söndag 9 november 2014

Jag är så tacksam, så glad och så jädra stolt!!!

Jag vet inte om det var i torsdags, fredags eller igår som det ramlade in ett mail från Hälsokompaniet. En utmaning. Eller, det var ett träningsupplägg, men för mig som aldrig gjort nåt liknande eller som förr bara vågat stå vid sidan av och sett alla andra våga utmanas och sett hur mycket de verkar gilla det så blev det för mig bara tal om en utmaning. En personlig utmaning. På många sätt. Jag tvekade faktiskt aldrig utan gick direkt in på datorn och bokade in mig. Sedan tänkte jag inte på det mer förrän igår kväll när jag började fundera på uppladdning. Jag återkommer till utmaningen snart. 

Först klarar vi av resten av helgen. Helgen inleddes med lite veligheter och missförstånd. Jag skulle gå tidigt från jobbet och hämta småkillarna. Men, jobbet tog ett rejält grepp om mig och jag kom inte iväg ett dugg tidigt. Vi bestämde istället att Per tar barnen och jag handlar. Per tyckte jag kunde passa på att träna också först så jag skulle hålla mig lugn under kvällen. Ok. Jag åker in och kör ett cardio på HK innan jag åker hem då tänkte jag. Motivationen var inte på topp efter den arbetsdagen kan jag lova. Handlade först men när jag åkte ut från parkeringen vid Ica ser jag att bommarna vid rälsen åker ner. Nä!!! Jag åkte runt rondellen och hemåt. Ringer Per och frågar om vi ska köpa mat på Amigo eller hos Bosse. Min önskan var Bosse så alla kunde följa med. De ville ha Amigo vilket då innebar att jag var tvungen att återigen köra runt en rondell och tillbaka igen. När jag kom tillbaka till Palmviken så funkar inte styrningen på ratten så istället för att svänga mot Amigo så gick bilen rakt mot HK. Det blev ett rehab-pass på löpbandet. Jag har fått ett rehab-pass av Maria eftersom höften/höfterna inte riktigt vill samarbeta än. Passet är en-väg-tillbaka-anpassning under tio veckor. Värm upp 5 spring 2 gå 2 osv. För mig kändes det bara som ett stort bakslag. Kör 5-5 då sa Maria. Jag körde 5-5-5-5-5-5 med ökad hastighet på varje löpintervall. Och det gick bra. Jag kände faktiskt ingenting, vare sig under passet eller efter. Förutom dåligt samvete när Per och ungarna ringer för att kolla så inte jag krockat på vägen hem med pizzan. "-det var inte roligt alls!!" Sa Viktor om att jag stod på löpbandet... 

Lördagen var en dag med mycket mental återhämtning. De sista helgerna har varit fulla med kalas, besök, festligheter så vi kände att vi försummat barnen lite. Och mina studier. Så i lördags när killarna hade kvalitetstid med pappa i hos en mekaniker, hos frisören och i garaget så fick jag egentid med promenad ute i höstregnet. Underbart!!! 




Det är en fantastisk utsikt här hemma!  
Sedan var det lite studier innan vi åkte in till Palladium och Kapten Sabeltand! 

På kvällen började jag sedan komma ihåg vad jag anmält mig till. Ett longcross-pass på HK. 
Dvs;
60 min löpning
60 min styrka
60 min spinning

180 min effektiv träning, kl 09.00-12.00. Det som fick mig att börja fundera var just min uppladdning med tanke på min kosthållning-lågkolhydratkost. I mailet stod det nämligen vilka tillskott i form av gel/tabletter och sånt som idrottare på kolhydratsdrift går på under långa pass och som de skulle tänka på att ta under tiden. Jag tar inget sånt så jag blev lite ställd. Ska jag inte kunna va med nu eller??? Jo självklart kan jag det! Jag har en annan drift bara vilket kräver en annan uppladdning. 

Min uppladdning bestod i att öka kh intaget lite grann under mitt sista mål kvällen innan för att lagra in lite extra raketbränsle, glykogen, i musklerna. Därefter gå tillbaka till fettdrift genom att äta frukost, vilket jag normalt inte gör. Lågkolhydratkost såklart. Men, först började jag dagen med en kallsup och ett glas vatten. Därefter frukost. Sedan körde jag saltlösning i vattenflaskan under hela passet och en skopa bcaa mellan varje pass. Och jädrar vilken grej! Jag har aldrig varit med om en bättre respons från kroppen. Vilken energi. Jag bara ångade på. När spinningpasset var slut ville jag bara köra på med mer. Jag hade kunnat köra på hur länge som helst kändes det som. Endorfiner. Energipåslag. Fettdrift. Det var magiskt!!!

Och jag är så otroligt tacksam för att jag fått sånt stöd från HK, och framförallt Maria, till att våga utmana mig såhär. Och jag är så sjukt stolt över mig själv för att jag inte backar undan längre för denna typ av utmaningar. 

För mig blev det ingen löpning idag på grund av stickningar i höfterna efter gårdagens powerwalk utan jag gick all-in på crosstrainern. 60 min på en maskin jag tycker är något av det trökigaste jag vet. Men jag gjorde det. Och jag gjorde det bra! 


Därefter styrka. Fokus uthållighet. Halva passet bodypump, halva passet CX. Alla övningar specialiserade på skidåkning/löpning. Fördelen med att ha sin PT som grupptränare är att hon vet ens begränsningar och pga en skitaxel kunde ge mig ersättningsövningar för att undvika mer skada. 


Jag flyttade fram en av mina andra uttalade personliga utmaningar och åkte iväg till dagens träning iklädd ett tightare linne!! Och jag ägnade det inte en tanke på hela dagen. Vilket jättekliv framåt!!! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar