söndag 16 november 2014

Höftträning, förjäkliga utfall och hembakat!

Efter PT-passet i fredags tog vi välförtjänt helg. Och det blev inte många mer knop gjorda den kvällen. Vi gav upp försöken att hålla småkillarna sällskap till Idol och Dobidoo. Yupp, thats us! Eller, Dobidoo är mest Per och Idol är mest är "nödvändigt" ont... Hade däremot sällskap av en febrig och snorig tonåring istället. 

Lördagen spenderades till första hälften sittandes på arslet vid köksbordet lyssnandes på föreläsningar. Dagens avsnitt handlade om träningsfysiologi och kost för hälsa kontra prestation. Det är så jäkla intressant. Jag liksom försvinner i en bubbla när jag lyssnar/pratar/läser om det här. Just den här dagen var det svårt att enkom befinna sig i den här bubblan eftersom min mage höll på att slitas itu av träningsvärk efter gårdagens magpass. 

Dessvärre känns inget av träningsvärken idag... Känns alltid bäst när den följer det vanliga mönstret... Dvs med stigande intensitet fram till klockan 13-15 dagen efter och därefter en konstant ihållande skrikande smärta i upp till 2-3 dygn... Då känns det liksom som på riktigt, som att man verkligen gjort allt... Rätt... Nu vet jag ju att jag faktiskt gjort rätt eftersom jag hade Maria med som piskade på mig men, som sagt, utan jobbig träningsvärk! 

När det blev dags för barnen att köpa lördagsgodis avslutade jag skolarbetet och gick före till Edane. Har lyssnat en del på pappas historier om allt han hittat längs vägarna när han är ute och går så det var ju omöjligt att inte snegla ner i diket. Hittade både det ena och det andra... 

En kantarell... 

Och en försenad farsdags-present till pappa Per! 


För några år sedan, när Erik var bebis, gick jag en del till Edane, visserligen med barnvagn, men blev förvånad över att det gick på så mycket snabbare tid nu än då. Nu gick jag drygt en kilometer längre än då på under 54 minuter, då gick jag på över 56 minuter och som sagt nästan en kilometer kortare sträcka. DESSUTOM, hade jag kraftigt slagit ner på tempot för att skona höft och benhinnor!


Idag har varit ytterligare en inne-dag. Har multitaskat. Lyssnat på föreläsningar samtidigt som jag bakat. Köpte två paket keso för några veckor sedan när det var erbjudande på affären, glömde bort dem och nu var datumet kort. Riktigt kort. Till och med utgånget faktiskt. Perfekt att baka på. Så det blev en sats med pizza-muffins till barnen. En sats med pizza-muffins till oss vuxna. Skillnaden är att våra innehåller fetaost och det där livsfarliga: oliver!!! Sedan skulle jag fixa hamburgerbröd. Körde ett nytt recept och enligt det receptet skulle det bli 10 bröd. Jo tjena! Jag fick ut 5 st. Stoppade in dem i ugnen och sedan förstod jag varför hon fått ut 10!!! Hela plåten flöt ut till ett enda stort bröd nästan. Klippte ut 5  perfekta hamburgerbröd sedan. Det femte får gå som macka och resterande krafs som blev över la jag ner i en burk. Är säkert nån som äter upp det med lite skinka som snacks! Det sista som jag fick in i ugnen var en ostkaka. Har testat att göra det förr med värdelösa resultat. Skam den som ger sig. Idag blev det fullträff!!! Ett perfekt recept som blev jättegott! Och när till och med Per, min absolut störste matkritiker, eller bak-kritiker rättare sagt, säger att det är supergott och frågar om han får ta mer, ja då jädrar är det gott!! Serverad med jordgubbssylt-osötad och vaniljgrädde.


Och allt är naturligtvis bakat UTAN vare sig mjöl eller socker.

Passade bra som avslutning på helgen ihop med mitt benpass. Har haft som "målsättning" (hittade inte rätt ord) att inte åka iväg för att träna på helgen utan vara med familjen men idag blev det ett undantag då jag inte fått till nåt benpass än denna vecka och jag inte har tillräckligt med tyngd att nyttja här hemma. Nej, ibland räcker det inte med kroppsvikten. Ibland vill jag att det ska bränna, svida och kännas. Idag var det volymstyrka för ben. Men något är fel med knäet. Kände vid benböj att det kommer bli tufft. Och vid utfallen blev det katastrof. Jag har svårt normalt att hålla ställningen vid utfall och vi försöker analysera varför. Idag försökte jag registrera varenda känsla i kroppen. När jag går ner är det ofta inga problem till en början. Men när det börjar kännas i knäet så faller jag fram med överkroppen. Oftast har jag inga större känningar under denna process. Men nu, när jag ska vända och trycka mig upp tillbaka, pressar ner hälen, då känns det som om knäet slits itu. Faan vad ont det gör då! 

Passet innehåller ett par höftövningar vilket jag tänker satsa på nu framöver för att få ordning på den. 

 

Första övningen är från det ordinarie passet. Den andra övningen är från ett höft-stretch/träningspass som jag fick i fredags av Maria. 8 övningar utförs i ett streck, varje övning 30 sek. Den sista övningen vet jag inte om Maria har fattat fel. Helt ärligt alltså. Jag var tvungen att testa den på Per när jag kom hem. Han håller med mig för en gångs skull. Den är sjuk. Helt omänsklig. Jag tror inte det är möjligt, men jag tänker i alla fall kämpa för att ta reda på det! 

Nu är det snart ny vecka! 
Dags att planera för nya utmaningar! 

Ha det! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar