i duschen så hör jag ett skrik. Ett nytt skrik som inte jag hört förut. Viktor och Erik sitter ute i tv-rummet. Jag ropar på dem och Viktor springer till mig. Han är likblek och yrar. "-han blör, han blör, han ramla bara"!! Då möter jag Erik i hallen. Han skriker och det är verkligen blod överallt. Hela han och hela golvet. Han håller handen över ansiktet och munnen och när han tar bort den för att ta tag i mig så ser jag direkt att något inte stämmer. Något är fel i hans ansikte. Sliter av mig tröjan som hänger runt halsen och försöker torka över munnen. Då ser jag en helt overklig bild. En bit på 0,5*1.0 cm i läppen är helt borta! Alltså, det är inte bara ett sår, en repa eller ett hack... Det finns ingenting där! Tomt. Borta. Dessutom har han slagit i tänderna både i över- och underkäken så det ser ut som något är krossat och tandköttet har tryckts upp mot tandbenet. Ursäkta de talande bilderna... 

Vi får åka in till akuten. 

Men därifrån går allt bra. Och snabbt. Vi har världens bästa och tuffaste femåring! Som fyller 5 år idag faktiskt!!! Han får smärtstillande och lugnande på plats och därefter är han världens cooling. Läppen sys ihop och det blir riktigt bra. Och vi kommer tillbaka hem igen, om än med ett riktigt "fyllo", inom tre timmar! Men ett underbart charmigt litet fyllo! 

Tänderna ska vi iväg för att röntga idag. 

Igår var det kalas och standby-läge med Erik då han inte slutat blöda vid tänderna än så vi avvaktade besked om vi behövde åka in till jourhavande tandläkare redan då. Men det slapp vi tillslut och Erik firades av oss med en hembakad Ahlgrens-bilar-tårta och paket!! 

Så håll tummarna för att den nyblivna femåringen inte blir tandlös och att allt annat ser bra ut så hörs vi under veckan! 

Förhoppningsvis en vecka av bättre karaktär!

Ha det!