Jag vill ha minst fem timmar till på dygnet, vet att fem timmar inte hjälper men man vill ju inte vara gamig heller... "-den som gamar efter mycket..."
Dessutom vill jag stoppa tiden rent generellt...
Träffade Maria idag, det var ju dags för nytt PT-pass! När vi tjötat ett tag kom vi fram till att det är knappt en månad kvar av första PT-etappen! 6-månader är snart slut... Vi körde ju igång dagen före skolavslutningen och snart är det alltså slut! På etapp ett åtminstone! Min andra etapp är ju februari, mitt eget personliga mål, eftersom jag fyller 35 år i februari och mitt mål är att nå det som en frisk, stark och hälsosam människa med lite mindre vikt i fluffet och desto mer vikt i muskeln. Därefter har vi pratat på att köra ny PT-träff var tredje månad. Eller egentligen var det så att Maria nämnde att det generellt är ett bra upplägg för att kunna periodisera och ta ut/korrigera nya vikter/mål/program. Jag tog det som att vi MÅSTE träffas en gång var tredje månad, minst! Som jag känner det nu tror jag aldrig att Maria blir av med mig! Vare sig hon vill eller inte...
Så, det fick mig att utmana mig själv till att sätta ytterligare ett nytt mål. I mars, tre månader efter vårt sista pass nu i mitten på december, då ska vi köra ett pass igen, och den gången ska jag ha på mig ett "tight" träningslinne. Saken är den, vi pratade idag om det här med hur man ser på sig själv efter att man gjort stora förändringar. Tex varit kraftigt överviktig och sedan gått ner mycket i vikt men ändå fortfarande bara ser den där tjockisen i spegeln. Det är jag i ett nötskal. Och det är så sjukt att det behöver vara så. Förr, när jag var som störst gick jag ofta klädd i stora schabrak. Tunikor, klänningar, oversize tröjor, kjolar över byxorna mm. Jag vill idag fortfarande gärna kunna gömma mig i mina kläder, eller med armarna/kuddar över magen mm för att ingen ska se formerna, nåt som putar ut eller så. Jag vet att man ser mycket större ut i stora kläder men då är det som om ingen ser ens riktiga kropp iaf. Så har det varit. Jag börjar komma ifrån det där. Långt ifrån helt och hållet men jag är på väg åt rätt håll. Maria drog tag i mitt linne idag och liksom knöt upp det bakom ryggen och sa bestämt ifrån att jag måste börja bli trygg med det nya och våga visa det också, som en kick för självkänslan om inget annat! Så, vid vår träff i mars, då blir det tight(-are)!! Note to self!
Denna vecka har bestått av tre pass än så länge. Det var cardio-inspirerade passet i måndags som jag skrev om då, sedan blev det vila på grund av tidsbristen.
Igår körde jag på med ett efterlängtat benpass. Och hör här nu, jag körde så hårt och utmanade med nya vikter att efter passet var jag helt slut... I armarna! Min kropp är ju förutom allt annat tydligen också felprogrammerad. Felvänd liksom.
På kvällen blev det bowling med kollegorna på Kvarteret, eller kullkastning, som pappa kallade det. Han är trogen Rajjens spelare. Och med tanke på att han är där och spelar ca 5 dar i veckan så får han gott och väl tycka vad han vill. Jag förstår hans kritik!
Men, med benpassets resultat, dvs träningsvärk from hell, i skinkorna så blev jag glad att Maria idag mötte mig med kommentaren att vi kör fullt fokus överkropp idag! Fattade redan imorse när jag kastade mig in i bilen och häcken nuddade sätet att det här kommer aldrig gå vägen. My ass is killing me! Och trots att det var ett överkroppspass idag, volym, så höll jag på att ropa högt rakt ut när jag satte mig ner för pullovers! Morgondagen vill jag inte ens tänka på!
Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa...
Fått låna boken av svärmor och jag tror den kommer ge mig mardrömmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar